Transportskills

Ferro har ju åkt släp mycket mindre än våra tidigare föl och unghästar, och när vi skulle ta hem honom från betet förra sommaren fick vi baxa in en mycket ovillig liten häst i släpet. Nu är det dags att ta tag i den luckan i hans häst-allmänbildning.

Vi har promenerat och tittat in i släpet några gånger, först var det lite läskigt men sen var det helt odramatiskt. Idag tog vi nästa steg. Jag tog ur all inredning och öppnade båda framdörrarna med släpet parkerat mot foderrummet. Ferro fick gå in i foderrummet från innergården, bara det var lite spännande och ganska busigt tyckte han! Sen gick han utan några större problem ut ur foderrummet och upp i släpet, där en bytta havre väntade.

När han stått och tuggat havre en stund vände vi honom så han fick gå framlänges ut, tillbaka in i foderrummet. Sen in en gång till, inga problem alls, äta havre och stå kvar därinne ett bra tag innan han fick vända igen och gå ut. Vi var jättenöjda för den här gången, nästa gång testar vi samma sak men utan att gå från foderrummet.

På äventyr i nya skogar – recension av skogen vid Vomb

Vi har hört talas om att det ska vara fint att rida i trakterna av Vombsjön, så i fredags bestämde jag mig för att scouta lite utan häst på vägen hem från jobbet. Det visade sig vara ganska enkelt, jag hittade en bra grusväg som gick in i området och flera bra parkeringar där det gick bra att stå med släp. Spår av hästskit på flera av dem visade att jag var rätt på det, och överallt såg det ut att gå mjuka, fina vägar på sandmark. Vid den tredje parkeringen stod ett hästsläp och en kvinna höll på att lasta in sin häst. Jag stannade och pratade med henne och fick flera bra tips på ridning i området. Jag kände mig redo att ta med häst till området, och i morse stämde Ulrik och jag träff med Hoppsan och Josefine här. Vi fick en helt fantastisk ridtur på nästan två timmar med fina galopper, något litet hopp för dem som ville det, vackra skrittsträckor i fin skog och med sjöutsikt, nästan allt på fint underlag. Jag recenserar enligt samma modell som tidigare:

Ridbarhet
En solklar femma med ett plus på min femgradiga skala! Det finns hur mycket mjuka, fina bilfria vägar och stigar som helst här.

Naturupplevelse

Jag kan inte ge annat en fem här med. Vackert, varierat och njutbart!

Infrastruktur

Det är gott om bra parkeringar där flera är tillräckligt stora för hästsläp. Däremot finns ingen annan infrastruktur såsom skyltning, picknickbord, uppsittningspallar eller annat att sitta upp ifrån förutom lite stubbar och stenar. En trea blir betyget.

Helhetsbetyget blir trots svagheten på infrastrukturpunkten en solklar femma och vi konstaterar att vi har hittat ett nytt favoritställe. En annan fördel med att det inte finns en utmärkt ridslinga men så många olika stigar och vägar är att det går att variera rundan hur mycket som helst och rida så långt och så länge som man önskar. Vi lyckades få till en riktigt bra runda utan att ens hitta i området.

I teorin

I teorin låter det superbra med en mobilficka på låret. I praktiken – tja, vad ska jag säga? Det hade nog varit bättre om den hade varit längs med låret och inte tvärs över?

Bortaträning

Grao behöver ju komma till nya ställen och träna och jag tar alla tillfällen jag hittar att åka och träna där han inte varit förut. Idag åkte vi några kilometer till en kompis som har gjort en gräsbana med dressyrstaket för att rida där.

Målsättningen var att inte sätta tryck i honom utan bara kunna styra runt ett program med så lite spänning som möjligt. Jag passade på att rida Lätt A:3 eftersom jag inte har lång bana hemma.

Vi började med att skritta ganska länge på olika ridvägar så han först får se hela banan från olika vinklar i skritt. Sedan joggade vi lite i trav och rullade på i galopp. På det hela kändes det rätt så avspänt och bra, så jag red programmet med lite för lång och loj form för att det ska bli riktigt bra – men målet var ju bara att hålla honom avspänd.

Det gick helt ok tills det flög upp lite fåglar från några gamla halmbalar som stod utmed banan. Han kastade sig rejält och jag hade ju inte så mycket kontroll i den långa och loja formen, så det blev ett ordentligt sidoskutt. Jag fick ta tag i honom och lyckades ändå styra vidare, med några fler sidoskutt vid balarna.

Jag bestämde mig för att ta programmet en gång till, den här gången med lite mer tryck för att se om det funkade. Det gick riktigt bra, vi tog oss runt utan några större sidoskutt och det blev lite mer kvalitet i det mesta än första gången. Inte så bra som jag vill ha en Lätt A, men jag hade defintivt varit nöjd med en sån tävlingsritt med tanke på var vi är nu och vad vi har haft att arbeta med. Ett rätt bra utgångsläge för fortsatt arbete alltså.

Grönt guld

Jag tror alla hästägare känner igen känslan när det ligger hö i foderrummet, det är så tillfredsställande. Nu är det ju bara en liten pyttedel av årets förbrukning vi hämtat idag, ca 300 kg i löspressade småbalar till den tidiga hösten. Men resten är beställt och om en knapp månad får vi nog första leveransen av storbalar.

Snabbköp

I torsdags kväll såg jag en annons om en grovtvättmaskin till salu inte långt från oss. Vi har ett gäng täcken som inte blivit tvättade än sedan i vintras och jag har i alla år tänkt att en tvättmaskin vore bra. Några gånger har jag svarat på en annons men det har aldrig blivit affär. Nu ville jag ha den! Jag agerade snabbt och inom någon timme hade jag betalat handpenning. Igår morse åkte vi och hämtade den. Det krävdes rätt mycket baxande, fixande och precisionsbackande men vi fick in den!Nu ska den bara förankras och installeras. Jag funderar på om det går att få tag på någon som kan göra både el- och vatteninstallation eller om jag behöver ha ut både rörmokare och elektriker.

Mer träning

I fredags hade Grao och jag återigen ett kärt tränar-återseende, vi var hos Olof. Det är ungefär ett halvår sedan vi tränade för honom sist, så det var lite roligt att få visa upp att vi faktiskt inte stått helt stilla i utvecklingen under tiden.

Själva träningen var som vanligt höll jag på att säga ganska o-spektakulär. En sak som jag gillar med Olof är att han är så noga med grunderna. Den här gången, ungefär som för det mesta, fokuserade vi helt och fullt på att få Grao att sätta båda bakbenen rakt under sig och att bära vikt likvärdigt på båda bak. Det har ju alltid varit så att Grao hellre bär vikten på vänster bak än på höger. Vi har kommit en bra bit på väg, men har fortfarande mycket kvar. Ibland är det nog tur att man inte riktigt förstår hur mycket jobb det är innan saker blir riktigt bra – jag tycker ju hela tiden att vi gör framsteg, men trots det känns det återstående sträckan lång.

Ett problem med oliksidigheten är ju att jag har svårt att sitta på höger sida. Eftersom Grao hellre bär på vänster försvinner ju liksom ryggen under mitt sittben på höger sida och försöker jag sitta där hamnar jag lätt i tomma luften, varpå vänster sittben tar i och jag åter får vikten på vänster sida. Att sitta över ordentligt är bara halva lösningen. Den andra halvan är att putta in hästen rakt under mig. Det måste ju alltså ske från vänster sida, med vänster skänkel. Detta känns spontant lite avigt, eftersom en effekt av att han inte bär mig på höger sida är att han faller till höger. Då kan man tycka att det naturliga är att putta tillbaka honom med höger skänkel, ut till spåret, mot en stöttande vänster tygel (i höger varv alltså). Istället ska jag putta honom MER till höger, med vänster skänkel. När han sen är mitt under mig, då kan jag börja fundera på var spåret är och åt vilket håll jag vill rida.

”Du får välja om du ska följa spåret eller om du ska spåra” konstaterade Olof, och naturligtvis måste jag där prioritera att spåra och rida hästen rak. Jag ska också rida med rak hals, och sen justera manken in mellan händerna och mitt framför mig, så halsen inte är vikt där utan fortfarande rak.

Det var ett bra pass med mycket pillande och jobbande med rakriktningen, och jag fick mycket bra med mig hem att jobba med. Vi jobbade även en hel del med att få ner takten i alla tre gångarterna utan att för den skull ta mindre steg, snarare större steg och långsammare takt. Jag ska jobba med att rida mer i uppförsbacke på det sättet, även det gör ju att vikten fördelas bättre på bakbenen. Jag fick bitvis riktigt fin kadens i traven där det börjar märkas att Grao faktiskt blivit starkare. Han behöver inte längre använda fart hela tiden utan har en del styrka och balans också. Vi lade även upp en plan för hösten – det känns bra!

Vikarie

Måndag och tisdag den här veckan har Grao och jag varit vikarier på en dressyrkurs på Sydslätten. En kompis som var anmäld fick problem att hinna på måndagen så jag hoppade in och tog hennes plats. När jag precis bestämt det insåg jag att det var 32 grader ute. Perfekt, då fryser vi inte i ridhuset – tänkte jag inte! Det blev varmt och jobbigt, men ändå bra träning. Jag fick även frågan om jag ville vikariera för en annan ryttare på tisdagen, och tackade ja.

Igår var vädret något svalare, bara 22 grader. Dessutom upptäckte jag till min stora glädje att dressyrstaketen var uppsatta i ridhuset. Det är ju helt perfekt för oss att få träna med dressyrstaket! Vi passade på att rida sjok ur Lätt A:3 – ett program jag dessutom har svårt att träna hemma eftersom vi bara har kort bana. Glädjande nog känns det inte alls särskilt svårt. Lätt A är numera en nivå där Grao leker sig fram!

Det allra viktigaste tipset jag fick med mig var att vara försiktig med tyglarna. Grao är så reaktiv och känslig att det blir för mycket för honom när jag bromsar med tygeln, jag ska jobba mer med att bromsa med magen. Jag fick också många tillsägelser om att hålla händerna längre fram på tygeln.

Dolda kvinnor

Idag gjorde jag och en vän något som jag tänkt flera år men som inte blivit av – vi var på Skarhults slott och såg utställningen Den dolda kvinnomakten.

Utställningen berättar om de kvinnor som funnits i renässansslottets historia – och som trots att de i många fall varit mycket mäktiga och betydelsefulla i sin tid har gömts och glömts av historien. I annexet visas dessutom den här sommaren en utställning om Ester Blenda Nordström – som ju blivit aktuell de senaste åren genom boken Ett jävla solsken och filmen Ester Blenda. Vi var med på en guidning av Den dolda kvinnomaken och såg Ester Blenda på egen hand. Båda utställningarna var mycket intressanta och väl värda att se!

För den som vill höra ännu mer om kvinnor som historieskrivningen har gömt eller glömt kan jag rekommendera podden Kvinnliga krigare. Ett avsnitt räcker precis mellan mitt hem och mitt jobb – perfekt!

Kort stubb

Igårkväll vid 23 började bonden som har marken runt oss tröska rapsen. Vi red vid åttatiden i morse och skrittade av på stubben. Vid lunch idag var bonden redan ute och kultiverade och nu är all stubb borta. Bönderna här i Skånes bördigaste delar är i sanning effektiva, men 12 timmar är väl nästan rekordkort stubb även här.

Grao fick för övrigt jobba bra idag, han blev riden två gånger. Fast egentligen var det inte så synd om honom, han behövde inte jobba ihjäl sig. (fast han är ju inte på något sätt motståndare till att jobba, tvärtom!) Det första passet var ett ganska kort pass på banan där vi jobbade med styrkan bak med tempoväxlingar i galopp, mycket samlad och sen fram. Därefter som sagt en avskrittning runt åkrarna hemma. På eftermiddagen åkte vi till Häckeberga för att rida med en kompis på ett för oss nytt ställe. Till vår stora besvikelse var alla de mjuka skogsvägarna täckta med grov stenkross. Det var verkligen inget roligt underlag för hästarna så vi skrittade mest – men det var vacker bokskog och trevligt sällskap i alla fall!