Djur i snöstorm

Djurlivet på gården är extra ojämlikt när det är snöstorm.

Det är inte ofta jag tar in hästarna tidigt på grund av vädret, men idag fick de gå in redan 13.30. Alla hästar var mycket tacksamma, vädret var riktigt eländigt. Maja och jag eldar inne och håller tummarna för att tågen ska börja gå under kvällen så Ulrik kan ta sig hem.

Att stängsla med el del 4 – felsökning och säkerhet

Sent omsider kommer här sista delen i serien om att stängsla med el. Det är inte ovanligt att jag hör att folk säger att det inte spelar någon roll om de har el i staketet eller inte, hästarna respekterar det inte ändå. Jag menar att i de allra flesta fallen beror det på att det helt enkelt inte är el på staketet trots att aggregatet är inkopplat och på – eller att det är för svag el. Här kommer en felsökningslista – gå igenom den steg för steg om du har för dåligt med el i staketet. Skaffa ett mätinstrument och mät elen – att lägga handen på och känna säger lite om hur mycket el det är i staketet och något mer om hur väl du är jordad.

1. Hur rent är staketet?

Finns det mycket skarvar? Grenar sig staketet på många ställen? Finns det trådar som inte används som går i marken? Ofta är det här man ska börja med felsökningen. Om staketet är mycket skarvat, lappat och lagat och påbyggt i omgångar är det ofta lättast att ta ner all tråd och börja om från början. Varje skarv är en potentiell felkälla, bäst är att klippa av tråden eller banden så sällan som möjligt. Minst ska man gå över staketet och rensa så det inte är onödiga kopplingar, skarvar och utlöpare. Permanent öppna grindar tas bort, om det finns delar av staketet som inte används kopplas de av.

2. Hur stort är motståndet i tråden och hur lång trådlängd är det?

Om du har en tråd med 15 ohms motstånd ”tappar” du lika mycket spänning på 1 m som du gör på 1,5 km tråd med 0,01 ohms motstånd. Byt ut trådarna mot trådar med så lite motstånd som möjligt. Tänk också på att en extra tråd runt hela staketet gör trådlängden betydligt längre, vilket ger ett ökat motstånd. Alltså får du bättre spänning på varje tråd om du har färre trådar.

3. Hur ser skarvarna ut?

Att få staketet att hänga ihop rent fysiskt är lätt – att få skarvarna att leda ström bra är betydligt svårare. Se till att det är bra kontakt i alla skarvar, t ex genom att använda skarvbleck eller andra metallskarvar.

4. Hur mycket undervegetation är det?

Gräs, grenar, nässlor och annat som växer upp och ligger mot tråden jordar staketet och gör att det ”läcker”. Hur mycket undervegetation man kan acceptera beror på hur kraftigt aggregat man har, hur långt staketet är och hur stort motståndet i tråden är. Har man dåligt med spänning i tråden är det alltid en bra idé att se över undervegetationen. Riktigt kraftiga aggregat kan däremot se till att lättare vegetation som gräs vissnar under staketet om de når upp till tråden.

5. Är aggregatet rätt dimensionerat?

Om staketen är långa, har många förgreningar och/eller mycket undervegetation krävs ett kraftigt aggregat.

6. Fungerar jordningen?

Med dålig jordning fungerar staketet dåligt, hur bra de andra delarna än är. Även hästarna måste jorda bra när de rör vid staketet. Tjock päls och täcken gör att hästen leder strömmen till marken sämre. Skor på hästen ökar ledningsförmågan. Blöt mark leder ström bättre än torr mark. Mark som det är tjäle i leder också sämre. Mät spänningen mellan aggregatets jordpol och marken, om den är högre än 300 V bör man bättra på jordningen, helst ska den vara bara några volt.

Elsäkerhet

När man konstruerar ett elstängselsystem bör man även se över säkerheten. Stötarna från staketet är obehagliga men inte skadliga. Enligt lag ska man sätta upp varningsskyltar på staket som gränsar till allmän väg.

En större fara är naturligvis brandfaran. Som alltid när man har med el att göra är det viktigt att ha ordning och reda och hålla saker och ting dammfritt. Aggregatet bör sitta utomhus men väderskyddat och på en yta som är brandsäker. Ett sätt att lösa det är att placera det i ett särskilt metallskåp. Så här ser vårt skåp ut, placerat utvändigt på en stenvägg.

Elstaket är dessutom känsliga för åska. Om blixten slår ner i staketet leds den genom ledningarna in i aggregatet och slår sönder det. Har man otur kan det dessutom börja brinna i aggregatet. En enkel åskledare placerad mellan staketkopplingen och aggregatet minskar risken avsevärt.

Räta upp och fixa till

I helgen var vi på en halvdagskurs i pilates för ryttare. Passet gick framför allt ut på att vi skulle lära känna och analysera våra kroppar och hitta de djupa muskelgrupperna som man kan träna med långsamma rörelser. Jag visste sedan innan att mina viktigaste sitsproblem är att jag höjer vänster axel och att jag gärna sitter med gamnacke. Detta fick jag bekräftat, och jag fick också lite tankar och funderingar på hur jag kan arbeta med detta. En intressant observation var att om jag vrider om armarna så handflatorna är mer framåt så klarar jag inte av att skjuta fram huvudet. Jag ska alltså försöka tänka på att ha axlar och armar lite mer roterade när jag står och går rent generellt.

Snedheten i axlar och överliv var väldigt lätt för vår lärare Charlotte att få ordning på genom att flytta mitt överliv lite. Problemet är ju att jag inte känner när det är rätt och när det är fel. Men när jag åkte till kontoret igår insåg jag en sak – jag har alltid handväskan eller i detta fall, datorväskan, på vänster axel. Det känns helt fel att ha den på höger. Även om jag har en förhållandevis lätt dator blir det naturligtvis stor skillnad på belastning och det lär påverka hållningen. Så nu har jag dessutom bestämt mig för att väskan ska vara 50% på varje sida – det är bara för mig att lära mig att ha det så.

 

Varm om rumpan

När jag skaffade min första häst på 90-talet sydde jag en del stalltäcken till henne. Jag upptäckte då att ett täcke som är sytt efter den specifika hästen ligger väldigt bra, och jag har sedan dess sytt ett ganska stort antal länstäcken/ridtäcken där det ju är extra bra att de har god passform och ligger still. I julhelgen var det dags för Grao att få ett eget måttsytt.

Jag började med att leta filt. Jag vill ha ren ylle då jag tycker att det ligger bra, värmer bra, andas bra och står emot regn väl. Denna orangea filt från 40-talet hade jag liggande i stallet. Annars brukar second hand-affärer vara ett bra ställe att leta på. Nya yllefiltar är väldigt dyra, men om man vill ha fleece går det förstås att hitta bra och billiga filtar i många affärer.

Jag börjar  med att vika filten dubbel och markera ut mittlinjen på den ledd som ska följa hästens ryggrad. Det kommer underlätta mycket att han den markerad. Sedan lägger jag på täcket och mäter och markerar för att klippa ut ett hål för sadeln. jag klipper dessutom itu filten utmed mittlinjen framför sadelhålet. När jag sedan provar nålar jag ihop flikarna som blir framför framvalvet.

Sedan vänder jag täcket ut och in och nålar utmed hästens form. Först formar jag täcket utmed mittlinjen så att det följer hästens ryggrad. Därefter lägger jag ett veck på varje sida. De utgår från hästens höftknöl och går bakåt mot svansen.

Jag nålar ganska tätt för att se att jag får bra passform och för att det inte ska vara katastrof om någon nål åker ur i hanteringen.

Därefter klipper jag formen på nederkanten. Jag vill ha täcket utskuret vid skänken och rundade hörn. Efter att ha fått bra form på ena sidan tar jag av täcket, viker det utmed rygglinjen och klipper andra sidan så de blir lika.

Sedan är dags för symaskinen. Jag zigzagar alla kanter och sedan syr jag rygglinjen och vecken med raksöm. I vecken syr jag ena kanten från avigsidan och den andra från rätsidan för att få sömmarna snygga nära kanten.

Sen kommer det roliga! Broderier! I det här fallet när jag tänkte mig ett riktigt budgettäcke valde jag att inte sy kantband runt. Istället broderade jag med kedjestygn runt kanten. Jag ville ha en rätt tjock linje, så jag valde att sy med dubbelt yllegarn här. Fästena för svansrem (vilket inte brukar behövas på måttsydda täcken, men jag sätter dit dem ändå) gjorde jag av två elvaflätor av samma garn.

Slutligen broderar jag dit hästens namn. Även här valde jag kedjestygn, fast med enkelt garn.

Tyvärr vilar Grao just nu, så jag har ännu inte testat täcket, men jag hoppas att det ligger lika bra som de tidigare jag har gjort.

Ökad skärpa

Min trotjänarkamera Canon 50D har varit med mig i sex år nu, och jag började känna att det är dags för föryngring och förnyelse på kamerafronten. En del i det var att jag vill ha en systemkamera jag kan filma med. En annan är att jag ville ha en kamera som klarade ännu högre ISO-tal.

Jag hade siktat in mig på en 6D eller möjligtvis en 7D. Men så blev det inte alls. Jag hade med mina objektiv till Scandinavian Photo i Malmö och fick prova lite kamerahus. Helt otippat fastnade jag för den billigare 80D. Det är en helt modern kamera som har finesser som t ex touchskräm (jättebra för mig som har dåligt tålamod med att leta på knappar och menyer) och bluetooth. Det senare gör att jag kan använda mobilen som sökare och fjärrutlösare med mera. Den klarar dessutom betydligt högre ISO-tal än min 50D – med den börjar det bli grynigt vid ca 1600, här måste jag upp på 8000 för att få motsvarande grynighet.

Det första jag gjorde när kameran var laddad och fixad var att testa på Maja. ISO 5000, 1/50 7,1. Objektivet är ett Sigma 17-70 2,8, ett bra allroundobjektiv inomhus.

Dagen efter tog jag en iskall promenad vid havet och testade lite där med.

Kyras klokheter

 

I går bevakade jag Kyra Kyrklunds heldagsclinic på Flyinge för Ridsport. Resultatet kan ni läsa här. 

Fem timmar med tio ekipage är naturligtvis tufft att sammanfatta i en artikel, och även om jag har hört Kyra rätt många gånger finns det så mycket intressant i det hon säger. Den här gången tog jag själv mest med mig det hon sa om ridning av känsliga hästar. Jag gillar till exempel att hon betonar nyttan av arbete i skritt – ”det du inte kan göra långsamt kan du inte heller göra fort”. Hon påpekade också att en spänd häst måste man vänta ut. ”Du kan inte få den att lugna ner sig genom att sparka till den.”

När det gällde sitsen pratade Kyra mycket om att ”skumpa konstruktivt” och att inte klämma med låren utan försöka sitta bekvämt. Där kände jag mig lite nöjd – jag har ju äntligen en häst som är mycket bekväm och lätt att sitta på, trots att han rör sig stort.

Kyra är rätt underhållande att lyssna på – jag avslutar med att bjuda på några citat från dagen:

— De enda ställena du har tid att göra något i ett GP-program är i hörnen –  så se till att bli vän med dina hörn.

— Om du rider många dåliga piruetter blir hästen bara bättre på dåliga piruetter.

— Det är jättesynd att framdelsvändningarna är borta från programmen. De är svåra, så jag kan förstå att de togs bort, domarna var nog trötta på att se dåliga framdelsvändningar.

— Släpp ner analringen genom skinkorna och ner i sadeln.

Att rädda en middag

 

På nyårsaftonen skulle vi ha mina föräldrar här på middag. Vi hade planerat spenatpiroger med västerbottenost till förrätt, hjortstek med hasselbackspotatis till huvudrätt och chokladfondanter med glass till efterrätt. Allt detta skulle göras i ugnen. När det är knappt  två timmar kvar tills gästerna ska komma går Ulrik för att sätta på ugnen. Vi har noga arbetat ut ett ugnsschema med olika temperaturer och tider för de olika rätterna, och steken var förstås det som skulle in först. Det är bara det att ugnen är helt död. Vi kollar säkringar och sånt, men nej, ingen säkring har löst ut och ugnen är fortfarande död.

Snabbt krigsråd. Vi kollar affärernas öppettider – och konstaterar att handla går inte. Vi måste lösa middagen med det vi har, men utan ugn. Efter en stund har vi en plan. Steken gör vi i stekgryta på spisen. Som tur är har vi alltså separat ugn och spis. Hasselbackspotatisen klyftar vi istället och lägger i varmluftsfritösen. Så var huvudrätten klar – vi skulle i alla fall bli mätta!

Efterrätten var inte så svår heller. Istället för chokladfondanter blev det en chokladsås som vi dessutom kryddade med lite kanel.

När jag gick ut för att ta in hästarna kom jag på lösningen för förrätten också. Istället för piroger fick det bli quesadillas som vi grillade i smörgåsgrillen. Jag var först lite tveksam till om det skulle funka med smördeg och funderade på om vi möjligtvis hade några tortillabröd i frysen. Men sen bestämde jag mig för att ändå testa med smördegen, gick det så gick det liksom.

Allt blev faktiskt supergott – och inte särskilt långt från vår ursprungliga plan!