Igår fyllde Grao sex år. Vi firade med ett ridpass och en klassisk mulledialog (läs fnorkbloggen om du vill ha koll på vad det är).
Matte: Nu är kontakten jämn och fin i båda tyglarna i höger varv, kan vi hålla det när jag svänger över till vänster?
Grao: Svänga? Galopp?
M: Nej, svänga, skritt
G: okej då… nu rörde du vänsterskänkeln! Galopp!
M: nej, jag ville att du skulle flytta in vänsterbogen lite
G: Du sa galopp!
M: Så, nu är du en duktig kille som har jämn kontakt i båda tyglarna.
G:Jag är duktig, får jag galoppera då?
M: Nej, du kan vara duktig i trav ett tag.
G: mutter
G: Matte?
M: Ja?
G: Jag har ett förslag.
M: Börjar det på g?
G: Nä, Ö faktiskt.
M: Ok, låt höra
G: Ökad galopp!
(Lusitanofnitter)
G: Hjääääääälp! Vad händer! Attack från luften! Vi drar!
M: Lugn, jag tänkte bara ta av mig jackan. Men det kanske är bäst jag sitter av?
G: Ja, det är nog jättebäst, för det där var hur läskigt som helst.
Matte sitter av och tar av jackan
G: Hjälp! Nu kommer anfallet från sidan! Jag drar!
Matte fångar in hästen och sitter upp.
G: Du rörde dig! Galopp!
M: Nej, jag satte bara tillbaka vikten på insidan, du hade flyttat ut mig.
G: Ja, jag tyckte det var bekvämare att bära dig så. Men i galopp går det bättre tycker jag.
M: Nu travar vi.
G: den här traven är lite tråkig. Är inte den här ballare?
M: Ja, du är jätteduktig, men jag tänkte att vi skulle trava. Passage kan vi spara till senare.
G: Vad är senare? Typ nu?
M: Nej, någon annan gång.
G: Jag vet! Galopp!
