Vi tillbringar nyårsdagen i sadelkammaren med läder, puts och putslistan på Spotify.
Bra med repetition
De som har stället där jag höll WE-träningar igårkväll ville att hindren skulle stå kvar ett par dagar. Det passade oss perfekt – vädret idag är ju inte så utomhusridvänligt, så vi åkte istället dit och red på hindren. För Graos del var det alltså första gången i det ridhuset och tredje olika ridhuset han besöker på fyra dagar.
Det här ridhuset är nytt, fräscht, ljust och lugnt. Det märktes på Grao – han varvade ner väldigt fort och var trevligt ridbar. Vi började med en kort repetition av det vi tränade hos Olof igår – och det var verkligen roligt att känna hur fort vi hittade rätt idag. Sen attackerade vi hindren.
Grao gick jättefint i trav i enkelslalomen och i tre tunnor. I enkelslalomen gillar jag hur lätt han växlar mellan höger och vänster som innersida samtidigt som han kliver på bra framåt och håller linjen med jämn bjudning. I tre tunnor visar han att han kan göra jämna och runda volter åt båda håll och mjuka omställningar.
Muggflytten tyckte han var rätt läbbig till en början – han var inte alls intresserad av att gå mellan två hinderstöd som står så nära varandra. Där fick Xipo agera draghjälp och förebild – då gick det bra. Efter ett par gånger med hjälp gick han tveksamt emellan utan sällskap, och gången efter fanns det inte minsta tendens till tvekan. Jag testade även att göra halt i muggflytten men lät bli att flytta muggen.
Bordet med kannan tittade han en del på men efter att ha passerat några gånger gradvis närmare kunde jag göra halt bredvid bordet, böja mig ner och fingra på kannan med högerhanden. Efter att jag suttit kvar gick vi tillsammans och tittade på kannan och skramlade lite med den. Vi gick även fram till tunnan med lansen och skramlade lite med den. Även om han var på sin vakt hela tiden tog nyfikenheten överhanden – bästa möjliga läge tycker jag!
Tre dagar – tre träningar – tre grenar
En helg är en helg, men pepprar man den med träningar blir den snabbt även en högtid. Vi har lyckats fylla våra mellandagar väl. Jag började redan på annandagen med att hålla i WE-träningar. Dagen efter åkte vi till Julia och tränade WE med Xipo och Grao. Igår var Ulrik och hopptränade med Xipo, och idag har vi varit på Flyinge och tränat dressyr för Olof med båda hästarna. Jag kommer dessutom ha ytterligare tre WE-grupper ikväll.
Ulriks hopptränare Susanne höjde nivån rätt rejält för honom och Xipo igår. Hindren var lite högre än tidigare och framför allt ökade hon den tekniska svårigheten. På det hela fungerade det bra – Xipo hoppar som en gummiboll, men inte alltid helt förutsägbart vilket gör det svårare för husse förstås. Jag var hästskötare och fotograf, så jag bjuder på några bilder från träningen här.
Dressyrträningen idag var som vanligt väldigt nyttig. Olofs förmåga till analys är mycket värdefull både för Ulrik, som jobbar med att höja kvaliteten i rörelserna och göra vad han kan med Xipos för dressyr något begränsade trav och för mig som arbetar med grundarbetet på en häst som inte alltid är helt okomplicerad. Min stora uppenbarelse idag var när Olof bad mig att driva fram den svagare vänstersidan i vädervarvet mot vänstertygeln utan att stötta upp på höger alltför mycket. Först gick det fort (väldigt fort), sen upptäckte Grao att jag inte räddade upp honom på höger och bromsade själv för att inte välta. Detta gjorde vi i både trav och galopp – och jag hade nog aldrig vågat testa det utan professionell övervakning. Detta kommer kräva en hel del arbete, men vi kom överens om att det är bästa sättet att arbeta just nu. Vi enades också om att slutet av januari är en lämplig tid för en längre vila för Grao. Inte mindre än tre veckor och inte mer än fyra trodde Olof var lagom. Han har arbetat fem dagar i veckan under de fyra månader han varit här och det kan nog vara lagom med en mental paus för att han ska smälta alla förändringar i hans liv.
Idag kom vi iväg
Idag stod det WE-träningar i Hofterup på schemat, och stormen hade ju lagt sig helt så det var absolut inga problem att komma iväg.
Ulrik och jag rider ihop när vi tränar WE, och nu var ju träningen förstås i första hand för honom – men det är supernyttigt för Grao att hänga med och se vad farbror Xip gör. Nytt ridhus och grejer framme gjorde förstås det hela lite extra spänt, men jag tycker ändå att det funkade riktigt bra. Visst var han emellanåt lite spänd, men stora delar av tiden arbetade han på riktigt fint. Vi började med att skritta över bommar redan innan jag suttit upp. I svansen på Xipo var det inga problem att gå över de färgade bommarna, inte ens när det var två i rad. Ulrik fick sedan rida en övning med vändning runt pinne och byte mellan två bommar. Vi red samma övning i skritt – stor bakdelsvändning runt pinnen, rakt fram mellan bommarna och så bakdelsvändning åt andra hållet runt nästa pinne. Det var inga problem alls, tyckte Grao.
Sen tränade vi Tre tunnor. Mest tittade vi på när Ulrik och Xipo arbetade på att höja sin kvalitet genom att få volterna exakt lika stora och bytena på rätt plats. Men Grao och jag testade även hindret i både skritt och trav, och oj så duktig han var! Det gick verkligen precis hur bra som helst. Vi ska absolut börja rida lite WE-hinder även hemma, det kommer vara väldigt nyttigt skulle jag tro.
När vi kommit hem, tagit hand om hästarna och mockat tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av varsin hamburgare på Le Clé i Ystad. De duktiga hästarna fick en skottkärra hö ute i hagen, det var de nöjda med.
Ett moget och förståndigt beslut
Stormen Urd skulle ge upp idag under förmiddagen. Det har inte riktigt skett, utan det blåser på riktigt rejält fortfarande. Det har fått mig att ompröva mitt beslut att åka till Trelleborg och rida en pay&ride med Grao idag. Det handlar förstås till viss del om att det inte är kul att köra hästsläp i kraftiga kastvindar, men det är inte bara det som hamnar i vågskålen ”mot”.
Mitt syfte med att åka är att ge Grao bra upplevelser av att åka iväg och arbeta på bortaplan. Att i lugn och ro få se ett framridningsridhus för att sedan gå över och arbeta innanför dressyrstaket. Att till och med kunna strunta i att rida programmet om han är spänd utan istället utnyttja min tid för att ge honom en bra upplevelse av en tävlingslik situation. Det kändes inte som om förutsättningarna för detta var särskilt bra idag.
Som ni kanske hör behöver jag ändå övertyga mig själv om att det är förståndigt att inte åka, en del av mig tycker att det är mesigt. Dessutom gillar jag inte att vara en strulputte som anmäler till saker och sen ställer in. Men idag får hjärnan vinna. Det känns så viktigt att göra rätt med Graos träning, och jag har ingen lust att stå där med ett misslyckande och tänka ”attans, varför tog jag inte alla omständigheter på allvar? Det här är ju faktiskt inte helt oväntat”.
Sånt vi gör i mellandagarna
De senaste dagarna kan sammanfattas med lediga och dåligt väder. Igår hade vi inget inbokat alls, men på grund av allt regn som kommit fick vi gå ut och stängsla av hagen som Amelia och Xipo går i. Nu har de tillgång till hela skogen och en remsa ner dit, men större delen av betesmarken är bortstängslad. Den började helt enkelt bli för upptrampat och vi måste vara rädda om våra beten. Det regnade och blåste hela tiden, så det var skönt att gå in och sätta sig i soffan sen. Vi maratontittar på svenska serien Midnattssol på SVT Play – perfekt sätt att se serier på!
Idag började jag dagen med att åka och ha WE-träningar utanför Sturup. Det var roligt som alltid, och särskilt kul är det att se hur både hästar och ryttare utvecklas bara under ett pass. Samma ekipage plus några till ska även träna på fredag.
Nu sitter vi inne och hör hur stormen Urd är på väg mot oss. Vi har planerat att åka till Simrishamn för att äta och gå på bio ikväll. Jag hoppas verkligen att det kommer funka att åka.
Bra julafton
För tredje julen i rad åt vi ute på julafton. Det är inte så lätt att hitta ställen som är öppna då, men i år hade vi verkligen hittat rätt. Första året åt vi julbord på Margretetorp. Det var helt ok – framför allt var det stort och mycket att välja på. Andra året testade vi Röstånga Gästis. Det var verkligen uruselt på alla sätt. Det var trångt både vid borden och vid maten. Personalen var fåtalig och otrevlig. Allt tog slut hela tiden – folk gick runt och rev tag i tallrikar och mat så fort något dök upp. Maten var tråkig och opersonlig, köttbullarna var t ex uppvärmda färdigköpta av tråkigaste sort.
I år åkte vi till nyöppnade Riviera i Båstad. Det var helt fantastiskt! Vi blev välkomnade och satte oss i loungen för att invänta resten av sällskapet – mina föräldrar och min faster och farbror. Där fanns en barpianist och glögg. Inredningsstilen är konsekvent Art Deco – så elegant och stilfullt!
Sedan blev vi placerade av hovmästaren vid vårt bord. Matsalen var inte packad med så mycket folk det bara gick utan det var gott om plats runt borden. Vi fick dessutom ett runt bord och ljudnivån var behaglig så det gick utmärkt att prata med varandra.
Det var gott om personal, och alla var trevliga och glada. Tallrikarna försvann så fort de var tomma och det var bara att gå och hämta en ny.
Jag är inte någon julbordsfantast, men här fanns det verkligen god mat att välja på. Jag uppskattade särskilt den varmrökta laxen med romsås, den finfina rostbiffen och Janssonen. Men allra bäst var nog efterrättsrummet! Där fanns utsökta efterrätter av olika sort. Jag smakade ostkakan med hjortronsylt, saffranspannacottan, äppelcrumblen och den mjuka pepparkakan med frosting. Dessutom åt jag en del färsk frukt. Utöver detta fanns det t ex Ris á la Malta, mjukglass med tillbehör och en massa godis.
Det var verkligen värt att åka en bit för detta. Något som vi förvånades över var hur mycket trafik det var på julaftonskvällen, framför allt när vi skulle hem.
Mysig julkadrilj
Vi började julaftonen med att åka till Sydslättens RFs ridhus i Anderslöv för att rida julkadrilj. Som läget är i vår familj nu blev arbetsfördelningen den att Ulrik och Xipo red kadrilj och jag fotograferade. Grao känns ännu inte helt lämplig att presentera i såna här sammanhang och Amelia är för dåligt igång. Här kommer en bildkavalkad!
Lite film
Idag tränade Ulrik och Xipo garrocha. Grao tränade på att gå normalt på ridbanan fast det stod en tunna med en pinne i på den.
Knäckigt
Koka knäck är en av mina jultraditioner, och idag var det dags för årets kok. Jag gjorde fyra olika smaker: salt, lakris, ingefära och mandel. Tyvärr tyckte jag att de blev lite för mjuka i år, inte jättemycket, men en aning. De traditionella med mandel är supergoda tycker jag, men de andra smakerna är inte dumma heller. Salt var en ny smak för mig. Jag lade helt enkelt lite flingsalt i botten på formarna. Det blev riktigt bra, men nästa år kommer jag nog strö flingsaltet ovanpå istället. Det tror jag kan bli jättesnyggt.
Formarna jag använder är silikonformar som alltså diskas och återanvänds. De är stadiga och stabila och lätta att få loss knäcken ur. Nackdelen är förstås att jag inte kan ge bort knäck gjord i silikonformar hur som helst. Saltknäcken gjorde jag i mina nya hästformar – det är inte enstaka formar utan en rektangel med många hästar i. Det var inga problem att få loss knäcken ur den heller, så även den kommer jag säkert använda för knäck fler gånger.
