Praktisch Quadratisch Gut
Varför inte?
När Rolf-Göran Bengtsson och Peder Fredricsson fick sina Jerringpris var det en evig debatt bland sportjournalister och andra om huruvida ridsport är sport och ryttare är idrottsmän. Jag hävdade ju för ett tag sedan att inte ens de som sedan gjorde ”avbön” (långt ifrån alla) hade fattat grejen.
Peder lär ju vara rätt aktuell även i år efter ett fantastiskt individuellt EM-guld på hemmaplan, men själv föreslår han ett annat alternativ: Nominera All In.
Det är väl ett utmärkt svar till alla som gapar om ”men det är ju hästen som gör jobbet”?
All In är en fantastiskt häst, det har Peder rätt i. Det har han blivit genom att ha talang som sedan har förädlats och tränats. Av Peder. Själva bragden att rida till seger i ett mästerskap är avhängigt båda delarna i ekipaget. Hästen måste vara bra fysiskt och mentalt och i form. Ryttaren är den som tar alla strategiska beslut, både före och under ritten. Besluten blir bättre ju bättre ryttaren känner sin häst och kan göra det som är rätt för just den individen och dess specifika talang. På så sätt kan man kanske se ryttaren som tränaren i ett idrottsförhållande, och hästen som idrottaren. Fast det håller ju inte rakt av det heller. Även ryttaren utför ju en idrottsprestation, som hen tränat för under hela sitt liv. Ryttaren har definitivt gjort en prestation, inte bara hästen. Det kanske är ekipaget som ska nomineras?
Kamouflerade vråkar
Nu är betorna upptagna runt oss och bitvis är åkrarna plöjda. I morse när vi tittade ut genom sovrumsfönstret insåg vi att det var något som rörde sig i plogfårorna. Det var en vråk. Och en till. Och en till. Det kryllade av vråkar, som vi bara såg när de rörde sig. Jag tog några bilder genom fönstret.
Baklås
Dagens tävling blev ju resultatmässigt ett bottennapp. Efter halva programmet gick vi totalt i baklås och fick utgå. Men det blev trots allt en del bra träning och en hel del erfarenheter för mig att ta vara på inför framtida tävlingar.
Från början på framridningen var Grao extemt spänd, stel som en pinne och rätt svårriden. Men efter en halvtimme med mest galopp och lite trav och fokus från mig på att inte låta honom gå utåtställd, efter tips från Ulrik, så blev han bättre och bättre. När det var vår tur att gå in kändes han jättefin och elastisk, bra framme för hjälperna och lösgjord. Gången över till det andra ridhuset gick också bra, men väl där inne blev han spänd igen. Med lång bana har vi ju dessutom inte fördelen att få landa lite i collectingring, utan det är på det direkt som gäller.
Traven kändes lite spänd och vobblig, men vi kunde göra vad vi skulle på ett någorlunda ok sätt. Längningarna var mot domarkortsidan, och med mycket mer spänning och mindre spänst plus att han stod emot lite där blev de inte imponerande, men ändå godkända, sexor. Skritten är inte vår bästa gren, men förutom en liten taktning blev den också helt ok. Första galoppfattningen super, jättefin galoppvolt, sen in på diagonalen mot domaren igen. Vid första kvartslinjen är det övergång till trav, vid den sista ny galopp. Någonstans där vid avbrottet började han bromsa och stå emot, och sen gick det bara inte att fatta galopp. Det var helt omöjligt. Jag lade en volt, men det gick fortfarande inte att fatta galopp, han blev bara mer spänd. Jag utgick och försökte fatta galopp på långsidan bort från domaren. Det gick inte.
Vi red över genom gången till framridningsbanan, och så fort jag kommit ut där gjorde jag en mjuk och fin galoppfattning åt rätt håll. Jag gjorde en övergång till trav och fattade igen, hur bra som helst. Det kändes i alla fall jättebra, det var ju inget fysiskt som inträffat i alla fall. Lite mentala spärrar har jag ju räknat med, det är det vi har att arbeta med just nu.
Poängen fram till när det började trassla var 6, 6,5 och 7 rakt igenom, så trots spänningen presenterade han sig helt ok. Det är också en bra sak att komma ihåg, för bättre än så kan vi definitivt, om vi kommer till avslappnad ridning. Jag tar också med mig hur mycket jag lyckades göra på framridningen, nu vet jag att det går att rida till avslappning även där.
Ulrik hade dessutom noterat att jag låtit honom gå utåtställd igen inne på banan, när han blev spänd. Jag försökte helt enkelt hålla honom på spåret med yttertygeln lite för mycket. Vi konstaterade att det är fel taktik eftersom det bara gör honom mer spänd. Det är bättre att jag missar spåret något men rider konstruktivt.
Nu lägger vi det här till erfarenhetskontot och jobbar vidare – och tills vidare undviker vi nog program med fattningar mot domarkortsidan också… Vi ska klara det med, så småningom.
Dags att natta växthuset för vintern
Så här års är växthuset inte vacker. Allt är övervuxet och vi har dessutom fått en basilikainvasion. Jag har alltså inte ens haft basilika i växthuset i år, det är från förra året. Temperaturen är fortfarande runt 10 grader även nattetid och 13-15 dagtid, men nu kan det ändras fort, så jag tyckte det var lika bra att stänga växthuset för vintern. Jag började med att skörda. Det blev en hel del tomater och ännu mer vindruvor. Dessutom grävde jag upp en chili och en spetspaprika och satte i krukor. Jag tog även några tomatsticklingar. Alla dessa ska bo i sadelkammaren under vintern, för utplantering igen i vår – om de överlever. Jag har aldrig gjort så innan, men det ska bli spännande att se om jag kan få tidigare skörd på det sättet.
Sen rev jag upp all växtlighet som inte ska vara kvar, det vill säga allt utom kiwin och vinrankan. Vinrankan behöver dessutom beskäras rejält, men det får vänta ytterligare en månad. Det blev en hel del, och jag var glad att mina nya trädgårdshandskar är tillräckligt tjocka för att klara nässlor.
Avslutningsvis hämtade jag sex rejäla baljor gödsel och hällde på jorden. Den får ligga där till våren, då jag myllar ner den och gödslar lite till.
Hot stuff
Igår tränade vi för Olof på ett nytt ställe, det där jag har regelbundna WE-träningar. Grao har ju varit där innan ett par gånger, men det var ändå väldigt spänt. En orsak kan ha varit att det sköts någonstans i närheten, han reagerade en hel del på skotten. Det är ju egentligen rätt bra, jag behöver arbeta med att hantera spänningarna och då är det perfekt att Olof finns i närheten.
Han var lite tittig på några ställen, men framför allt var han generellt spänd. Idag yttrade det sig i en lite spändare överlinje och att han var ännu hetare än vanligt. Eller som Olof sa, nu är han inte bara het i benen, nu börjar han få kondition och blir het i hela kroppen. Och det är faktiskt en skillnad, när ligger på nu rör han sig riktigt bra, genom kroppen. Det är inte bara benen som flyr längre. Den spända överlinjen gjorde att jag fick en del i handen, men det var samtidigt tydligt att jag verkligen fått resultat i arbetet med att länga ut halsen. Han kortar sig inte utan lägger sig på ett stöd längre fram. Jag fick arbeta med att inte börja med att lossa honom när han hängde sig på bettet utan rakrikta honom, se till att han klev rakt in under sig och bromsa utifrån det, där det inte kan pysa ut åt något håll. När det funkade kunde jag mjukna i handen och släppa fram honom, men bara om han då tog ansvaret han fick och inte accelererade igen. Lite ökning fick jag acceptera, men inte hur mycket som helst. Efter ett tag gick det att fatta en bra och sansad galopp, och hålla den efter fattningen.
Det är inte så lätt och tar en hel del på krafterna även för matte. Vi kom överens om att arbeta mest i galopp, av två skäl. Dels är det lite lättare för mig i koordinationen i galoppen, och dels behövde han verkligen få blåsa ut lite övertryck. Vi ska ju tävla på söndag, så det var lika bra att låta det pysa rejält. Resultatet blev att vi galopperade under en stor del av lektionen. Jag skulle gissa att vi satte rekord i sprungen sträcka på en lektion!
Tävlingsträning
På söndag tävlar vi igen, och vi startar tidigt. De sista gångerna har jag ju gjort en flätning som tar absurt lång tid att få till. Jag är inte jättesugen på att gå upp strax efter midnatt för att fläta, så idag har jag testflätat en annan variant, som jag gör på en kvart. Det är en längsgående, utanpåliggande fläta där jag tar in ny man på båda sidor. Det är alltså ungefär som en knoppfläta eller svansfläta, men utmed hela manen. Nu får Grao stå och äta med den i två timmar. Om den fortfarande ser ok ut efter mat-testet, gjord utan spray eller gele, är den godkänd för tävling.
Träning av den iberiska hästen
Att träna en iberisk häst för tävlingsdressyr är både likt och olikt träningen av ett halvblod. Den här artikeln från Dressagetoday tycker jag satte fingret på mycket av det grundarbete jag ägnar mig åt för tillfället. Några av de saker som nämns är att den iberiska hästen ofta måste arbeta med att få bakbenen långsammare för att få till en bra samling. Halvblodshästen behöver du istället oftast arbeta för att få kvickare bakben. Även resonemanget om att sänka halsen framför manken för att sedan få upp manke och rygg känner jag igen från mitt eget arbete med Grao. Mycket av skillnaderna mellan Amelia och Grao belyser även skillnaderna mellan raserna tycker jag. Amelia behövde få kvickare bakben, hon hade utmärkt påskjut och gjorde fantastiska ökningar, men jag var tvungen att rida bra för att göra en upphämtning efter ökningen där hon inte ramlade på bogarna och föll isär. Grao är kvick av naturen och har bra bärkraft. Han har rätt bra påskjut för att vara iberisk, men det är ju inte i närheten av vad ett bra halvblod har. Där är det början på längningarna som är det svåra, att komma tillbaka i balans är inte alls lika svårt.
Grao och jag är ju bara i början av vårt arbete än så länge, men jag tycker verkligen att det är intressant att läsa om dressyrträning av just iberiska hästar. De blir vanligare och vanligare inom dressyren och jag tror det är klokt att fundera på hur deras speciella förutsättningar ska komma till sin rätt. Jag skulle gärna se att fler duktiga ryttare och tränare som håller dressyrclinics har med en iberisk häst och visar just på likheter och skillnader. På senaste OS var 11 av hästarna i dressyren lusitanos. I svenska dressyreliten har vi för tillfället en som går internationell Grand Prix med bra resultat. I facebookgruppen Iberiska hästar i sporten finns nästan 600 personer, varav de flesta faktiskt rider och tävlar iberiska hästar. Jag tror vi kommer få se fler och fler iberier på tävlingsbanorna, både i Sverige och internationellt. Min hemliga dröm (tja, kanske inte så hemlig nu längre då!) är att se ett heliberiskt lag i lag-SM i dressyr.
Lite lördagsshopping
En av våra favoritbutiker, Paloma Hästsport, hade jätterea i helgen. 50% rabatt på fredagen, 60% på lördagen och 70% på söndagen. Vi var där igår, så det var alltså 60% rabatt som gällde. På allt. JA, vi shoppade tills vi nästan droppade.
Grao fick till exempel tränset på den här suddiga och svettiga bilden från dagens träning. Det är ett Threadstone i svart läder i oljad, matt look. Det tycker jag är jättesnyggt, och dessutom fanns det några smarta designdetaljer på det. En av dem är nosgrimman, som har ett sånt där fäste som gör att det går att ta bort den nedre remmen utan att det blir en ful ögla på den engelska nosgrimman. En annan smart grej är att nosgrimman har en sån där vadderad underdel som pullbacknosgrimmor brukar ha, men utan att vara pullback. Här är det istället två spännen, ett på varje sida. Den vadderade delen går alltså att ta loss helt, och det går att justera nosgrimman på båda sidorna. Jag gillar ju egentligen inte pullback, men på det här sättet fick jag den trevliga underdelen utan att få det negativa. Jag tror jag ska höja nosgrimman ett hål mot hur det sitter på den här bilden, lädertrekanten lurade mig lite och lurade mig att sätta den lite lägre än vanligt.
Dessutom fick han de här snygga Le Mieux-benskydden. Ja jag vet att jag redan har modellen. Men inte i den här färgen! Xipo fick ett nytt 100 g-täcke med 1680 den yttertyg. Dessutom handlade vi en massa smått och gott, bland annat köpte vi de tre botknifes som fanns kvar och ett par nya arbetshandskar till mig. Innan vi åkte brände jag mig på nässlor när jag rensade ogräs, genom handskarna, så jag var mycket motiverad att köpa ett par bättre.
Alltid redo
Idag hade vi ny WE-träning för Julia och hon konstaterade att Grao är som en scout – alltid redo! Han är väldigt på hugget och pigg på allt vi ber om.
Vi tränade på ”volthinder”, dvs fålla, två tunnor och tre tunnor. Julia konstaterade att Grao gör dem utmärkt i trav, och att han faktiskt har mer fokus i hinder än när jag rider mellan hindren. Hon tyckte att det var dags att snäppa upp nivån lite till, så jag fick rida två tunnor med första volten i galopp, andra i trav och fattning ut ur hindren. När det funkade bra fick jag gå över till tre tunnor där jag red första och sista volten i galopp och andra i trav. Tyvärr är han inte stark nog än i galoppen för att kunna göra bra övergångar från galopp till skritt, men det kommer när han orkar samla sig lite mer skulle jag tro.
Fållan var inga problem heller, den gjorde vi i trav med bakdelsvändning i skritt mellan varven. Där är det rätt mycket mer styrka som behövs innan vi kan göra den i galopp.