Baklås

Dagens tävling blev ju resultatmässigt ett bottennapp. Efter halva programmet gick vi totalt i baklås och fick utgå. Men det blev trots allt en del bra träning och en hel del erfarenheter för mig att ta vara på inför framtida tävlingar.

Från början på framridningen var Grao extemt spänd, stel som en pinne och rätt svårriden. Men efter en halvtimme med mest galopp och lite trav och fokus från mig på att inte låta honom gå utåtställd, efter tips från Ulrik, så blev han bättre och bättre. När det var vår tur att gå in kändes han jättefin och elastisk, bra framme för hjälperna och lösgjord. Gången över till det andra ridhuset gick också bra, men väl där inne blev han spänd igen. Med lång bana har vi ju dessutom inte fördelen att få landa lite i collectingring, utan det är på det direkt som gäller.

Traven kändes lite spänd och vobblig, men vi kunde göra vad vi skulle på ett någorlunda ok sätt. Längningarna var mot domarkortsidan, och med mycket mer spänning och mindre spänst plus att han stod emot lite där blev de inte imponerande, men ändå godkända, sexor. Skritten är inte vår bästa gren, men förutom en liten taktning blev den också helt ok. Första galoppfattningen super, jättefin galoppvolt, sen in på diagonalen mot domaren igen. Vid första kvartslinjen är det övergång till trav, vid den sista ny galopp. Någonstans där vid avbrottet började han bromsa och stå emot, och sen gick det bara inte att fatta galopp. Det var helt omöjligt. Jag lade en volt, men det gick fortfarande inte att fatta galopp, han blev bara mer spänd. Jag utgick och försökte fatta galopp på långsidan bort från domaren. Det gick inte.

Vi red över genom gången till framridningsbanan, och så fort jag kommit ut där gjorde jag en mjuk och fin galoppfattning åt rätt håll. Jag gjorde en övergång till trav och fattade igen, hur bra som helst. Det kändes i alla fall jättebra, det var ju inget fysiskt som inträffat i alla fall. Lite mentala spärrar har jag ju räknat med, det är det vi har att arbeta med just nu.

Poängen fram till när det började trassla var 6, 6,5 och 7 rakt igenom, så trots spänningen presenterade han sig helt ok. Det är också en bra sak att komma ihåg, för bättre än så kan vi definitivt, om vi kommer till avslappnad ridning. Jag tar också med mig hur mycket jag lyckades göra på framridningen, nu vet jag att det går att rida till avslappning även där.

Ulrik hade dessutom noterat att jag låtit honom gå utåtställd igen inne på banan, när han blev spänd. Jag försökte helt enkelt hålla honom på spåret med yttertygeln lite för mycket. Vi konstaterade att det är fel taktik eftersom det bara gör honom mer spänd. Det är bättre att jag missar spåret något men rider konstruktivt.

Nu lägger vi det här till erfarenhetskontot och jobbar vidare – och tills vidare undviker vi nog program med fattningar mot domarkortsidan också…  Vi ska klara det med, så småningom.

Graos efter flät-frisyr

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *