Vårt system för täcken

vakuum 003

Jag fick en fråga om hur vi gör med våra täcken, och kände att det krävde ett eget inlägg. Täcken tar plats, och det är ofta svårt att få blöta täcken att torka i stallmiljö, så det är ett problem man måste hantera på ett eller annat sätt. Våra lösningar är inte på något sätt revolutionerande, och det finns sånt som hade kunnat vara bättre förstås. Men på det hela taget är jag nöjd med systemet som vi har nu.

För det första ser vi till att få alla täcken tvättade när säsongen är slut. Vi lämnar våra till tvätt, men en egen tvättmaskin hade förstås varit optimalt. När de är rena och HELT torra lägger vi dem i vacuumpåsar. Det har flera fördelar. Varje täcke hamnar då i en egen genomskinlig påse vilket gör att det blir lätt att hitta och leta bland täckena. Dessutom tar de mindre plats, även om alla vacuumpåsar inte håller tätt – för det gör de inte. De dyrare är bättre än de billigare, men man får räkna med att det kommer att läcka.

vakuum 007

När ett täcke sedan är använt packar vi inte ner det i vacuumpåsen igen förrän det är tvättat. Vi har hyllor där vi kan ha ihopvikta täcken som är ”på gång”. Vi gillar inte täckeshängare i stallgången, så det har vi inte, trots att våra stallgångar är 3,5 meter breda.

Om täckena blir blöta låter vi dem i första hand torka på hästarna. Det låter kanske elakt, men om de är torra på insidan kommer det inte heller bli något genomslag, utan hästen kommer förbli torr när täcket torkar. Det är det absolut snabbaste och enklaste sättet att torka ett täcke på. Har det ändå läckt eller regnat så mycket att det blivit genomslag – eller om vi tagit av täcket för att rida och det hunnit bli genomslag under tiden så hänger vi täcket på en täckesgalge.

Täckesupphängning 003

Täckesgalgar är en fantastisk uppfinning! Vi drog oss länge för att köpa eftersom de är rätt så dyra, men vi ångrar inte en sekund att vi gjort det. Täcket hängs upp i bogspännet och den långa pinnen som är utmed ryggdelen ger hela täcket stadga. Tack vare den kan även jag, som är vertikalt begränsad, hänga upp tunga, blöta täcken högt upp.

Täckesupphängning 014 Täckesupphängning 006

Vi hänger täckena ute på vår foderloge. Detta är inte optimalt, helst skulle jag ha velat ha ett torkrum med lite värme och en avfuktare. Men som det ser ut idag har vi inte möjlighet till det, och det här fungerar bra. Jag skulle inte vilja ha många blöta täcken tillsammans med torrhö, men vi har plastat hösilage och inte så många täcken i förhållande till den stora luftvolymen på logen. För ett 155-täcke krävs det att man har möjlighet att hänga rätt så högt upp, åtminstone en 250 cm, helst lite till. Jag skulle gissa att vår upphängning är ca 280-290 cm upp. Man får också se till att det inte finns något som tar skada av fukt under täckena, risken att de droppar är stor.

Vi har sex täckesgalgar till tre hästar. Det räcker bra.

I den bästa av världar hade jag velat ha en galge till varje täcke, och så ett bra ställe där jag alltid kunde ha alla täcken hängande. Tänk så lätt det hade varit att bara plocka fram rätt täcke då, och vilken överblick man hade kunnat ha. Men jag tror ändå man hade behövt ett separat ställe för att hänga blöta täcken som ska torka.

Nya plantor och gamla

Trädgården 024

Igår besökte vi Åbergs Trädgård utanför Ystad, och som vanligt blev det rätt mycket i påsarna som vi fick med hem. I ett hörn av gräsmattan stod det en stor järngryta när vi flyttade in. Jag petade ner lite lökar och sommarblommor i den, men det blev aldrig riktigt bra. Dessutom visade den sig vara full av myror. Nu har jag tagit itu med den, tömt den och flyttat den in på innergården. Att köpa blommor till den var ett av skälen till att vi åkte. Sen tyckte jag att det var dags att byta ut penséerna också, de började se rätt tråkiga ut.

På Åbergs märker man att man är i Skåne...
På Åbergs märker man att man är i Skåne…

I järngrytan blev det en dahlia, tre blomstertobak av olika färger och en mynta med mörka blad. Runt kanterna satte jag lila lobelia – några kantlobelia som jag köpt på Möllevångstorget kompletterat med några hänglobelia från Åbergs.

Jag blev rätt nöjd med resultatet, men egentligen hade jag nog velat haft ännu mer på höjden. Nästa år kanske jag sätter något uppstammat i den – frågan är om jag skulle våga mig på att försöka stamma upp en av alla mina frösådda änglatrumpeter?

Trädgården 017

Till trappan på norrsidan blev det röda begonior. Jag hoppas att de fort blir större!

Trädgården 007

Vid vardagsentrén från innergården blev det påfågelsblomster. De kräver full sol för att vara utslagna, så jag hoppas solen där räcker – men än så länge idag ser det bra ut!

Trädgården 026

Vid vårt pilstaket planterade jag en klematis ”Ivan Olsson”, med vackra vita blommor som skiftar i ljusblått. Dessutom fick salladstornet en våning till med lite nya sallader och en ananassalvia. Det blev ytterligare lite kryddor, så nu måste jag fundera på var jag ska göra av dem – eller om jag helt enkelt ska köpa en våning till på tornet.

Det finns även en hel del som är planterat tidigare att njuta av i trädgården just nu. Allra roligast är kanske den här malvan som jag frösådde i vintras. Jag tycker färgen är helt fantastisk!

Trädgården 014 Trädgården 011

Den fristående vita rosen som doftar så gott är helt översållad av blommor.

Trädgården 032

Den här digitalisen gillar jag också färgen på:

Trädgården 023

På ena långsidan och en halv kortsida av ridbanan har vi en häck av vildrosor. Det är rätt skönt med inramningen från vägen och den ger också lite lä när det blåser från det hållet. Och så är det så vackert att rida bland rosorna! Tittar man över häcken är det dessutom en fantastisk utsikt.

Trädgården 020 Trädgården 022

 

Tävling med ny strategi

Igår var vi på fina Skönabäck och tävlade dressyr, Amelia och jag. Skönabäck ligger ungefär en mil hemifrån så det var mycket smidigt och bekvämt. I samråd med vår tränare Olof hade jag ett nytt upplägg: Jag red ett helt pass hemma på förmiddagen innan tävlingsstarten på eftermiddagen. Där kortade jag istället av framridningen till ca 25 minuter (fast i praktiken blev det nog snarare 35).

På det hela var det nog ett rätt bra upplägg. Amelia var mycket mjuk och fin direkt jag satt upp på tävlingsplatsen. Hon var helt lugn, förr när jag tävlat har hon ofta varit en studsande krutdurk första tiden, det fanns det inget av nu. Jag hade dessutom som strategi att inte pausa särskilt mycket – vi är inte så bra på att ”börja om” utan är som bäst när vi får hålla på. Jag har ibland liknat Amelia vid en dieselvolvo, hon kan vara lite seg i starten, men efter en stund jobbar hon på som tusan. Med seg menar jag då inte slö, det är hon aldrig!

Inne i ridhuset var det varmt, men Amelia kändes fortsatt fin. Tyvärr hände något märkligt precis när jag fick startsignal. Jag skulle ju rida in i trav, men plötsligt blev det vajsing i kommunikationen och jag hade svårt att få henne att trava. Jag vet aldrig att det har hänt oss innan! Men vi rider ju sällan program med inridning i trav, så antagligen trodde hon att det var jag som hade hjärnsläpp och hon skulle bara fixa till det.  Det löste sig efter ett varv på stora mittvolten, och jag kunde rida igång i trav.

Målsättningen var inte att rida på topp utan snarare att safea och rida jämnt och prydligt. Travprogrammet kändes ok men jag fick en dålig upptagning på första ökningen – den andra blev mycket bättre. Ryggningen blev ok, men jag trodde det skulle vara fyra steg – det skulle vara sex… Klantigt!  Galoppen kändes riktigt bra.

Poängen var en besvikelse. Jag hamnade strax över 60% med kommentaren ”undertempo” på varenda bedömningspunkt + därnere. Lite ironiskt eftersom Olof alltid jag rider lite för hastigt och har sagt till mig att försöka dra ner tempot. Men som tävlingskamraten som vann klassen sa: Så är det för oss som är bra på att ta instruktioner – då slår det lätt över åt andra hållet!

Placeringsmässigt låg jag ganska precis mitt i startfältet, vilket ändå känns rätt ok.

Det jag tar med mig från den här tävlingen är att upplägget att rida fram hemma innan tävling är rätt bra om det är möjligt. Men jag måste då våga att korta framridningen ännu mer och lita på att jag har henne på plats mer eller mindre på en gång.

Snigelelände

sniglar

Tyvärr har vi gott om de eländiga spanska skogssniglarna. Just nu är jag arg på dem för att de ätit upp mina pumpaplantor och de mumsar dessutom i sig av mina jordgubbar. Förra året hade vi massor och jag plockade varje kväll. Hittills har det varit rätt lugnt i år, jag har plockat en del men inga vansinniga mängder. Men så kom regnet, och nu är de överallt. Än så länge är de flesta ganska små, så jag hoppas att jag hinner ta dem innan de förökar sig. Men samtidigt så inser jag ju att för varje snigel jag ser finns det minst tio som jag inte ser.

Jag plockar med tång och dränker i en stor balja. Jag vet inte om det är bästa sättet, men med de mängder jag har känns det orimligt att klippa dem en och en. På Villa- och trädgårdsmässan i Malmö i våras såg jag förresten det här redskapet.  Jag ångrar lite att jag inte köpte till mässpris, men fortsätter det så här kan det bli så att jag beställer en.

Jag gör slut med Telenor

  • Ibland når man en punkt när det står klart att man måste gå skilda vägar. Vi har haft en relation i bra många år nu. Jag har inte räknat så noga, men det är säkert i alla fall tio. Och det har varit lite upp och lite ner, som i alla förhållanden, men nu räcker det. Telenor – tack för mig.
    Min senaste telefon, en Sony Xperia Z1 compact har varit bra, en telefon jag verkligen gillat. Men för kanske två månader sedan började den svika mig regelbundet. Den begick harakiri när man minst kunde ana det, ofta vid olämpliga tidpunkter, som mitt i en telefonintervju med någon man jagat i veckor. Kopplade jag in laddsladden hämtade den sig ganska kvickt, men det var onekligen problematiskt. Jag skaffade ett bärbart batteri, och vips så hade jag en hjärtstartare till telefonen. Men även den lyckan var kortvarig, efter bara någon vecka förkunnade telefonen att strömmen från det bärbara batteriet inte räckte till för att starta – den ville ha mer.
    När jag skaffade telefonen förlängde jag abonnemanget med 24 månader, och betalar alltså även av telefonen på 24 månader. Jag var noga med att se till att jag därför fick en telefon med just 24 månaders garanti. Jag frågade i Telenorbutiken, och jajemän, detta var ett garantiärende. Vi förbereder telefonen genom att avinstallera mitt kodlås och lite andra grejer. När vi är klara säger killen:
    — Det som sker nu är att verkstaden tittar på telefonen och avgör om det är ett garantiärende. Om det inte är det får du en offert på lagning Omdu säger nej till den kostar det  350 kr
    Jag:
    — Det är inte rimligt
    — Jo, så gör alla företag
    — Nej, alla företag tar inte betalt för att lämna en offert, de flesta gör det inte
    — Det här är ingen offert
    — Vad är det då?
    — Ett avgörande om det är ett garantiärende eller inte
    — Ja, dvs de tittar för att avgöra vad det kostar för mig att laga den?
    –Ja
    –Vad är det om det inte är en offert?Delete
    — Ääääh, det vet jag inte?
    –Jag tycker det är orimligt
    –Ja, men det är inte vi som tar ut kostnaden, det är Sony
    –Ok, men jag har avtal med er?
    –Ja, och vi har avtal med Sony
    –Ja, och ni har förhandlat pissigt och låter det går ut över mig?
    — Jaaaa, så kan man ju se på det Men du kan ju vara lugn, det här är ju ett garantiärende.
    –Vad finns det som skulle kunna göra att det inte blir ett garantiärende
    — Om det är något annat fel
    — Den där lilla sprickan jag har på skärmen, skulle den kunna vara ett problem?
    — Ok, den såg jag inte Ja, de kommer inte acceptera att laga batteriet utan att laga den. Så den kommer du få en offert på
    — Så de lagar inte det som är på garantin om de inte får laga sånt som inte är på garantin och ta betalt för det? Och jag vet ju innan att jag inte vill lägga 2000 kr på att laga den
    –Fast du vet ju inte om det kommer kosta så mycket
    — Nä, och enligt dig måste jag betala 350 kr för att få reda på det
    –Ja
    — Tycker du att det är rimligt?
    –Fast så är det, det kan inte jag hjälpa Om jag hade varit du så hade jag gått till killen som har butik på andra sidan gatan. Han är jätteduktig, och han kan nog laga batteriet åt dig utan att åtgärda sprickan
    –Men då har jag ju ingen nytta av min garanti?
    –Nej?
    –Som ju ska täcka batterifelet?
    –Ja?
    –Verkar det rimligt?
    — Öhhhh vet inte?
    –Nä, jag säger upp mitt avtal
    –Då får du ringa kundtjänst
    –Fast jag tecknade det ju här?
    –Jag måste väl kunna säga upp det på samma ställe där jag tecknade det?
    –Nej vi har bara rätt att teckna avtal, inte att avsluta. Och om du skaffar ett billigt avtal, tänk på att de inte har några butiker där du kan få service.

Nu undrar jag bara hur lång telefonkö det är hos kundtjänst.

Jag vill även betona att inga butiksbiträden kom till skada under dialogen. Jag förstår naturligtvis även att just han inte alls är problemet. Tvärt om försökte han verkligen hjälpa till, och var vänlig och trevlig hela tiden. Men med företag som inte är intresserade av att vara till nytta för kunderna kunde han inte göra mer än han gjorde.

Maja är hemma!

Maja2

Jag har fortsatt att ropa – men plötsligt var det Maja som ropade på mig. I morse vaknade jag av att det jamade utanför sovrumsfönstret. Det är inget ovanligt, så gör Elsa nästan varje morgon när hon har varit ute på natten. Men jag insåg ju rätt snart att Elsa låg bredvid mig. Fort fram med en morgonrock, och där kom hon!

Hon kastade sig förstås över matskålarna, men var ändå inte tokhungrig. Sen trodde jag hon skulle lägga sig och sova, men tydligen är det viktigare att hänga med matte. Efter ett tag fick jag ändå sätta mig vid skrivbordet, och här har jag nu massor med katthjälp.

Maja

Undrar om skatteverket uppskattar hennes behandling av deras papper? Eller om hon trodde att det var från Katteverket.

Ridbanevård

Gården 001
Vi försöker hålla banan sladdad mellan varje ridpass. Det gör att den håller fukt bättre och vi får dessutom alltid ett bra underlag att rida på.

Första året vi bodde här hade vi ingen ridbana. Det var jobbigt! Vi har ju inte särskilt bra möjligheter att rida ut hemikring heller, så det blev mycket körande med transporten.

Vi har valt att ha en ridbana på 20×40 utan staket. Vi valde även att satsa på riktigt bra belysning eftersom vi på vintern sällan har möjlighet att rida i dagsljus. Det var viktigt för oss att ha en helt rektangulär bana med räta hörnvinklar, men hade platsen räckt hade vi gärna gjort banan lite längre. Samtidigt tycker jag faktiskt att en 20×40-bana funkar bra till i princip allt utom att rida program för 20×60-bana (även om jag gör det ibland också).

På vår förra gård lärde vi oss att vård av underlaget är extremt väl investerad tid. Här har vi ju byggt banan från början och vill förstås behålla det bra underlaget. Vårt topplager är bara 5 cm djupt. Det är bra eftersom det gör att banan aldrig blir tung. Men det innebär också att det finns risk att hovspåren går ner genom topplagret in i mellanlagret. Det vill vi absolut undvika! Vi sladdar banan i princip varje gång vi ridit. På så sätt gräver inte hovspåren ner sig mer och mer i underlaget. Dessutom har vi lärt oss att det är ett bra sätt att behålla fukten i banan. Vi har en bra dränering, så mycket nederbörd är sällan ett problem. Däremot skulle torka kunna bli det, då vi har kommunalt vatten, som vi ju förstås inte vill använda för att vattna banan. Detta var inget problem på förra gården, där vi hade en å genom våra marker. Med en pump och lite slang hade vi alltid bra bevattning på ridbanan.

Nu har det varit väldigt torrt här i över en månad, men jag tycker ändå banan har klarat sig hyfsat, trots att vi inte vattnat. Det dammar en del, men underlaget är fortfarande fint att rida på. Jag har funderat på om det skulle kunna finnas någon gammal brunn någonstans på gården. Den är ju från 1886, så det har ju knappast alltid funnits kommunalt vatten. Det hade varit perfekt – då hade vi kunnat använda den för att vattna ridbanan och i trädgården. Finns det någon som vet hur man får reda på sånt? Finns det dokumenterat någonstans?

Med så tunt topplager som vi har så undviker vi att harva. Vi vill ju inte blanda topplager och mellanlager, och den risken finns ju vid harvning. Entreprenören som vi anlitade för banan menade att vi kommer behöva harva så småningom, men än så länge har vi inte haft något behov. Då får vi självklart inte djupharva, utan det handlar bara om att luka upp topplagret – men än så länge, efter snart två års användning, ser vi inga tendenser till att det skulle behövas.

Gården 002

Vi har genom tiderna sladdat banan med hjälp av häst, bil och gräsklippare. Sedan ett antal år har vi en fyrhjuling, vilket underlättar massor. Det vi har gillat bäst som sladd är ett galler, ca 140 brett och en dryg meter långt, med rutor som är ca 4×8 cm. Det hade en ram av galvade rör i framkant och i sidorna. Tyvärr sliter sanden mycket på materialet, och gallret lossnade från ramen. Nu har Ulrik tagit samma galler och byggt en träram till. Gallret är fäst i ramen med märlor. Som tyngd har vi en plastplanka som blivit över från stallbygget.

Gården 003

Utöver att vara noga med att sladda ofta behöver vi då och då skotta kanterna. Sladden kan ibland bygga lite vallar ut mot kanterna, särskilt i hörnen. Det är lättast att göra när det varit torrt ett tag.

Vad händer med betet vid torka?

Vid torka är det risk att hästarna äter växter som de annars ratar
Vid torka är det risk att hästarna äter växter som de annars ratar

Här har det varit väldigt torrt en tid. Vårt bete har ändå klarat sig bra, men det finns risk att tillväxten på betet avstannar och det gräs som finns torkar och blir gult och näringsfattigt.

För hästar med stort näringsbehov är det därför viktigt att vara observant så de får i sig den näring som de behöver. Ett sätt kan vara att stödutfodra med grovfoder. Antingen kan man lägga ut grovfoder till hästarna i hagen och se om de väljer att äta det istället för att beta. Ett annat sätt är att ta in hästarna på stall en del av dygnet och ge grovfoder inne. Om det är mycket insekter eller dåligt med skugga i hagen kan hästarna dessutom uppskatta att få komma in i ett svalt och insektsfritt stall ett tag.

Även för hästar med mindre näringsbehov är det viktigt att ha koll på betestillgången. Minskar tillgången på betet är risken stor att de börjar äta växter som de annars ratar, vilket kan leda till förgiftning eller allergiska reaktioner.

Det är viktigt att stödutfodringen i första hand ska bestå av grovfoder. Om betestillgången är dålig och hästen får större mängder kraftfoder är risken stor att balansen mellan grovfoder och kraftfoder blir fel och hästen drabbas av störningar i mag/tarmkanalen som kan leda till kolik, diarré och i värsta fall fång. Stödutfodring av hästar som livnärt sig på bete är ett foderbyte och bör göras med försiktighet.

När regnet sedan kommer kan tillväxten skjuta fart igen. Det späda gräset som kommer då är näringsrikt och kan jämföras med vårbete.

När det är varmt och torrt är det dessutom viktigt att se till att hästarna får i sig tillräckligt med vatten. Vattenbehovet ökar med värmen, och äter hästen dessutom grovfoder, som har betydligt högre halt torrsubstans än betesgräs, ökar behovet ytterligare.

Under en ihållande torrperiod kan det vara en bra idé att putsa betena med lågt ställd betesputs eller köra med harven i hagen. På så sätt sprids hästgödseln ut och eventuella parasiter dör av värmen och torkan.

Att tänka på vid torrperioder:

  • Stödutfodra med grovfoder om betet inte räcker
  • Ha koll så hästarna inte börjar äta giftiga växter
  • Se till att hästarna får i sig tillräckligt med vatten
  • Passa på att putsa betena
  • När regnet kommer kan det bli en kraftig tillväxt på näringsrikt bete

Varje onsdag publicerar jag ett kunskapsinlägg om foder. De hamnar även i kunskapsbanken på Foderstat Online.

Salladstornet och Eton Mess – eller Eton Swiss

Gården 006

Det här tornet köpte jag förra året till jordgubbar. I år har jag planterat ut jordgubbarna som kantplantor i en rabatt och har istället sallad och örtkryddor i tornet. Det funkar superbra! Genom att placera den nära matplatsen har man alltid tillgång till gott och hemodlat.

Gården 037

Jordgubbarna har börjat mogna också. Tänk så gott det är med de första solvarma jordgubbarna! Jag äter dem gärna som de är, men vi passar även på att göra Eton Mess under jordgubbssäsongen. Jag gör hemmagjord kolasås, eftersom det är så gott och enkelt, men självklart kan man köpa sås också.

Kolasås: ungefär lika delar socker, sirap och grädde
Koka till lagom konsistens. Det förstås det som är det svåra. Det går säkert att använda en termometer och hitta rätt temperatur, men jag har ingen. Det gäller alltså att avbryta kokningen när det fortfarande är sås men man vill ändå ha hunnit få en karamelliseringsprocess. Ju närmre gränsen man vågar ligga, desto godare. Tyvärr går det inte att titta på klockan heller, för det varierar massor. Jag brukar titta på bubblorna. Först är de små och tunna i skalet. När skalet på bubblorna är lite tjockare drar jag av och hoppas att jag inte gjort knäck.

Eton Mess – blanda jordgubbar, kolasås, maränger, vaniljglass och vispad grädde i önskade proportioner. Jag är inte så förtjust i vispgrädde och skippar den helt.

Edit – enligt våra brittiska vänner kan vi inte längre kalla detta för Eton Mess. En riktig Eton Mess består bara av jordgubbar (hälften mosade, hälften skivade) vispgrädde och krossade maränger. Då får jag döpa om detta till Eton Swiss – för det är ju en variant på marängswiss!

Var får jag egentligen rida?

skylt 2

När jag skrev om ridleder för ett tag sedan fick jag en fråga om hur lagstiftningen kring ridning egentligen ser ut. Därför skriver jag nu ett inlägg om just det – vad är lagligt och vad är inte lagligt. Jag bortser alltså från allt vad konflikter, konfliktlösning och smidighet heter här – för självklart är det i verkligheten inte alltid så enkelt att man som ryttare kan eller ens bör hävda sin rätt att rida på ett ställe bara för att det är lagligt. Men det är som sagt en fråga jag bortser från här.

Generellt är det allemansrätten som gäller även vid ridning. Naturvårdsverket har en utmärkt beskrivning av allemansrätten till häst.  Väldigt enkelt är ju tumregeln för allemansrätten att man får rida där man inte stör eller förstör. Detta gäller enstaka ekipage, när det handlar om organiserad verksamhet som till exempel turridning kan det bli svårt att hävda allemansrätten. Det finns en del fall där turistföretag som exploaterar allemansrätten för ekonomiska syften har blivit fällda. Som arrangör ska du anmäla samråd till Länsstyrelsen i sådana fall. Ett annat knepigt fall är större inackorderingsstall som marknadsför sig med att de har bra ridvägar – som i många fall ligger på annans mark. Varje enskild ryttare kanske inte stör eller förstör, men blir det många som utnyttjar allemansrätten i ett område kan det bli problem.

Ibland kommer det upp skyltar om Ridning förbjuden. För att de ska vara giltiga krävs ett formellt beslut bakom den. Det saknas ganska ofta.

För det första måste skylten förstås vara en ”riktig trafikskylt”. Hemmagjorda varianter är aldrig lagliga. Men för att en förbudsskylt ska ha laga kraft måste det dessutom finnas ett formellt beslut bakom. Det gäller inte påbudsskyltar, som till exempel de blå skyltar som visar att en väg är en ridväg. Alla beslut måste dessutom finnas i den nationella databasen RDT – Rikstäckande databas för trafikföreskrifter. Därför är det relativt enkelt att ta reda på om en förbudsskylt är laglig eller inte, finns den i databasen är den laglig, finns den inte där så gäller den inte. Databasen finns tillgänglig på transportstyrelsens hemsida. Tyvärr är den inte helt enkel att söka generellt i, men vet man vägnummer eller gatunamn kan man söka efter vilka trafikföreskrifter som finns just där. Vill man göra en mer allmän sökning på till exempel en viss kommun väljer man kommunen och kryssrutan ”Förbud mot trafik med fordon”. Där ska ett förbud mot ridning finnas listat om det är giltigt.

Beslut ska finnas oavsett om vägen är statlig, kommunal eller enskild. Däremot tas besluten på olika ställen. På statliga vägar, dvs vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. I terräng och i tättbebyggda områden beslutar kommunen. På enskilda vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. Detta gäller oavsett om vägen har statsbidrag eller inte. Det är alltså inte möjligt för en markägare eller vägsamfällighet att förbjuda ridning hur som helst, utan ett beslut måste tas i kommun eller länsstyrelse för att vara giltigt. Förutom att söka i databasen kan man kontakta sin kommun eller länsstyrelse för att få besked om vilka beslut som är tagna.

Däremot kan det vara viktigt att observera att gång- och cykelvägar generellt inte är tillåtna att rida på. Där behövs inget beslut, utan det ligger i det faktum att det är en gång- eller cykelväg. För att ridning ska vara tillåtet där krävs en påbudsskylt, dvs en skylt med Ridning tillåten.