Grao Duque/Veterinär

Korsbandsoperation

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Här har det varit en händelserik höst, även om det inte märkts här. Under sommaren fick ju Grao kortisonbehandling i vänster bakknä och i augusti började jag sätta igång honom lite långsamt. I september var han sämre igen, och veterinären och jag kom överens om att vi behövde göra en CT. Det var ju rätt nervöst för matte – både att han skulle sövas, vad de skulle hitta och vad som skulle hända om de inte hittade något. Det gick inte att vara helt hundraprocentigt säker att vi röntgade rätt led. Grao fick åka till Helsingborg en måndagkväll och sova över. På tisdagen blev han sövd och CTad. När jag kom på tisdagkvällen för att hämta honom var han rätt stressad, så vi tog en liten betespromenad innan vi åkte hem. När han fick se sitt eget släp blev han jätteglad och marscherade raskt in och ställde sig. Kör hem, beordrade han!

Efter några dagar kom resultatet. Han hade en ”mild to moderate” skada på korsbandet, milda skador på ligamenten i knät och början till artros i leden. De senare sakerna troligen följder av korsbandsskadan. Veterinären bedömde prognosen som hyfsat god, och rekommenderade artroskopi och stamceller.

Vi bokade in en artroskopi, dvs en titthålsoperation i leden. Veterinären gick in med en kamera genom två små hål. Därinne rensades leden upp från skräp och de lade in PRP – platelet rich plasma. Det är ett preparat som tidigare gjordes från hästens eget blod men nu är konstgjort. Om jag förstår det rätt så rensar man blodplasman och ökar mängden blodplättar. Detta understödjer och förstärker hästens läkningsprocess och har visat sig vara en väldigt effektiv metod för att läka skador. Veterinären ringde mig efter operationen och berättade att allt hade gått bra och vad de hade gjort. Han hade ju också tittat omkring lite i leden och inte upptäckt någon mer skada som vi inte sett på CT – det var förstås också ett orosmoment. Ibland dyker det ju upp rätt allvarliga saker när de går in och tittar. I och med att de gick in i en led behöll de honom på djursjukhuset några dagar för observation. Han åkte in en tisdag, opererades på onsdagen och fick åka hem på fredagen. Även denna gång gick han med bestämda steg raskt in i släpet. Hem!

Tyvärr var detta fredagen då det snöade och var halt. Efter några mil på E6an blev det stopp. Jag såg framför mig synen att behöva bli stående där i många timmar med en nyopererad häst i släpet. Mardröm! Jag plockade upp några trafik- och kartappar och såg att jag skulle försöka ligga kvar på E6 ett tag – för nu rullade det i alla fall framåt om än väldigt långsamt. Jag passerade någon avfart där det stod helt stilla på avfarten, men efter ett tag kom jag till en avfart där det gick att köra av. Jag snirklade mig in på småvägar och lyssnade på trafikradion – nu var det stopp på minst två ställen på E65 som jag ju också skulle köra på. Jag snirklade vidare och lyckades till sist ta mig ut efter de båda stoppen! Min granne ringde dessutom och berättade vilka vägar som var farbara hemåt. Vi kom hem efter ett par nervösa timmar och när jag lastade ur insgå jag att resan nog ändå varit jobbigare för mig än för Grao. Han var på gott humör. Han var hemma! Och åka släp är ju inte något han har några problem med, han är världsmästare i släpståning.

Efter operationen följer sex veckors boxvila. De första två veckorna bara i box, sen börjar vi successivt promenera lite för hand också. Idag har det gått 12 dagar sedan operationen och allt ser bra ut så här långt. Igår tog jag stygnen från operationssåren. Jag valde att göra det själv istället för att åka till veterinär eftersom jag upplever att det är lugnare för Grao. Han var väldigt tålmodig och accepterade att jag drog med pincett och klippte.

Nu följer en dryg månad med promenader vid hand och olika rehabövningar på stallgången för att långsamt träna upp musklerna runt leden. Grao hanterar boxvilan riktigt bra. Den första dagen blev han lite orolig när de andra gick ut, men han lärde sig snabbt att han får mash när de gått ut. Mash är smask! Han får dessutom ha sitt fönster öppet, så han kan stå och titta ut på Xipo i hagen närmast och Otto i hagen lite längre bort. Vissa dagar är det dessutom dag-tv i form av Vägens hjältar – häromdagen körde en lastbil ner i diket utanför och han följde arbetet med att få upp den med stort intresse.

Gårdsarbete/Hagarna

Vinterprepp av hagarna

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Skånsk vinter är ju egentligen inte vinter, utan bara närmare ett halvår av november på dåligt humör. Ett sätt att hantera skånsk vinter är att minimera allt som kan bli lerigt. För några år sedan grusade vi en rasthage och området vid grinden i vår stora vinterhage. Rasthagen har hållit sig jättebra, trots att hästarna fick gå där riktigt mycket förra året, på grund av ett grävarbete i stora vinterhagen. Området vid grinden i stora hagen har på det hela funkat bra, men området precis vid grinden där hästarna ofta står och trampar och väntar på att bli insläppta har sista året fått en del geggiga partier där gruset sjunkit. För att råda permanent bot på det har vi köpt terrängarmering som vi lagt där. Vi passade även på att lägga en gång mellan stallet och rasthagen där hästarna går dagligen. Det är även där vi kör ut skottkärran till gödselstacken, så det är skönt att slippa lera där.

Armeringen levereras i buntar om fyra plattor på ungefär en kvarts kvadratmeter styck. Vi lade ut dem direkt på marken, utan hågot mer förarbete än att marken är jämn. Med hjälp av en gummiklubba är det lätt att slå ihop bitarna så de klickar i varandra.

Därefter fyllde vi med grus – vi valde 0-16 som ju är det billigaste väggruset. En skopa räckte nästan – gången behöver fyllas på lite mer. Nu har vi stabila hårda ytor som håller för det mesta och vi är riggade för att hantera Skånes fyra novembermånader.

Bakning/recept

Smaskig äppelkladdkaka

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Vi har massor med äpplen nu, så jag bakar en del och lägger i frysen inför vintern. I helgen testade jag den här kakan, och enligt Ulrik är det den godaste äppelkaka jag någonsin gjort. Jag har gjort rätt många, så det är ett bra betyg! Jag funderar på att testa receptet med björnbär vid tillfälle också, tror det kan bli gott det med.

2 äpplen
socker
kanel
Skala, kärna ur och klyfta äpplena i tunna klyftor. Blanda klyftorna med äpple och kanel.

175 g smör
3 dl socker
3,5 dl mjöl
3 ägg
1 tsk kardemumma
1 tsk vaniljsocker
valfritt att bröa formen med

Smält smöret, pensla en form med löstagbar kant och bröa den. Jag använder gärna mandelmjöl, tycker det blir lite extra gott. Det som blir över när jag bröat formen häller jag i smeten.

Blanda i övriga ingredienser i det smälta smöret. Jag använder en slickepott direkt, så blir det inte så mycket disk. Häll smeten i formen och lägg äppelklyftorna ovanpå. Grädda i 160 grader varmluft (175 grader vanlig ugn) i ca 30 minuter. Kakan ska vara kladdig i mitten. Serveras sval med glass, grädde eller bara som den är.

katterna

Svårfotograferad

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

En kattunge är ett väldigt inspirerande fotomotiv. En svart kattunge är dessutom en rejäl utmaning. Den svarta pälsen gör att de flesta ljusförhållanden är svåra. Att katten sen beter sig som ett kvicksilver mest hela tiden underlättar inte. Men här är i alla fall dagens kurobilder. Det kommer bli fler, och förhoppningsvis kommer det några lyckträffar om man fotograferar tillräckligt mycket.

Grönsaker/trädgård

Grönsaker i vinter

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Just nu har vi ett överflöd av gurka och tomater i trädgården. Det är ju till skillnad från örter, sockerärtor och salladslök grönsaker som inte bara är att hacka ner och frysa. Men självklart vill jag ändå ta tillvara det överflöd vi inte hinner äta färskt. Tomater är ju trots allt inte så svårt. Jag har tidigare gjort olika typer av tomatsås, tacosås och ketchup av de egna tomaterna. Idag gjorde jag en bassås som går att använda som den är till t ex pizza och köttfärssås. Den går också att krydda upp till t ex tacos. Jag rostar tomater, vitlök coh lök i ugnen med en dressing av olja, honung, balsamvinäger och kryddor. Sen mixar jag och kokar ihop något mer. Enkelt och gott, och som sagt – användbart!

Gurka är ju lite svårare, men jag testade nu att riva ett gäng gurkor, salta lätt och låta stå ett tag i ett durkslag för att få ur vatten. Sen kramade jag ur ytterligare vätska och spred ut gurkan på en bricka och lade i frysen. När det frusit tog jag en stekspade och drog upp allt och rörde om, sen frös jag en gång till. Därefter hällde jag i all gurka i en påse i frysen. Tanken är att jag ska kunna ta upp så mycket jag behöver på det sättet – när det inte är en enda gurkisklump. Det kommer helt säkert gå att använda gurkan i t ex tzatziki, men jag kommer även testa att äta den som den är, bara tinad.

katterna

Det kom en katt

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

I lördags hade vi gäster. På eftermiddagen hörde en av gästerna ett underligt ljud och gick och kollade. Det var en pytteliten kattunge som satt i en buske och jamade förtvivlat! Kattungen var väldigt skygg och låg inne i en tät buske. Vi försökte locka ut den utan resultat, så på kvällen ställde vi fram lite mat och vatten. På morgonen efter hade katten ätit upp och fortsatte sitta i häcken. Sen flyttade den till en lite glesare häck, men kurade under en låg sten. På eftermiddagen ställde jag fram lite mer mat. Den lilla kattungen kom fram och åt Jag satte mig en bit ifrån. När maten var slut började katten cirkla runt skålarna och titta på mig. Jag satt kvar ett bra tag och till sist var det bara en dryg meter mellan oss.

Jag gav katten en liten paus, och tänkte att jag sen skulle sätta mig en stund till. När jag skulle gå ner till häcken fick jag syn på kattburen. Jag lade en ren handduk i den för att erbjuda ett tryggt och mysigt ställe att sova på. När jag kom ner tittade katten direkt fram från under stenen så när jag ställt ner buren satte jag mig på armlängds avstånd från buren. Efter ungefär en halvtimme tog kattens nyfikenhet över och den gick in i buren för att kolla in den. Det var lätt för mig att bara peta igen gallret lite försiktigt.

Under tiden hade jag lagt ut förfrågningar och efterlysningar. Vi såg ju direkt att kattungen var för ung för att vara ifrån sin mamma. Vi uppskattade åldern till över 4 veckor men under 8. När jag såg den på närmre håll snävade jag in det till ca 6-7 veckor. Kattungen fick flytta in i vårt gästrum och Ulrik lade sig i gästrummet över natten för att den inte skulle behöva vara ensam. När han vaknade på morgonen låg en liten lätt unge och sov gott på honom. På morgonen ringde jag Svedala veterinärpraktik. De hade fullt upp och semestertider, men erbjöd lite gratis kattungemat med kort datum. Jag pratade med dem och resonerade lite om avmaskning – och stannade på apoteket och köpte milbermax för kattunge på vägen hem. Vi fick istället en tid på Gylle Veterinärpraktik på onsdagsmorgonen. Vi ville gärna komma till veterinären så fort som möjligt eftersom vi misstänkte att den lilla hade skabb. Dessutom ville vi gärna vaccinera och kolla att det var tryggt att låta den lilla träffa Märta och Agnes. Ulrik hade klurat lite på namn, och föreslog Kuro – svart på japanska. Ett utmärkt namn tyckte jag! Katten är verkligen jättesvart, och vi var fortfarande lite osäkra på könet. När jag sen kunde kolla blev jag rätt säker på att det är en tjej, och veterinären höll med om det.

Veterinären höll också med om min gissning på ålder. När vi vägde henne på måndagen vägde hon drygt 600 gram, två dygn senare var vikten 680. Det stämmer också bra med åldern. Vi var väldigt försiktiga med maten eftersom hon var så hungrig, det är ju stor risk att ge för mycket till en svältande mage, men hon har klarat maten och magen jättebra. Det där med att gå på lådan löste hon också galant direkt. Kuro uppförde sig exemplariskt och veterinären vaccinerade och skrev ut skabbmedel. Hon tyckte att Kuro fortfarande var för liten för chipmärkning, så vi bestämde att ta det när hon får B-vaccinet, om en månad. Hon sa också att vi kunde låta Kuro träffa de andra katterna 48 timmar efter skabbehandlingen.

Men redan i eftermiddag satte vi galler för dörren för att låta katterna titta på varandra genom det. Vår erfarenhet är att det är ett utmärkt sätt att vänja katter vid varandra. De kan känna sig trygga på sin respektive sida och sitta och titta ett tag först. Både Märta och Agnes var väldigt intresserade av den lilla, om än lite avvaktande. Båda morrade lite när de låg och tittade – vilket är helt normalt. Kuro har blivit en riktigt kaxig kisse så hon försökte flera gånger klättra över gallret till de andra. Vi måste helt klart ha bevakning när vi har dörren öppen. Nu hoppas vi att allt ska fortsätta funka bra och att katterna fort ska bli vänner. Kuro skulle må bra av ett par fostermammor.

Bra grejer

Goda bär och gott värdskap

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

I en by nära oss har Anna och Stefans trädgård självplock av blåbär. De har öppet vissa dagar, och jag trodde en sån dag var igår – så jag åkte dit för att plocka lite bär att ha i frysen. När jag kommer dit är det öde. En man sitter på en traktor och slår gräs, några glador flyger i luften bakom, men jag ser ingen annan. Jag börjar fundera på om jag tagit fel på öppettiderna. Mannen på traktorn får syn på mig och kör fram till mig och kliver ur. Mycket riktigt, jag har tagit fel. Men han ber mig vänta lite, och så ringer han sin dotter – som är ställets ägare. Såklart ska jag få plocka, säger de! Mannen hjälper mig igång, väger mina emballage och visar var jag kan börja plocka. Efter en stund kommer Anna, trädgårdsägaren. Jag rätar på mig för att be om ursäkt för att jag strulat till det för henne, men hinner inte öppna munnen förrän hon utbrister: Så roligt att du ville komma hit och plocka bär! Du är så välkommen! Jag framför mina ursäkter, och hon viftar bort dem. Självklart ska jag plocka, och hon bor så nära så det är verkligen inget besvär för henne. Jag blev verkligen jätteglad av hennes självklara vänlighet! Jag plockade ett par kilo bär. Odlingen var jättefin, välskött och lättplockad och blåbären var supergoda. Jag frös in dem direkt i burkarna, de var så fina att jag inte såg något behov av att rensa. Jag frågade Anna om jag behövde styckfrysa bären, men hon sa att de är så torra och rena så det går att frysa dem i burkar och ändå ta ut lite i taget. Jag ser fram emot goda pajer i vinter, och jag måste nog snart göra våfflor eller pannkakor tror jag.

Pyssel/Ridbana/Stalltips/Working Equitation

Bomfix

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

De bommar vi har haft har till största delen varit naturfärgade. Det gör att Grao anser att naturfärgade bommar är normalt. Annat är onormalt. Och onormalt är inte särskilt pålitligt. Därför bestämde jag mig för att normalisera färg. Efter lite letande hittade jag en relativt billig färgad dörr- och fönsterfärg på Jula Jag valde grön. Sen insåg jag att grönt kanske går att kategorisera som naturfärg om man är häst, men jag bestämde mig för att se till att det inte skulle bli så. Vi hade dessutom två vitmålade bommar. För att tillföra ytterligare färg köpte jag såna där plaströr som man kan använda för att göra ränder på plastbommar på Börjes. Jag köpte också ändlock, för att få träbommarna att se proffsigare ut och ännu mer för att skydda ändarna så inte bommarna suger så mycket väta. Tyvärr var ändlocken lite för små för bommarna. Jag försökte slipa ner lite men gav upp, det var ganska mycket som skilde så det hade blivit för mycket jobb.

Plaströren fick sitta i mitten – jag tänkte att de dessutom skyddar lite mot slitage där man oftast hoppar då. För att få ännu mer färg använde jag tejp som ränder. Nu har vi sex snyggt färgade och randade bommar som Grao kommer få som någon slags antipresent. Han tycker ju generellt att presenter är jättedåligt och de här kommer troligen placera sig rätt långt ut på dåligt-skalan. Förutom att han ska hoppa och sidvärtsa över dem kommer de ju att ligga BREDVID ridbanan och se lömska ut.

Teknik/Veterinär

Grao testar appen Sleip

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

För en dryg månad sedan tyckte jag ju att Grao inte kändes helt fräsch i sitt rörelsemönster. Vi åkte till Saxtorp och konstaterade en mindre ledinflammation i vänster bakknä. Igår var vi på vårt andra återbesök, men under tiden har Grao fått vara testhäst på rörelseanalysappen Sleip, som veterinären använder som stöd i hältutredningen. Ett konto i appen är väldigt dyrt, så det är ingenting som gemene hästägare skaffar. Men veterinären kan ge sina patienthästar tillgång till en begränsad version av appen. Veterinär Anne tyckte att Grao kunde få det förtroendet. Inför båda besöken har vi alltså filmat när Grao springer rakt från och rakt mot kameran på rakt spår och när jag longerar i trav på en 10-metersvolt i båda varven. Vi laddar sedan upp filmerna för analys och får en enklare version av analysen. Filmen går även till veterinären som får in den i hästens ”app-journal”. Där kan hon analysera den lite mer ingående och jämföra med tidigare resultat.

Inför båda besöken har våra filmningar visat en förbättring sedan filmningen innan, men det har inte varit 100-procentigt bra. Vid filmningen på kliniken igår fick vi ett liknande resultat, och veterinären konstaterade att med blotta ögat ser det bra ut och utan appen hade man troligen friskförklarat. Nu finns det ändå någon liten rest kvar, men vi bestämde att inte behandla om. Istället sätter jag igång långsamt med uppsutten skritt på raka och mjuka spår. Om ca 3 veckor filmar vi med Sleip igen och sen har vi kontakt via mail och bestämmer hur vi går vidare. Det är ju ett upplägg som hade varit omöjligt utan appens hjälp och det kommer troligen spara oss en och annan resa – vi har ändå en dryg timme enkel resa till veterinären.

Jag ser stora fördelar med att använda maskinell bedömning av rörelse vid hälta – som stöd och komplement till veterinärens tränade öga. Bedömningen blir objektiv och jämförbar över tid, och att dessutom kunna filma hemma och skicka är förstås en stor fördel. Tyvärr finns appen bara för iphone, så jag kan inte ha den på min vanliga telefon. Det är också lite synd att den är såpass dyr – det hade varit intressant att rutinkolla alla hästar t ex en gång i månaden för att tidigt notera ev förändringar.

Resor och utflykter

Bilsemester i Danmark – många broar

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Även om rovfåglarna i Silkeborg var vårt viktigaste besöksmål så var det inte det enda. Vi var på ett antal olika danska öar, vilket förstås gjorde att vi behövde passera vatten många gånger. Vi åkte alltså över många broar, allt från de stora broarna över Öresund och Stora Bält till mindre broar över t ex Limfjorden och ut till Langeland. Vå åkte dessutom en färja, även den över Limfjorden (som vi korsade flera gånger) Jag hade redan innan, efter tips från en vän, spanat in bridgewalking över gamla Lilla Bältbron. Iklädd overall och klättersele fick man gå upp på gångarna högst uppe på bron, en promenad fram och tillbaka över Lilla Bält på över 60 meters höjd och ungefär 2,5 km långt. Det var hisnande vackert och lite spännande! Uppe från bron såg vi långt och vår guide berättade engagerat om allt vi såg. Dessutom såg vi rätt många tumlare och sälar. Vi hade redan innan konstaterat att marsvin på danska betyder tumlare – och det var ju bra, annars hade jag nog tyckt det var märkligt när guiden sa att vi skulle hålla utkik efter marsvin nere i vattnet.