Bra grejer/Utrustning

Lite materiell lycka

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Jag har under en längre tid varit på jakt efter nya ridstövlar både till tävling och till vardag. I höstas bestämde jag mig för att slå på stort och måttbeställa och designa ett par egna. Jag valde till sist Amazona Sueca, och eftersom de hade ett bra erbjudande om man beställde två par så gjorde jag det. Jag hade just då ingen planerad resa till Stockholm, så jag bokade en måttnings-session via zoom. Ulrik och jag gjorde först en mätning enligt de instruktioner och filmer vi fick. Sen gjorde vi en till via zoom och jämförde måtten. Det var rätt skönt att ha den hjälpen, det är ju rätt mycket som står på spel. Sen har jag väntat. Och sen väntat lite till. Men nu äntligen kom mitt paket! Jag var rätt nervös när jag packade upp och körde i fötterna i stövlarna. Tänk om de inte passar? Men det gjorde de, alldeles utmärkt! Och jag är fortfarande nöjd med de val jag gjorde i höstas. Tävlingsstövlarna är bordeauxfärgade i blankt skinn, med en rak brougerand över tån. Vardagsstövlarna är av vaxat läder i ljust brunt, med ljusbruna läderdetaljer och polospänne. Tänk, då visste jag ju inte ens jag skulle ha en häst som heter polo 😀 . Båda paren har snörning fram. Det valde jag för att kunna ha tjockare byxor och strumpor på vintern, då kan jag bara släppa lite på snörningen. Till vardags snörar man förstås inte, utan använder dragkedjan. Nu ska jag rida in stövlarna, men eftersom de är måttade känns det inte alls särskilt jobbigt. De passar ju redan. Jag valde dessutom att göra vardagsstövlarna en halv cm kortare i skaftet, för att de ska vara lite bekvämare från början. Jag måttade även foten i dem med en formgjuten sula för att ha riktigt bra komfort till vardags. Tävlingsstövlarna får vänta lite, men snart hoppas jag att Polo och jag ska kunna känna oss för på tävlingsbanorna också.

Grao Duque/Veterinär

Grao på G

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Förra veckan var Grao på återbesök hos sin veterinär och equiterapeut. Han fick springa på lina, vilket visade sig vara riktigt skojigt. Men utöver lite bock och brall sprang han rent och fint, han verkar läka bra efter operationen. Vänster bakben är fortfarande något svagare, men det tyckte de inte var något konstigt, utan helt normalt. Vi fick alltså klartecken att ta nästa steg i vårt rehabprogram – vi får så smått börja galoppera.

Det klartecknet har varit efterlängtat av oss båda. Igångsättningen har inte direkt gått på räls. Snarare har jag faktiskt varit rätt förtvivlad. När vi började med skrittarbete fick vi ett stort problem – Grao blev totalt istadig. Han ville emellanåt inte gå alls. Jag hoppade av, ledde ett tag, hoppade upp, och så höll vi på så. När bromsen lossade kändes han jättefin, men det var de där evinnerliga stoppen. Samma sak hände även på ridbanan. Vi kämpade på några veckor, och kom till den dag då vi fick lägga in någon minut trav. Traven blev en helt annan sak. Han travade jättefint, sviktigt, genom hela kroppen – utom när han försökte finta mig och dra iväg i full fart. Vi växlade alltså mellan att inte gå alls och att försöka undvika fullt ös och bocksprång. Jag kan lova att det är väldigt lätt att tappa allt självförtroende som ryttare som man någonsin haft i det läget.

Som tur är har jag kloka människor runt mig, som kunde peka på att jag faktiskt hanterat Graos spänningar genom att låta honom galoppera av sig regelbundet. Nu har ju inte det gått att göra på nästan ett år – då är det ändå kanske inte så konstigt att det inte går helt problemfritt. Men det var ändå väldigt skönt att få ytterligare bekräftelse på att det inte är fysisk smärta som ställer till det för honom.

Men nu har vi alltså fått börja galoppera – och det känns faktiskt som om det kommer lösa sig så småningom. Första galopperna tog jag i hagen – och jag fick hålla mig i. Sen har jag fortsatt med att galoppera på en stor oval på ridbanan, och även om han tycker jag är tråkig när jag begränsar galopperna till en minut i varje varv så känns det riktigt bra. Det har också gjort att traven är sådär fin nästan hela tiden, och även skritten är betydligt bättre. Det låser sig inte så ofta, och han försöker inte heller dra iväg, gå i passage eller galoppera på stället av frustration. Vi kan sitta och arbeta med övergångar och halter i skritt och trav, och vi ökar på galoppen successivt. Så småningom kommer vi även kunna göra volter och sidvärtsrörelser förstås. För att stärka upp det lite svagare benet rider jag dessutom just nu med en neoprenboot på det benet. Det är inte så mycket vikt i den att det blir styrketräning, utan funktionen är snarare att den ”påminner” honom om det benet hela tiden, vilket gör att han tar i lite mer med det än med det andra. Det är ju ungefär samma funktion som med kinesiotejpen, som vi fortsätter med. Dessutom gör vi regelbundet hans rehabövningar på stallgången, men vi har minskat frekvensen till några gånger i veckan istället för en till två gånger dagligen.

SvRF/Working Equitation

Härlig landslagshelg

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Årets internationella mästerskap i WE är ett junior- och young rider-EM. Det går i Frankrike i augusti, och vi har flera svenska ungdomar som jobbar flitigt för att ta sig dit. I helgen har vi haft träningsläger med dem och några seniorer på ÅB Horse Event i Tollarp. Ryttarna blev drillade av Charlotte Haid Bondergaard i dressyr och av Julia Wittsell i teknik. Vi började med att rida en träningstävling på lördagen. Charlotte gav feedback på ryttarnas dressyrprogram på förmiddagen och på eftermiddagen gjorde Julia samma sak på en teknikbana med en hel del svårigheter på internationell nivå. Ryttarna klarade svårigheterna finfint! De här ritterna låg sedan till grund för det som ekipagen fick träna på under varsin dressyrlektion på söndagen och tekniklektion måndag förmiddag. Vi avslutade med lunch – ryttarna har alla rätt långt att köra hem.

Jag tycker helgen verkligen har varit givande på alla sätt. Jag har fått se duktiga ekipage som jobbat hårt och som lyckats höja nivån minst ett snäpp. Särskilt roligt var det att se Charlotte jobba med dem i dressyren. Jag har inte tidigare sett henne undervisa, men hon imponerade verkligen. Hennes engagemang är verkligen helhjärtat och hon har ett utmärlt öga för vad var och en behöver för att komma vidare. Med ryttare som dessutom är lyhörda och öppna för instruktion är det roligt att se vad som kan hända på en timme. Julia har jag ju däremot sett hålla träningar i många år, och dessutom har jag tränat en hel del själv för henne. Det kombinerat med hennes egen långa erfarenhet av internationellt tävlande gör att hon har mycket att ge ryttarna.

Ryttarnas dagar är fulla av att rida, titta på varandra, prata om ridning och dessutom ta väldigt väl hand om sina hästar. Omsorgen om hästen står i centrum hela tiden. De här ryttarna kände inte varandra alls när året började. De unga ryttarna har träffats en gång tidigare – seniorerna däremot har ju varit i samma lag ett tag. När vi skildes åt var de ett sammansvetsat gäng, som har en hel del planer för gemensamma aktiviteter framåt. Det är verkligen en fröjd att se.

Polo/Working Equitation

WE-helg för Polo

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

I helgen har Polo varit och tränat WE båda dagarna. Första dagen åkte han som ensam häst. Andra dagen hade han med sin kompis Otto. Han blev lite fundersam över att Otto var på andra sidan av väggen i släpet, men när vi väl kom iväg åkte han bra. Han har varit lite stampig och skrapig, framför allt innan vi kommer iväg, och så även nu i helgen. Urlastningen går bra nu, han tycker ju det är lite skumt att kliva ner baklänges men gör det på kommando. Även lastningen går fint, men han vill gärna ha en hussehand på rumpan.

Träningarna hölls på ÅB Horse event i Tollarp, med superduktiga Idamaria Johansson som tränare. Det fanns rätt många olika hinder framme, så Polo fick verkligen testa massor med nya saker.

Enkelslalom med byten gjorde han fint! Det var 8 m mellan stolparna. Vi fixade inte det på vart fjärde, men vart femte blev bra. Med sex meter mellan stolparna kommer byten i vart fjärde funka riktigt bra. Redan här blev det supertydligt att han har kortare språng och är mindre än Grao. Det känns som om det finns mycket mer plats i alla hinder. Även i tre tunnor märks det tydligt att vi har bättre plats. Det är ändå ett svårt hinder för oss. Vi har än så länge svårt att spåra, och det blir lätt så att rumpan sladdar ut eller att vi ramlar inåt. Jag har också svårt att hinna forma om till den nya sidan och att hitta bra vägar i volterna.

Bron tyckte han först var jätteläbbig, men när husse gick först följde han med. Efter några gånger kunde han själv, och dag två visade han stolt Otto hur man gör.

På lördagen testade vi att ta lansen och ringen i skritt. Det var absolut inga problem, varken att ta eller sätta i, och i skritt kunde jag ta den lilla ringen också. På söndagen testade vi i galopp. Det gick det med, men där blev det lite vingligt och med ojämn bjudning. Jag fick rida linjen på en hand men utan lansen några gånger för att hitta rätt. Jag fick även instruktionen att ställa lite bort från linjen så jag lättare kunde flytta honom mot grejerna om jag var för långt ifrån. Jag fick även hjälp med att hitta kvicka halvhalter och ännu kvickare eftergift för att alltid visa att vägen framåt är öppen. Även när jag korrigerade linjen med ställning och flytt av bogen fick jag bli lite kvickare, då blev det bättre.

Repgrinden gjorde vi först utan rep, sen höll Idamaria repet och till sist avslutade vi med att göra den själva, med rep. Jag släppte repet när vi kommit igenom, eftersom Polo aktade sig lite för det, men vi kunde göra halt, få repet igen och avsluta bra.

Eftersom vi aldrig hoppat innan och Polo visat lite dåligt omdöme i höjden på sprången när jag provat att longera över lågt hinder (han hoppade ungefär 120 över ett hinder på 40) började vi med att travhoppa över ett hinder på ca 20 cm. Det blev inget hopp, han travade bara över. Samma när vi höjde till 30. Ingen tvekan, men inte direkt något hopp heller. Samma höjd i galopp funkade däremot jättebra, ett lagom lågt och fint språng utan tvekan.

Ryggningarna har vi ju tränat en hel del på och det har gett resultat. Klockan fungerade jättebra, och vi provade även rygga i mönster. Där fick vi kanske inte de snyggaste bågarna, men vi kunde rygga mönstret lugnt och fint, ett steg i taget, stanna, rätta till och fortsätta.

Parallellslalom med byten var helt ok på lördagen, något sämre på söndagen. Det märktes att han var lite trött och vi fick inte riktigt till det. Ett extra plus fick han när det kom en ryttare och knackade på den halvgenomskinliga ridhusdörren precis när vi skulle lägga ett byte mot den, ungefär fem meter ifrån. Jag hann tänka ”det här går åt helvete”. Polo däremot sa bara ”nejdå matte, lita på mig, jag fixar”, bytte lugnt och fint och fortsatte på bågen.

Lyfta kanna är också ett sånt hinder där Polo visar mig att det inte alls är svårt. Det enda problemet är att vi än så länge inte har så bra övergångar, särskilt inte neråt, så jag måste påbörja övergången ganska långt innan hindret. Samma sak var tydligt i sidvärtsen som vi gjorde mellan bommar. När jag började lägga övergången som jag är van var vi en bra bit in mellan bommarna innan vi var nere i skritt. Jag fick kalibrera mig lite för att få det rätt. Målet är förstås att vi tillsammans istället ska kalibrera övergångarna så de är omedelbara och mjuka – men där är vi inte riktigt än.

På det hela taget är jag supernöjd med träningshelgen. Vi har helt klart en hel del att jobba med, men vi har också saker som redan fungerar väldigt bra. Det viktigaste för oss är att fortsätta jobba med grundridningen, det är skönt att se att hindren inte är något större problem när vår kommunikation funkar. Det var dessutom roligt att få prova så många hinder på kort tid med honom, även det ger mig en bra bild av vad vi behöver fokusera på framåt.

Jag noterar även att han troligen blev ganska trött i kroppen av att träna två dagar i rad, men han har god arbetsmoral och kämpar på och gör sitt bästa. Jag är dessutom glad över att det funkade bra att köra honom och Otto tillsammans. Det underlättar verkligen för oss om vi båda kan träna vid samma tillfälle.

Hästhantering

Polare

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Vi har ju hela tiden haft en plan för Polo med målet att han ska gå med de andra hästarna. Det finns många skäl till att ta det stegvis. Ett av de viktigaste är förstås smittsprindning, men vi vill även göra själva ihopsläppet så odramatiskt som möjligt. Polo var ju ändå hingst till januari och har förstås inte gått med kompisar under sitt vuxna liv.

Direkt när hästar kommer till oss får de stå i vår tidigare fölbox. Den har inga grannar och har höga galler på alla sidor, så de har ingen direktkontakt med de andra. Däremot ser de dem givetvis bra. De får också gå i vår rasthage, som har ungefär fem-sex meter till närmaste hage. Det finns alltså ingen möjlighet för hästarna att nosa på varandra, men de ser varandra bra även ute. Så har Polo gått nu ett tag, och när han hade varit här i ett par veckor tog vi även ett träckprov på honom. Vi har aldrig haft bekymmer med mask hos våra hästar från Portugal, och även den här gången var resultatet bra – med 0 epg.

Om vi inte har sett några sjukdomssymptom på någon häst efter ungefär tre veckor börjar vi ge hästarna lite mer kontakt. Först kan de få nosa på varandra genom boxgaller, sen utan galler men med boxvägg emellan. Under en period får de göra det dagligen. I slutet av den perioden tog vi även av Polo bakskorna inför ihopsläpp. Otto går helt utan skor.

Vi hade egentligen tänkt släppa ihop Otto och Polo i hagen förra helgen, men då stod ju Otto med en hovböld, och det är givetvis inte lämpligt tillfälle för hopsläpp. Men han har läkt bra, så idag tog vi steget och släppte ihop dem. Eftersom både Grao och Xipo fortfarande är konvalescenter efter sina skador är vår plan att de får gå ihop i en hage och ungdomarna Otto och Polo i en hage under hela betessäsongen. Till vintern siktar vi på att ha alla fyra tillsammans.

Otto och Polo får börja med att gå i en begränsad del av vår stora vinterhage. Vi började med att leda dem runt staketet så de säkert såg vilken yta de har och var staketet är. Sen släppte vi samtidigt, en bit in i hagen och gick undan. Först insåg de nog inte ens att de var i samma hage, men ganska snart gick de fram och hälsade. Det blev lite pip och skrik och några sparkar i luften, men inte värre än så. Efter en stund lade vi ut hö i lådorna och då ställde de sig och åt i varsin låda, för att sen övergå till att äta ur samma låda. Då och då leker de lite med varandra. Idag fick de ha grimmor på – vi vill ha bra möjligheter att fånga dem om de skulle gå igenom staketet eller vi skulle behöva sära på dem. Men jag tänker att de redan imorgon får gå utan grimmor. Grimmorna utgör ju i sig en risk, särskilt för lekande hästar. Båda två är ju fortfarande relativt unga killar.

Även om man är noga med förberedelserna är ett ihopsläpp alltid en risk. Det är en lättnad när det går så här bra.

Malmö/Pyssel

Lite lek med AI

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Idag på jobbet hade vi ett pass som handlade om AI i utbildningarna. Vi har pratat lite om möjligheterna kollegor emellan, och jag tror att rätt använt kan vi ha nytta av bra AI-tjänster. Jag blev inspirerad och bad ChatGPT göra en bild åt mig. Jag ville ha en bild i somrig målad stil med ljusa färger av en ryttare i svenska landslagskläder som rider WE-hindret ttre tunnor på Ribersborg med Turning Torso i bakgrunden. Tja, första försöket gick ju sådär. Det blev en häst som hoppar ett vanligt hinder. Jag bad att få bilden korrigerad. Även det gick sådär:

Chat GPT var dock väldigt nöjd med korrigeringarna: Nu har vi en ny version där ”tre tunnor”-hindret från working equitation visas korrekt – med tunnorna i triangelformation och ekipaget i en tight sväng runt en av dem.

Du sade:

Ekipaget på bilden hoppar över hindret och rider inte enligt beskrivningen ovan.

ChatGPT sade:

Du har helt rätt igen – och tack för att du är så uppmärksam! 🧠🐎
Det här ekipaget hoppar fortfarande snarare än rider i den typiska WE-stilen runt tunnorna.

Låt oss göra det ordentligt nu:

I working equitation-uppgiften tre tunnor rider ekipaget ett klöverbladsliknande mönster runt tre tunnor i triangelformation, i samlad galopp med tydliga, kontrollerade svängar – inte hopp.

Jag uppdaterar prompten för att tydligt instruera modellen att:

Fokus ligger på precision och kontroll, i WE-stil

Hästen inte hoppar

Ekipaget rider i samlad galopp runt en tunna

De tre tunnorna står i en triangelformation på sanden

Nä, det blev inte bra det heller. Det blev ytterligare en häst som hoppade över ett hinder med tunnor. Den här gången med Malmö Slott i bakgrunden – även om ChatGPT stolt deklarerade att det var Turning Torso.

Jag bytte hinder till sidvärts över bom. Det gick dåligt det med, men under tiden hade vi en rätt underhållande konversation om olika WE-hinder och utmaningarna med dem. Det är ändå lite kul med en diskussionspartner som hela tiden är nyfiken och artig och ställer riktigt bra frågor och fångar upp ens svar!

Jag bestämde mig för att istället försöka få till en bild med tjuren, och det var en bättre idé – då försvann alla hopphinder som envist dök upp överallt och hela tiden. Jag bad om ytterligare en med blicken lyft, och fick det – men en fulare hjälm. Jag försökte även få till en ordentlig lans, men gav upp på det. Det är allt lite underhållande ändå!

Och de blev i alla fall betydligt bättre än bilden som wordpress egen AI skapar:

Dressyr/Polo

Sänkt frekvens

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Polo har ju bara varit här i några veckor än, och vi har inte riktigt hunnit rida ihop oss. Men idag såg jag en film från mitt första riktiga ridpass på honom här hemma och sen ett klipp från träningen förra helgen. Det var kul att se att jag på den korta tiden ändå fått ner frekvensen i traven tydligt! Det är ju något jag jobbar en hel del med, så det är förstås glädjande att se framsteg, om än små än så länge.

Tanken var att Ulrik och Otto skulle träna för Susanne idag, men i fredags kväll när han kom in var han halt. Vi misstänkte en hovböld och lördag morgon var det tydligt att det var precis så. Ena ballen på höger bak var rejält svullen och varm. Han fick på ett våtvarmt omslag för att påskynda bölden. I det läget är det ju ändå praktiskt att vi kan gå in som ersättare för varandra. Polo och jag har inte ridit jättemycket under veckan eftersom jag varit i Stockholm och jobbat, men det var egentligen inget större bekymmer.

Däremot var jag rätt nervös för att lasta och köra i stormen. Vi tränar ju normalt på utebana, men jag bokade in ett ridhus. Jag känner inte Polo tillräckligt väl än, och det kändes som om vi får ut mer av träningen på det sättet. Det är ju inte heller kul för tränaren att stå och skrika i storm tänker jag. När jag skulle packa släpet blåste det så mycket att jag inte vågade ställa upp dörrarna. Jag var helt enkelt rädd för att de skulle blåsa sönder i gångjärnen. Vi gjorde så att Ulrik fick gå ut och öppna när Polo och jag var färdiga att lasta och stänga så fort vi kommit in. Sen åkte Polo duktigt trots att det drog en hel del i släpet när vi körde.

Vi fortsatte träna på att sänka frekvensen i trav, den här gången både under lättridning och nedsittning. Vi arbetade med serpentiner med lugna omställningar, skänkelvikningar och öppnor. Jag red även en del på kvartslinjerna så Susanne kunde se om vi klarade av att rida rakt och spåra utan väggen.

I galoppen jobbade vi också med lugn och med lite förvänd galopp. Det var inte helt lätt, någon gång red vi lite för fort och någon gång lite för långsamt/för låg energi. Även i galoppen testade vi några kvartslinjer för att stämma av rakriktningen.

Jag fick även jobba en del med min sits. Jag har en vänsterhand som lätt hamnar på rymmen. Jag fick även jobba med att ha degig rumpa och sänkta knän, samtidigt som jag sträcker på överlivet.

Jag tycker vi är på rätt väg med takten och kontakten. Däremot är vår kommunikation inte klockren ännu utan det blir en del missförstånd, och övergångarna blir inte alltid så bra.

Arno

Kärt återseende – besök hos Arno

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Jag har träffat Arno igen! Det är snart sex år sedan vi sålde honom, och jag har inte träffat honom sedan dess. För drygt ett år sen blev jag kontaktad av Isabel, som då hade köpt honom. Som uppfödare är sånt verkligen roligt, det är fantastiskt att få kontakt med ägare som älskar en häst som man fött upp. Och Arno är verkligen högt älskad!

Ingen kan ta miste på det starka band som finns mellan Arno och hans ryttare. Arno är ju en häst med stor personlighet, och Isabel är en hästmänniska och ryttare som matchar upp honom bra och både kan ta tillvara på och uppskatta hans egenheter. För Arno är verkligen en stor häst, både fysiskt och mentalt! Han var över 180 när vi sålde honom och han är ju inte direkt mindre nu. Men så flott han har blivit!

Jag fick träffa honom i stallet och se att han fortfarande charmar alla i sin omgivning och ser till att få lite morötter när han håller på. Sen såg jag när Isabel red honom. De har blivit så himla duktiga tillsammans. Arno hade inte tävlat så mycket när Isabel köpte honom, och han var utbildad till ungefär Lätt A. Under förra året tävlade de en hel del, och gick från Lätt B till Msv B med fina resultat. Jag gillar verkligen Isabels lekfulla inställning till dressyr, hon och Arno har verkligen roligt tillsammans när de jobbar med saker som faktiskt är ganska svåra för en häst med så stor kropp. Isabel tvekar inte heller att ta av sadel och träns och avsluta passet lika lekfullt, helt utan utrustning.

Dressyr/Grao Duque/Polo

Lite hemarbete

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Både Polo och Grao jobbar oftast hemifrån. De har en bra arbetsplats precis intill stallet, praktiskt! Graos arbete är ju fortfarande av karaktären arbetsträning. Han är nu uppe i sammanlagt tre minuter trav varje pass. Grao tycker det är töntigt att arbetsträna. Vi har haft diskussioner om lämpligheten av såväl galopp som passage som rehabgångart. Men idag travade han faktiskt riktigt duktigt.

Polo fick fortsätta med jobbet som vi gjorde tillsammans med tränaren igår. Vi red stora åttvolter och mjuka serpentiner i trav och arbetade med att matte skulle ha vänsterhanden stilla och på plats och Polo skulle ha alla ben rakt under sig och arbeta i lugn takt över ryggen. Vi gjorde även en del långa svaga skänkelvikningar och några öppnor.

I galopp började vi på 20-metersvolt, och då och då bytte jag om volt med ett byte vid X. Därefter tog vi upp en gammal favoritövning – förvänd galopp på stora mittvolten, ett halvt varv i taget, med en tiometersvolt, rättvänd, ut mot varje kortsida. Jag brukar börja övningen med att rida i rättvänd galopp på 20-metersvolten vid A eller C. När galoppen är bra lägger jag en 10-metersvolt vid A eller C. Från den öppna sidan av den volten rider jag ett halvt varv på stora mittvolten, i förvänd galopp. Därefter lägger jag en ny 10-metersvolt mot den andra kortsidan, och så fortsätter vi så. En sak som jag gillar med den övningen är att de små volterna hjälper till att skapa en god kvalitet i galoppen som jag har nytta av i den förvända halvvolten. Jag rätar ut hästen lite för att följa det större voltspåret, men bibehåller ställningen. Hästen ska ju vara ställd åt galoppsidan i förvänd galopp. Genom att jag bara rider en halv 20-metersvolt i förvänd och sen går över i rättvänd på den mindre volten hinner jag inte heller tappa isär hästen. Målet är att rida de små volterna ganska samlat och att sen länga sprången något, utan att springa iväg, för att sen komma ihop igen.

För Polo var den stora utmaningen med övningen att spåra i den förvända volten. Han hamnar lätt i ett tvärande läge, så jag måste rida bra. Vid behov tog jag ett par varv på den lilla volten så jag alltid var väl förberedd när jag gick ut på den stora.

Vi avslutade med ett par galoppserpentiner med byten, att byta är roligt och vi känner oss duktiga.

Dressyr/Polo/Träning

Ytterligare träningsdebut för Polo

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Idag har Polo och jag varit iväg hos Susanne och tränat dressyr. Det var spännande att se hur han skulle ta omgivningarna, omständigheterna och förstås vad Susanne skulle tycka om honom. Träningarna är på en utebana med många hästar i hagar runt omkring, bland annat en ganska livlig tvååring. Polo tittade med stora ögon på allt, men uppförde sig väl. Det allra märkligaste var nog de stora speglarna! Vi började med att vända över en bra bit ifrån dem, men gick sen successivt närmare för att till sist rida precis intill dem.

Susanne noterade givetvis de svagheter som vi har. Polo är ju ännu rätt så instabil i kontakten och tycker det är jobbigt att arbeta över ryggen. Det resulterar i att han svänger ut rumpan och ökar den redan höga takten. Vi började att arbeta i trav, vilket ju jag bedömer som hans mest svårjobbade gångart i dagsläget. Jag fick rida serpentiner och skänkelvikningar i lättridning, där jag satte en låg takt genom att rida lätt långsamt. I serpentinerna var vi noga med att han inte fick rinna iväg i omställningarna och att han skulle ha stöd på yttertygeln och spåra i bågarna åt båda hållen. I skänkelvikningarna var fokus på att han inte skulle rinna iväg snabbt åt sidan, utan att de blev långa och relativt svaga – och framför allt att det var jag som red tvärningen steg för steg. I högervarvet behöver jag ibland ställa lite vänster för att rakrikta och undvika att rumpan svänger utåt. I vänstervarvet behöver jag flytta in framdelen, framför allt vänsterbogen, så den linjerar med rumpan som där lättare ramlar inåt. Om någon kommer ihåg blogginläggen från mina första år med Grao låter det här nog rätt bekant – det är ju precis samma saker!

I galoppen arbetade vi vidare med samma arbete. Jag upplever att det är lite lättare att få ner takten i galopp och det gör att arbetet känns lite lättare där. Jag arbetade även med att fatta galopp ur en rund och eftergiven form, för att få bättre fattningar. Just övergångarna känns än så länge lite svåra för oss, och det tror jag mest beror på att vi inte känner varandra så väl än. På Grao tänker jag ju bara övergång och får oftast väldigt mjuka och bra övergångar. Men när jag tänker efter inser jag ju att det inte var så i början.

Jag fick också visa att vi både kan vända diagonalt och fortsätta i förvänd galopp och att vi kan byta på diagonalen. Dessutom fick vi på slutet visa upp vår väldigt fina ökade skritt – det känns faktiskt fantastiskt att sitta på en häst där jag bara kan länga ut tygeln och han skrittar på genom hela kroppen utan spänningar.