Harrisvråken och jag – bilsemester i Danmark

Vi har varit på bilsemester i Danmark en vecka. Det har varit en jättehärlig resa! Tyvärr missade jag att man numera måste göra en inställning i bloggen för att kunna göra inlägg från ”vissa länder”. Tydligen är Danmark vissa länder. Därför kommer nu ett gäng blogginlägg och en massa bilder från vår resa såhär i efterhand.

Själva anledningen till att vi valde de delar av Danmark som man når efter att ha kört över båda betalbroarna den här gången var att jag för några år sedan fick en upplevelse på Örnereservatet i Silkeborg i present av Ulrik. Jag fick vara ”falkenerare för en dag”. Det innebar att jag fick gå en promenad tillsammans med tioåriga Harrisvråken Loke. Det var verkligen en häftig upplevelse när Loke hängde med runt på promenaden. Han flög med oss, ibland satte han sig på min handske (som jag preppade med köttslamsor till honom) och ibland satt han på min hand och spanade efter grodor på marken – som han förstås dök ner och åt upp. Harrisvråken är en ganska vanlig rovfågel i såna här sammanhang. De är ganska lättränade och lättsamma och finns inte vilda i nordisk natur. Det senare är en förutsättning för att man ska få jaga med dem i Danmark. Dessutom måste rovfåglarna vara uppfödda i fångenskap i minst två generationer. De måste alltså ha föräldrar som är kläckta i fångenskap också. I Sverige är det inte tillåtet alls att jaga med rovfåglar. Harrisvråken är mindre än en ormvråk men har kraftigare klor. Jag hade förstås en kraftig läderhandske på handen där Loke satt, men han var väldigt duktig på att balansera utan att använda klorna.

Mysteriet med reservoarpennan

Jag gillar att skriva med reservoarpenna. Det började när jag läste på universitetet och hade problem med mina handleder. Jag kunde inte anteckna särskilt bra på föreläsningarna, jag fick väldigt ont i handlederna. På sikt blev lösningen att jag skaffade en väldigt tidig laptop, att skriva på tangentbord var inte lika påfrestande. Men jag upptäckte också att en reservoarpenna sparade handlederna en hel del när jag väl behövde skriva något. Med en sån skriver man helt utan motstånd, det bara flyter och man behöver inte trycka pennan mot pappret alls. Idag är mina handleder mycket bättre, men tiden har ju ändrast och jag skriver ändå allra mest på tangentbord. Men när jag skriver för hand vill jag gärna använda reservoarpenna. Det är till och med så att jag gillar att skriva för hand om jag har en reservoarpenna i handen. För lite mer än ett år sedan fick jag en jättefin röd penna av Ulrik. Men för lite mer än ett halvår sen försvann den mystiskt. Jag var rätt säker på vilket rum jag haft den i sist och jag vände verkligen upp och ner på precis allt där. Sen gick jag vidare och letade noga även i resten av huset. Efter ett intensivt letande under några veckor gav vi upp och Ulrik köpte en ny penna av samma märke – men i annan färg och med annan spets till mig. Jag tänkte att om den andra pennan dyker upp igen har jag mer glädje av att ha två som inte är exakt lika. Idag kom den dagen! Helt plötsligt fanns pennan där. I rummet dom jag genomsökt på atomnivå. Nu har jag två riktigt fina reservoarpennor, och kan ha två olika färger på bläck samtidigt. Jag funderar nästan på att fira genom att köpa ett bläckhorn med en ny rolig färg.

Arbetsdag i skogen

Idag är det vår första officiella semesterdag, och vi har ägnat den åt skogsarbete. Vi konstaterade att skogsmaskinerna lämnat en del fin ved därnere. Vi hyrde en skogsvagn och har ägnat dagen åt att dra fram sånt som kan bli bra ved. Min lilla trädgårdssåg var verkligen behändig i det här arbetet! Vi avslutade med att fylla kärran med träflisor som blir bra att tända med i spisen. Dessutom lyckades jag klämma ett finger rätt rejält och har nu en blå nagel och rätt ont i pekfingret. Nu ska veden sågas och läggas in i vedboden, och det ska upp staket så hästarna kan gå där i vinter.

Grao lär sig nytt

Grao har ju skrittvila efter behandlingar i vänster bakknä så jag har påbörjat projekt tömkörning. Han var inte tömkörd i Portugal och det har inte varit prio för mig att lära honom det, så han är helt nybörjare. Han är rätt dålig på att vara nybörjare på saker.

Vi började med att ha grejerna på och så gick jag och ledde framme vid huvudet. Efter ett tag gick jag kvar vid huvudet, men styrde med tömmarna. Allt detta gick helt ok när jag var till vänster, men inte alls när jag var till höger. Vi fortsatte med att jag decimeter för decimeter hamnade längre bak och längre ifrån. Efter första passet gick han stabilt så och vi kunde byta varv och gå en liten sväng när jag var på fel sida. Efter pass två kunde jag gå bra placerad 2-3 m ifrån på båda sidor. Vi kan också byta varv, men han tycker det är jobbigt när tömmarna går över rumpan så han stannar upp och översvänger lite. Efter ytterligare några pass har han börjat förstå grejen och går på det hela riktigt stabilt. Det mest avancerade vi gör än så länge är att gå i stora åttor. Enkelt och igenkännbart är nyckeln för att inte skapa låsningar.

Det är som att när han tänker blir det väldigt svårt och han blir osäker, sen helt plötsligt kommer han på att det bara är att gå, och så går han fint. Det är mycket roligare att jobba med inlärning än att bara gå promenader vid hand i alla fall.

Mästerskap i massor

Vi har nu gått in i årets mästerskapssäsong för Working Equitation. I helgen avgjordes SM och RM under SM-veckan i Västerås. Precis som förra gången i Linköping har det varit jättekul att vara en del av veckan! För vår del blev det lite mindre av andra sporter än sist – det enda vi hann se var lite tävlingsdans, både hiphop och tiodans. Västerås hade lite mer otur med vädret än vad Linköping hade, det blåste på lördagen och regnade på söndagen. Trots det genomförde de jättefina tävlingar och såväl arrangörer som tävlande och publik höll humöret uppe. Nytt för i år var att speeden direktsändes på SVT play – och ligger förstås fortfarande där så det går att se. Har ni inte sett den, gör det! WE är verkligen en kul publiksport.

Efter SM var det dags för mig att ta ut vilka fyra ryttare som ska representera Sverige på EM i Tjeckien i september. Vi har så otroligt bra ekipage i topp, något som både är roligt, tillfredsställande – och svårt. Men jag är övertygad om att Idamaria, Therese, Julia och Astrid kommer göra oss alla stolta!

Mina egna båda mästerskap som jag hade planerat för går det däremot sämre med. Grao var på återbesök hos veterinären i måndags. Han var tydligt bättre, men ännu inte helt bra. Han fick en kortisonbehandling till i bakknät och ytterligare tre veckors skrittarbete vid hand. Skånska mästerskapen första helgen i augusti och Lag-SM i slutet av augusti är alltså helt uteslutet för vår del. Klasserna de avgörs i kräver mycket samling och bl a halvpiruetter, det är inget jag kommer utsätta det behandlade bakknät för på ett bra tag.

Jag fotade inte ett dugg på årets SM-tävlingar, så det får bli en bild från SM i Linköping istället 🙂

Skogen röjd

Tidigt imorse kom en skotare och körde ut alla stammar och allt ris från skogen. Det blev en hel del! Det ligger nu staplat vid bilvägen och väntar på hämtning. Det ligger fortfarande en del träskräp kvar inne i skogen. Jag tänker att vi kan samla ihop sånt som kan sågas upp till ved och använda. En del kommer säkert bli kvar också, men det försvinner ju så småningom. Hästarna fick stå inne i natt för att inte bli skrämda, och sen fick de gå uppe i små hagar vid gården under dagen. Grao tyckte skotaren var läbbig och valde att stå i en hage där han inte såg Otto, men inte heller skotaren. Det var värt det tyckte han. Otto däremot var tämligen obrydd och stod och tittade på jobbet. Xipo hade en veterinärtid på förmiddagen, så han missade det mesta av showen.

Jordgubbsbakelse till midsommar

Jag blev sugen på jordgubbsbakelser med mandelbotten, och letade rätt på några recept som jag ändrade och kombinerade och modifierade en del så de skulle bli ungefär vad jag föreställde mig. Det funkade! Här är receptet som det blev när jag gjorde det:

Botten:

1 dl mandelmjöl
1/2 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
100 g kallt smör
1 ägg

Hyvla ner smöret i de torra varorna med osthyvel. Rör ihop med elvisp, tillsätt ägget och vispa vidare. Har man en mixer eller en matberedare går det antagligen väldigt bra att mixa ihop degen med den. Sen hade jag tänkt trycka ut degen i mandelmusselformar, men jag kom inte ihåg var jag har mina, så jag tryckte ut den i creme brulee-formar istället. Det gör att man får äta i formen istället för att ta ur dem, men det såg jag inte som ett särskilt stort problem. Bottnarna fyllde jag sen med hackade jordgubbar och toppade med den här fyllningen:

2 dl vispgrädde
100 g philadelphiaost
3/4 dl florsocker
lite vaniljsocker
hackade jordgubbar
ev limezest

Grädde, ost, socker och vaniljsocker vispas till en fast fyllning. Jag tror att det skulle funka med lite mer philadelphia. Därefter blandas jordgubbar och eventuell zest i fyllningen. Jag klickade fyllningen ovanpå jordgubbarna. Hade jag haft en lite grövre tyll hade jag troligen spritsat för att få bakelserna mer eleganta.

Magnoliavård

Magnolian blommade ju lite klent i år och det finns grenar som är helt döda och några som inte fick blom. Jag insåg att det behövs lite extra magnoliavård i år, och nu är det fixat. Jag började med att rensa bort allt ogräs runt trädet. Då upptäckte jag en rejäl spricka i barken. Det är troligen den som är orsaken till att bitar av trädet mår dåligt. Jag kollade runt lite och bestämde mig för att försöka skära rent kanterna runt sprickan och sen skydda den med maskeringstejp under sommaren. I vinter ska jag försöka isolera lite runt stammen för att ge den bra förutsättningar att regenerera bark och kanske valla över sprickan.

Utöver det tog jag bort kantstenarna jag lagt i en cirkel runt trädet. Jag gjorde en ny, betydligt större cirkel med likadana stenar. Den här gången använde jag även sättsand under, det missade jag förra gången. Inuti cirkeln lukrade jag det översta lagret jord , vattnade rejält (både med gödselvatten från plattan och med vanligt vatten) och blandade med tre skottkärror väl brunnen gödsel. Jag blandade även i en säck köpejord i blandningen. Sen toppade jag med täckbark och hällde sättsand även i springorna mellan stenarna. När jag skar ren barksprickan hittade jag massor med gråsuggor. Nu när stammen är plåstrad borde det inte vara attraktivt för dem att komma tillbaka. Jag tycker resultatet blev jättesnyggt, och till vintern ska jag montera trädbelysningen under magnolian också.

Avverkning

På vår mark finns det en skogsdunge på ungefär en hektar. Den har varit ganska svårgenomtränglig, framför allt på grund av ganska tätt planterad al. I vintras bestämde vi oss för att det var dags att göra något åt den. Vi kontaktade Sydved och kollade om de var intresserade av att ta ner den. Det var de, och vi bestämde att det skulle ske under sommaren, när marken är så torr som möjligt för att inte förstöras av maskinerna. I fredags var det dags! De kom och tog ner alla alarna, men sparade så mycket som möjligt av övriga träd. Det har resulterat i att vi har två stora gläntor, omgivna av buskage och äldre träd. De tre-fyra dammarna finns förstås fortfarande kvar, och de är till stor del omgivna av äldre pilar – som förstås finns kvar. Än så länge ligger stammar och ris kvar, men under nästa vecka kommer en skotare och drar ut allt till vägen, därifrån det sedan kommer att hämtas. Jag tycker det redan är jättefint, och det kommer förstås bli ännu finare när allt är borta. Planen är att stängsla de båda gläntorna, staketet blir ungefär som ett B. Då är dammarna utanför hagen, och hästarna får ett fint område som är helt skyddat från vind från alla håll. Förhoppningsvis kommer det dessutom växa en hel del gräs där – vi planerar att hjälpa gräset lite på traven genom att slänga ut lite gräsfrön i sommar, innan hästarna får gå ner där. Min förhoppning är att det framför allt blir ett favoritställe för hästarna på vintern. Vi låter ju inte hästarna gå på de stora betena vintertid, men här kommer det garanterat finnas en hel del för hästarna att tugga på och de är skyddade från vintervindarna. Dessutom får de ju en rejält stor yta att gå på – tillsammans med den del av hagen som går upp till grinden mot stallet blir hagen kanske 600-700 m från ände till ände. En oro jag hade var att det rika fågellivet i dungen skulle störas, men skogsvårdaren jag pratade med trodde inte det skulle vara ett problem. Alla träd som är intressanta för fåglarna finns fortfarande kvar. Till min glädje konstaterar jag att det kvittrar precis lika intensivt fortfarande, och fågelappen Merlin avslöjar ett stort antal arter.

Konvalescenter

Vi har just nu två konvalescenter hemma. Xipo blev förra veckan diagnosticerad med en relativt lindrig skada på ett gaffelbandsfäste och idag fick Grao också träffa en veterinär. Jag tyckte att han inte kändes helt 100 när jag red i måndags. Han är inte helt lättdiagonsticerad då han är svår att sticka och dessutom väldigt bra på att tränga bort lugnande. Vi trodde först en stund att det var höger fram (vilket även var min uppfattning uppsuttet) men landade ganska snart i att det var vänster bak som spökar – ingen jättetydlig hälta men skicklig veterinär + rörelseanalysapp är bra hjälp. Tyvärr är det ju vänster bak som Grao är allra mest rädd om och har svårt för att man hanterar – det var där jag behandlade och fick bort en ink för flera år sen. Han accepterar inte böjprov på något av bakbenen, och vi fick ge lugnande för att kunna bedöva bakknät. Även här är jag glad att ha en skicklig veterinär som direkt går på det hon tror istället för att börja nerifrån med en häst som blir superstressad bara av att hanteras och ännu mer av att bli stucken. Alla var lugna och förstående och hanterade Grao på bästa sätt Det är inte roligt att behöva stressa upp honom, men det är ju nödvändigt för diagnos och behandling. Att släcka vänster bakknä visade sig vara rätt, och ul visade en mindre inflammation i leden. Röntgen såg jättefint ut, så en kortisonbehandling i leden och 14 dagars vila är det som gäller nu. Som andra patient någonsin på den kliniken fick vi dessutom möjlighet att använda rörelsediagnosappen Sleip på hemmaplan, så om det funkar och vi får fina analysresultat där så kan vi till och med boka av återbesöket, eller i alla fall minska omfattningen av vad han behöver göra där och då.