För att undvika drivbildning på ridbanan har vi skaffat ett snöstaket. Det är inte så snyggt så vi tänkte att vi sätter upp det när det ser ut att bli ett behov. Tyvärr insåg vi försent att behovet uppstod häromdagen… Men för att snödrivorna på ridbanan, som nu är ca 80 cm höga, inte ska bli värre satte vi upp staketet nu. Det sitter ca 25-30 meter från ridbanan, österut. Det är ju de östliga vindarna som skapar drivor. Funktionen med staketet är att det ska skapa lä där snön lägger sig, så det inte finns snö kvar som kan lägga sig i lä från häcken på ridbanan. Höjden på staketet avpassas efter var man vill ha drivan, nu tror jag det sitter ungefär så drivan hamnar mitt i rasthagen. Nu får det i alla fall sitta uppe vintern ut. Nästa vinter ska vi nog vara förutseende och sätta upp det när vintern börjar. Det är mycket lättare att sätta upp när det inte blåser om inte annat!
Mina målsättningar med Grao och ridningen under nästa år handlar helt och hållet om kvalitetshöjning. Jag vill att vi ska fortsätta göra det vi gör, men bättre. För att nå dit har jag några saker som känns rätt uppenbart för mig att arbeta med just nu. Sen finns det garanterat en massa jag måste göra som inte är lika uppenbart i dagsläget också! Det första uppenbara som jag påbörjat arbetet med under hösten är att kunna rida lugnt och långsamt i galopp utan så mycket tryck. Vi är rätt bra på samling och kan rida långsamt med hög energi. Nu måste vi träna på att även rida långsamt med låg energi. Så småningom vill jag dessutom ha ett energireglage som är mer precist än det jag har idag. Precis som vi kan öka och minska i ett språng vill jag att vi ska kunna reglera energinivåerna och höja eller sänka efter behov. Jag ser inte det som något lätt arbete, men det är helt klart ett mål att sträva efter. En annan uppenbar sak som vi jobbar med och har kommit en bit på vägen är att få bytena mer liksidiga. En viktig nyckel där är att jag numera inte har ont i högerrumpan/högerbenet. Nu måste jag jobba upp min liksidighet som fått sig en rejäl törn av att jag gått i nästan ett år med kosntant ont. Som vanligt kommer det bli mycket dressyrträning och uteritter. Utöver det ska jag jobba med ett par-tre hinder på banan och fokusera på att lugnt kunna gå från hinder till hinder till hinder. Jag kommer även fortsätta att hoppa regelbundet på WE-vis – dvs i dressyrsadel. Även där är fokus på flyt mellan hinder, så jag kommer ha flera hopphinder och/eller WE-hinder på banan och träna på att lugtn kunna ligga och mata hinder på hinder utan att varva upp. Rent tävlingsmässigt skulle det vara riktigt roligt att rida grenens första Lag-SM.
Om jag ska försöka vara lite mer konkret så blir målet tråkigt likt förra årets – men så kan det ju vara ibland. Sen inser jag ju att det som är allra viktigast för mig är att jag och min häst har roligt ihop och trivs med att hitta på saker ihop – så jag lägger faktiskt till det i målet också.
Under 2024 vill jag fortsätta tävla Msv B och Msv A med jämna resultat. Vi ska dessutom fortsätta att ha roligt tillsammans.
Under alla år vi hade Maja och Elsa ville jag inte mata småfåglar i trädgården. De var båda skickliga fågeljägare, särskilt Elsa, och det kändes inte sjysst att locka hit fåglar som de sedan tog. Men nu har vi ingen fågeljagarkatt längre, så i vinter bestämde jag mig för att ha fågelmat i magnolian, mitt på innergården. Där kan vi dessutom se fåglarna från köksfönstret, det är ju alltid kul!
Våra hästar får några måltider ute i hagen, och då är det praktiskt att packa grovfoder i påsar. I övrigt undviker vi onödigt packande – allt hösilage som serveras i stallet körs i en vagn istället. Påspackande är ett drygt jobb, så jag bestämde mig för att bygga en påshållare av tre enkla målarbockar. Från början hade jag tänkt göra den ihopfällbar, men när jag gjorde den i den höjd och med den storlek jag ville ha blev det inte bra – så den fick bli fast istället. Jag fick göra flera modifieringar under arbetets gång, och fundera lite för att hitta lösningar. Jag är inte helt nöjd med den, men den funkar. Om den överlever till sommaren och jag använder den regelbundet ska jag måla den och göra den lite snyggare. Jobbet med att fylla påsarna blev ändå lite enklare av den, och materialet kostade inte många kronor.
Ulrik har då och då beskrivit småkakor som han minns från sin barndom. Hans farmor bakade dem, och kallade dem Drömmar. Senare har han förstått att det inte är de kakor som vanligtvis kallas Drömmar, utan några helt andra. Före jul ställde jag en fråga i facebookgruppen Alla vi som gillar hembakat för att se om vi kunde hitta receptet. Idag har jag bakat igenom en hel radda recept och kan kanske ha kommit lite närmare mysteriet med Farmors drömmar.
Jag började med en namnlös kaka som jag fick recept på i tråden, som lät väldigt lovande. De kallades också Drömmar, men är annorlunda mot vanliga drömmar:
Jag blandade allt, rullade en rulle och skar runda slantar och satte en tumme i mitten. Jag visade Ulrik och han sa – de är mycket jämnare, och farmor tog ut dem med ett litet runt mått. Så resten av degen gjorde jag på det sättet.
Under tiden som kakorna svalnade (kakor med hjorthornssalt måste ju svalna helt innan man kan smaka på dem, och det sticker i näsan när man tar ut plåten ur ugnen) gjorde jag en liten sats ”vanliga” drömmar. Tyvärr hade jag nog ugnen lite för varm i början, och kanske lite för lös smet så de flöt ut och blev alldeles för platta. Men goda!
Ulrik smakade båda sorterna, men tyckte inte att någon av dem var rätt. Vi resonerade lite och jag kom fram till att det inte är så troligt att det är kakor med hjorthornssalt. Därför avstod jag från att baka ökensand, och gick över till gaffelkakor, ett väldigt enkelt recept:
Jag bakade inte ut dem som gaffelkakor, utan enligt instruktionen med ett litet runt mått och ett tumavtryck – som ska sitta assymetriskt, i ena kanten. Inte heller den här gången blev det helt rätt, men Ulrik tyckte att smaken var ganska nära! De ska vara lite tjockare och inte flyta ut. Jag har ytterligare ett recept på gaffelkakor, men med lite mer mjöl och med potatismjöl – det ska jag testa när jag köpt mer smör. Vi kommer ha gott om kakor ett tag.
Året närmar sig slutet och det är dags att titta på hur jag ligger till med 2023 års mål för Grao och mig. Ridmässigt känns det som ett år som gått väldigt fort. Jag har hunnit träna och tävla en del WE, men tyvärr har jag inte hunnit träna så mycket dressyr som jag egentligen önskat. Målet jag satte upp för året var:
Tävla Msv B och Msv A i WE utan några betyg lägre än 6 på några bedömningsgrupper eller hinder.
Dessutom hade jag ett kvarstående mål för 2022 – att bygga en trägrind och träna på den. Det målet kan jag börja med att lägga åt sidan – det är gjort. När det gäller huvudmålet ovan har jag inte lyckats med att rida en hel klass utan underkända hinder än.
En stor utmaning under året har varit att jag haft rätt ont i höger höft och ben. Det har gjort mig oliksidig och har troligen varit ett direkt hinder för bytena till höger som varit riktigt svåra för oss ett tag. Jag är mycket bättre nu, och det gör att bytena också funkar bättre. Däremot har jag fått ett mycket större lugn i ”lugnhindren” än jag hade för ett år sedan, och det finns inga hinder som jag inte har haft 6 eller högre på. Förra vintern tränade vi mycket på att stå still, och det har gett resultat. Vinterns ”lugn-träning” handlar snarare om att hitta ett lugn i galoppen och kunna göra hinder efter hinder utan att nivån av anspänning ökar. Jag vill kunna släppa lite på samlingen, men ändå kunna rida långsamt. Vi är väldigt mycket på bakbenen, vilket förstås är bra, men det ökar också explosiviteten. Just nu behöver vi inte det. Jag är på det hela taget rätt nöjd med årets tävlingar. Jag har även i år rest mycket i jobbet, vilket förstås går ut över kontinuitet i träning och jag har gjort ett par tävlingar med alldeles för få ridpass veckorna innan. Trots det upplever jag att vi är stabilare än för ett år sedan. Vi tar oss inte bara runt på hastighet och lite tur, utan vi kan rida banorna. Min taktik när det gäller speed under året har varit att rida långsamt men effektivt. På någon tävling har det väl gått sådär, men vi har faktiskt gjort flera speedrundor som jag är riktigt nöjd med. Det är inte full speed, och ibland har vi tappat en hel del tid på att trassla i något hinder – men vi har ändå haft konkurrensmässiga tider. Två gånger har vi varit tvåa i speeden, trots tidskrävande missar och ingen maxhastighet. Det vi vinner på är effektivitet och att vi kommer iväg bra från stillastående. Fortsätter vi att jobba på samma sätt och blir bättre på att inte trassla kommer vi vara ett riktigt bra speedekipage så småningom.
Jag har valt att inte träna så mycket på en hand i hinder. När vi blir bättre på att hitta lugnet kommer det gå lättare – att träna på en hand nu tror jag inte är så konstruktivt.
Vad ska jag då göra 2024? Jag återkommer med någon slags målformulering – med en ganska fri tolkning av ordet ”mål”. Egentligen har jag rätt svårt för det där med mätbara mål eftersom den typen av mål sällan blir det som jag verkligen ser som ”mål” utan de är mer olika saker man kan göra för att närma sig det. Men jag vet ju vad jag själv menar, och tar inte så himla allvarligt på det. Egentligen är ju mitt enda mål att Grao och jag ska ha kul tillsammans. Råkar vi lära oss saker på vägen är det bara ett plus!
Häromdagen fick jag en jättefin amaryllis som snittblomma. Den var hög och Märta är inte riktigt betrodd med höga och ranka saker. Därför bestämde jag mit för att testa något jag såg för många år sedan. Amaryllisen får hänga upp och ner i ett band. När jag hängt upp den hällde jag vatten i den ihåliga stjälken. Den är jätefin där den hänger i fönstret!
Jag är rätt så förtjust i fudge, men har faktiskt aldrig gjort det innan. Häromdagen bestämde jag mig för att testa, och googlade runt lite efter recept på chokladfudge med cointreau – något jag inbillade mig borde bli väldigt gott. Jag hittade några recept och gjorde som jag brukar – ändrade och anpassade något. Det blev verkligen suuuupergott! Konsistensen är kanske inte exakt som jag är van vid att fudge är, men den är verkligen inte sämre, kanske till och med lite bättre! Det blev också en perfekt balans mellan mörk och ljus choklad och cointreau tycker jag – en mustig chokladsmak men en precis lagom stor hint av apelsin. Om man väljer annan choklad än Fazer blå tror jag det är lämpligt att öka mängden mörk choklad lite. Så här blev mitt recept:
40 g smör 350 g Fazer blå 100 g mörk kvalitetschoklad 1 burk kondenserad mjölk 2 krm salt 0,5 dl cointreau
Smält chokladen över vattenbad. Smält smöret och blanda i kondenserad mjölk, salt och cointreau. Värm långsamt på svag värme medan chokladen smälter. Rör försiktigt på låg värme tills smeten är slät och fin. Häll upp i en form med smörpapper i botten. Jag valde ett glasspaket + en fryslåda, då blev lagret ca 15 mm tjockt, vilket jag tycker är lagom. Låt fudgen svalna i kylen. Vänd upp på skärbräda och skär kuber.
Jag slår inte in bitarna individuellt, det är alldeles för mycket jobb! De får stå i en skål i kylen – och de ser inte ut att bli särskilt långlivade. Det är helt enkelt väldigt svårt att sluta äta av dem…
Idag har vi varit på hästloppis i Anderslöv. En av oss shoppade på och gjorde en mängd fynd – det var inte jag! Men jag kan ju ändå glädjas över fynden och se hur fina hästarna blir. Xipo fick ett helt oanvänt bucasvintertäcke. Det satt jättebra på honom! Det hade dessutom ett bra magnetspänne i fronten. Xipo har en tendens att dra i täckena fram och få glipor där – det kommer han inte kunna få med det här täcket tror jag. Även Otto fick ett täcke, ett Amigo coolertäcke. Ulrik hittade dessutom ett bucasschabrak av samma sort som han redan har – en favorit hos honom, och en helt oanvänd Mias-vojlock i en jättefin röd nyans med svart-vit-silversnodd runt om. Dessutom fick han med sig ett par stübbenstigbyglar. Allt detta för ungefär en tusenlapp sammanlagt – bra fyndat!
Jag har varit i Danmark och jobbat ett par dagar – jag och en kollega fick förmånen att vara med på en kriskommunikationskurs våra danska kolleger i Beredskabsstyrelsen håller. Det var verkligen intressant att se hur de jobbar, och nu har vi fått massor med inspiration och tankar om vad vi kan utveckla i våra kurser. Dessutom fick vi en mysig strandpromenad.
På vägen hem behövde jag av logisktiska skäl hänga i Köpenhamn ett tag. Det är ju inte helt fel ändå, Köpenhamn är en supertrevlig stad, särskilt så här innan jul. Vi har ju tidigare ibland gått in på Tivolis julmarknad, som verkligen är bra. Men med ganska kort tid och utan sällskap valde jag bort det den här gången – inträdet kändes lite väl onödigt högt nu när danska kronan är så dyr. Det är inte heller särskilt nödvändigt att gå in – hela centrala Köpenhamn bjuder på hygge så det räcker. Jag tog en Irish coffee på en uteservering på Kongens Nytorv. Det var ju en hel del minusgrader, men en värmedyna på stolen och infravärme under parasollen var det riktigt mysigt. På flera ställen finns det mindre julmarknader, med mat, dryck och hantverk. Jag gillade de rödvita glashjärtanen, men de kändes inte särskilt kattsäkra. Även mönsterkavlarna var roliga, men det enda jag köpte med mig hem var några liter Faxe Kondi.
