Välkommen till familjen Polo B

Syftet med min resa till Portugal var ju att hitta en ny häst. Och jag hittade Polo. Polo är en svartbrun hingst som är född 2019, alltså fem år gammal nu men blir sex nästa år. Han är alltså ett halvår äldre än Grao var när jag köpte honom. Polo är 161 cm hög och har precis som Grao en stor turbomotor. Men till skillnad från Grao är han betydligt mer trygg med det mesta. Han är väl grundriden och bra utbildad för sin ålder. Nu är kontraktet skrivet och nästa steg är att han ska bli kastrerad. Men först måste det gå 20 dagar för att försäkringens karenstid ska ha gått över – om det skulle bli komplikationer. Därefter kommer han stå kvar hos säljaren tills han är läkt. Det tar ca tre veckor. Då är vi framme i månadsskiftet januari-februari. Jag tycker det är en rätt dålig tid för en häst att flytta från Portugal till Skåne, så han får vara kvar i Portugal ungefär en månad till. Den tiden kommer han tillbringa hos Astrid Hedman. Hon kommer rida honom åt mig, och träna svensksaker som att gå i hage med elstaket och liknande. Det innebär att det kommer vara vår på gång när han äntligen kommer till Olsgård och får träffa sin nya familj och sin nya flock. När han kommer hit gör vi som vi gjort med alla våra importer – håller honom så isolerad vi kan i stall och hage i ca tre veckor. Då hinner vi ta maskprov på honom och se att han inte fått med sig något smittsamt hem. Våra hästar från Portugal har alltid varit parasitfria och vi anlitar transportbolag som är mycket noga med hygienrutiner och smittskydd – men självklart måste vi ändå vidta försiktighetsåtgärder.

Det är förresten lite roligt med namnet. Våra hästar heter ju Grao, Xipo och Otto. Vi har tidigare även haft Arno, Ferro och Hugo, och vi har en katt som heter Kuro. Bland det sista Ulrik sa innan jag åkte var ”vi får väl hitta ett smeknamn med fyra bokstäver som slutar på O till den nya hästen”. Jag visste inte vad hästen hette förrän efter jag bestämt mig! Många portugisiska namn är väldigt krångliga dessutom, så skönt med ett enkelt namn. De som är födda 2020 har dessutom namn på Q, krånglig årgång!

Ridmässigt planerar jag att under våren introducera WE-hinder för honom. Det har han inte sett innan. Jag kommer förstås arbeta med att vi ska lära känna varandra och vi kommer även träna dressyr förstås. En tanke jag har är att försöka rida någon dressyrtävling på honom redan till våren med målsättning att kunna starta WE till hösten. Jag tror det kommer bli en superroligt häst att arbeta med, och ett bra komplement till Grao som jag förstås kommer rida parallellt.

Ridsemestra i Portugal

Även om min resa nu inte var tänkt som en ridsemester på det vanliga sättet så fick jag smaka lite ridsemester också. Två av de ställen jag besökte går också att åka till som turist för att rida.

Quinta Ladeira do Prado ligger uppe i bergen strax öster om Porto, nära Amarante. Där finns svenska Michelle Nilsson och stället ägs av supertrevliga Pedro och Beatriz. Här kan man rida lektioner för Pedro, som är framgångsrik ryttare i både dressyr och working equitation. Man kan också rida ut i det häftiga bergslandskapet, och om man vill kan man rida till en vingård där man får prova vin, äta middag och bo över för att rida tillbaka dagen efter. Stället är rätt litet och de har ett boende med fyra bäddar, så det blir familjärt, småskaligt och trevligt. Jag bodde en natt i huset på gården, och det var verkligen toppen.

Om man vill fokusera mer på träning eller kombinera ridresan med andra aktiviteter är Portugal Equestrian ett utmärkt alternativ. Det är en riktigt stor anläggning med huvudfokus på hoppning – men det finns även ett antal välutbildade dressyrhästar och bra tränare i dressyr. De flesta hästarna är halvblod från olika stamböcker, men det finns självklart en del lusitanos också. De används framför allt till dressyrlektionerna, och de som används i verksamheten är utbildade till minst St Georg. Här håller Astrid Hedman till med sin verksamhet, och det finns flera svenskar i det väldigt internationella och välkomnande gänget. Här pratas många språk samtidigt och på de fyra stora ebb- och flodbanorna, två av dem med tak, samsas duktiga ryttare från alla discipliner. Det vanligaste upplägget är att du som elev på centret rider två lektioner på förmiddagen. Sen äter du lunch tillsammans med dina ridlärare, antingen på anläggningens servering eller på någon av de mysiga serveringarna i närheten. Vi åt nere på stranden på två olika jättemysiga ställen. Sen har du eftermiddagen fri för andra aktiviteter. Jag har ju haft en hyrbil under min resa. Det är billigt i Portugal och ett väldigt bra sätt att ta sig runt och se mycket. En av dagarna jag var på anläggningen var det en stor pay and jump. Jag kunde sitta i solen och se på hoppningen, samtidigt som den stora anläggningen gjorde att anställda och elever kunde jobba på som vanligt på några av de andra banorna.

Att leta häst i Portugal

Nu är jag hemma efter en helt underbar vecka i Portugal. Jag kommer skriva en serie inlägg om resan, med lite olika fokus. Men jag kan ju börja att avslöja – JA jag hittade en häst! Mer om det senare. Men hur gör man då när man ska hitta en häst i ett annat land? Och vad är det jag har sökt efter+

Jag har letat hingstar och valacker – vi har eget stall och tre hästar sen tidigare, alla valacker. Jag tycker det har varit väldigt skönt och smidigt de sista åren när vi har haft ”enkönat” stall och ville hålla det så. Jag har bara tittat på renrasiga lusitanos, även om jag hade kunnat tänka mig en cruzado som fyller mina kriterier. Jag har bland annat sett en del fina arab-lusitanokorsningar. Det jag efterfrågat är hästar i åldern 4-6 år, mellan 157 och 167 cm höga.
Jag har använt mina egna kontakter sedan tidigare, och dessutom tagit hjälp av två svenska förmedlare som bor i Portugal. Utöver det så satte jag in en annons på en internationell sida och fick massor med svar. Innan jag åkte har jag gjort ett ganska grundligt arbete. Jag har gått igenom filmer på drygt 30 hästar som alla mer eller mindre fyller mina grundkriterier på ålder, temperament, storlek och pris  – och geografi för att inte behöva köra runt över hela Portugal. Utifrån dem har jag valt ut några jag vill se. Den ena förmedlaren, som jag tränat för en del och som vet väl vad jag söker och hur jag rider, hade dessutom tagit fram några, så när jag landade hade jag 12-14 hästar jag planerat att se och några till att ta till. När jag åkte ner hade jag en ganska detaljerad plan för de första dryga 3 dagarna. Resten av tiden höll jag öppen för improvisation. Jag hade boende på två olika ställen fixat, men var också öppen för möjligheten att boka ett airbnb med kort varsel om planerna ändrades. Jag valde att hålla resan på låg budgetnivå, då jag åkte ensam och det för mig var hästletandet som var i fokus. Därför åkte jag även utan incheckat bagage, med hjälmen i en ryggsäck och stövlar och ridkläder i en liten kabinväska.

Den första hästen, förmedlad av Margareta Brandau och hennes företag Lusitanissimo såg jag redan direkt när jag landat första kvällen. Det var en jättefin brun fyraåring som rörde sig otroligt bra. Traven var fin och galoppen, som ju för mig är den viktigaste gångarten, var fantastisk. Dagen efter var riktigt intensiv. Astrid Hedman och jag åkte först till hennes eget stall (mer om det i kommande inlägg) där jag provade två fina hästar. Sen åkte vi vidare till tre andra ställen med en eller två hästar på varje. Redan efter den dagen kände jag att jag hade hittat vad jag sökte 🙂 Men dagen efter åkte jag ändå vidare och träffade nästa portugisiska svenska som jag känner väl sen innan – Michelle. Jag fick se hennes stall (även det kommer i kommande inlägg) och träffa hennes supertrevliga stallägare. Sen åkte vi tillsammans och tittade på ytterligare två hästar, där jag verkligen gillade den ena och utsåg den till min ”förstareserv”. Sen hade jag en liten paus för andra aktiviteter ett par dagar, men avslutade med att rida en jättefin och välutbildad sexåring på en minimal ridbana i spöregn. Det är en annan svensk som är sugen på att köpa den, och de ville gärna att jag provred den också för att få mitt omdöme. Jag hoppas den kommer till Sverige med, för den var verkligen välriden och trevlig.

Jag passade även på att rida en del andra hästar, så det blev en vecka totalt fylld av ridning. För mig, som mest rider våra egna hästar till vardags, var det jätteroligt att få rida så många hästar på kort tid, och de var också sinsemellan rätt olika. Nyttigt och roligt samtidigt som jag kunde njuta av underbart portugisiskt väder.

Återbesök

Igår var Grao och jag på återbesök hos veterinären. Först var det häst-sjukgymnasten som tittade på honom. Vi fick trava några steg på gången, och hon konstaterade att jo, han är halt – men med tanke på att det inte ens är tre veckor sedan han opererades var det ändå inte mer än väntat, snarare tvärt om. Hon tyckte också att han såg något mer avslappnad ut över kors och länd, vilket förstås är ett gott tecken. Vi fick lite fler övningar att arbeta med och också instruktion om att så småningom sätta kinesiotejp inte bara på rumpmuskeln utan även på magen. Jag kommer återkomma till tejpandet efter jag är hemma från Portugal och berätta om varför man tejpar och hur man gör. På sikt kommer vi fortsätta stabiliseringsträningen med balansplattor och kanske även equiband. Därför ska jag redan nu börja se mig om efter balansplattor, så Grao kan få lite tid att vänja sig vid dem innan vi börjar använda dem skarpt. I övrigt ska jag fortsätta med promenader, och öka längden med totalt ca 5 minuter i veckan.

Även veterinären tittade på Grao när han rörde sig, innan vi injicerade mer PRP, Platelet Rich Plasma, i knäleden. Den här gången gjordes preparatet från Graos eget blod. Veterinären hämtade blod från halsen. Det centrifugerades sedan för att skilja plasman från de röda blodkropparna. Plasman blir rik på blodplättar och har egenskapen att den kickstartar kroppens egna läkningsprocesser. Man kan säga att det är en slags bloddopning för läkning. Centrifugeringen tar bara några minuter. Under tiden hjälpte jag till att klippa det aktuella området på insidan av bakknät. Det var ju redan klippt efter operationen, men vi tog lite till för att det skulle vara helt pälsfritt.

Att sticka en känslig häst på insidan av bakknät är förstås inte helt trivialt, och Grao har ju tidigare reagerat kraftigt på hantering av bakben i allmänhet och bakknät i synnerhet. Han var därför rätt rejält neddrogad när veterinären injicerade, för säkerhets skull. Det går ju inte att sticka på måfå utan hon måste hitta precis rätt och få in nålen i leden för att lägga plasman på rätt ställe.

Grao fick därför vila i boxen en timme så han hade kvicknat till lite innan vi körde hem. Jag träffade en god vän på veterinärkliniken – vi konstaterade att det var jättekul att ses, det var länge sen, men att det är lite onödigt att det blir hos veterinären.

Mål för 2025

Så här års brukar jag ju utvärdera årets mål och sätta nya. Tyvärr blev det ju inte så mycket med målen för 2024, i juni upptäckte vi en knäskada på Grao och han har varit under behandling sedan dess. Nu är han opererad och vi har gott hopp om att han kommer tillbaka, men jag kommer låta det ta tid så vi inte forcerar och riskerar resultatet. Så förra årets mål, att ha roligt och träna och tävla stabilt på Msv nivå och kanske rida Lag-SM föll.

Det uppenbara målet för Grao under 2025 är förstås att bli frisk och kry, och att komma tillbaka till träning. Om han är tillräckligt bra så vi kan träna under hösten med målsättning att tävla igen 2026 är jag nöjd! Bara att få göra saker ihop med min fina häst är härligt och jag hoppas vi kommer dit igen.

Nästa mål för 2025 är att skaffa en yngre häst att jobba med under tiden Grao blir frisk, och kunna komma ut och tävla på den. Då jag inte vet vad det blir för häst kan jag förstås inte sätta några nivåer, men det som känns rimligt är att kunna göra någon start i lätta klasser under året, både i dressyr och WE. Den långsiktiga planen är att ha två hästar att tävla med under 2026 och framåt.

Portugalplaner

Nu har jag gjort höstens sista jobbresor. Som vanligt har hösten varit extra intensiv med mycket resande och mycket jobb, så även om det är roligt är det rätt skönt att komma till slutet för den här terminen också. Men jag har ändå en resa kvar att göra innan jul. På torsdag åker jag till Portugal för att under sex dagar titta på ett gäng hästar. Jag har sedan tidigare tänkt att jag skulle köpa en till när Grao är femton eller sexton. När nu Grao kommer få ta det lugnt ett tag har jag tänkt att jag kan tidigarelägga det lite. Grao blir fjorton nästa år. Hästarna jag kommer titta på är först och främst i åldern fyra till sex år. Jag tror det blir en bra och lagom åldersskillnad. I övrigt har jag några andra önskemål – hästen ska vara minst 156 cm och helst inte över 168 (vilket inte så många lusitanos är, vår Otto är ordentligt stor för rasen). Jag vill ha en häst med mycket energi och elektricitet. Jag vill dessutom ha en riktigt bra galopp. Om hästen har börjat göra byten, eller har bra förutsättningar för att ha lätt för byten så är det ett plus. Bytena är ju extremt viktiga i WE. Jag tittar dessutom bara på valacker och hingstar. Jag har ju inget emot ston, men har insett att det är väldigt skönt och praktiskt att ha samma kön på alla hästarna i stallet. Samtliga hästar är förstås lusitano. Jag är även öppen för korsningar, men jag har inte någon jag planerar att se i dagsläget.

Jag har fått filmer på en massa hästar och har bestämt några som jag ska åka och titta på. Dessutom har Astrid, som ju bor i Portugal sedan många år, letat fram några åt mig. Jag kommer i första hand titta runt Porto, men jag har några som finns lite längre bort som jag kan tänka mig att åka och titta på också. Ulrik tar hand om djuren hemma så jag kommer förstås skicka massor med filmer till honom också. Håll nu tummarna för att jag hittar en riktigt fin häst!

Rutiner vid boxvila

Med sex veckors boxvila där lugn är viktigt för läkningen är det viktigt att hitta bra rutiner. Nu har det snart gått två veckor och rutinerna har satt sig. Hästarnas morgon börjar med att vi kommer till stallet och tänder en av lampraderna så de får vakna lite mjukt. Vi hämtar höpåsar vi packat innan i foderrummet och ger en till Grao. De andra två lägger vi ut i lådor i hagarna. Sen leder vi ut Otto i bortre, stora hagen och låter Xipo gå ut själv till hagen närmast stallet. Därefter får Grao mash. Han tycker mash är jättegott och dessutom är det bra med mat med mycket vätska när han står på box. Mashen avleder också lite fokus från att de andra går ut och han blir ensam.

Under tiden som Grao äter mashen så mockar jag de andra båda boxarna. Därefter tänder jag värmelampan och ställer Grao under den när jag mockar hans box. Jag passar även på att öppna hans fönster när jag mockar. Fönstret är mot hagarna, så med det öppet kan han sticka ut huvudet och se vad de andra hästarna gör. Han kan vara ute med huvudet men inne med kroppen. Grao får dessutom på sig sitt backontrack-täcke. Han kan bli lite väl kall med öppet fönster annars. När det är klart får han gå promenad. Ett varv runt gården tar tre minuter. Vi går än så länge två varv vid varje promenad. Detta kommer ökas upp med ett varv i taget tills vi går sex-sju varv. Vi går exakt samma runda, åt samma håll, på samma sätt. Sånt gillar Grao. Likadant är det bästa han vet.

De dagar jag jobbar hemifrån får Grao sen hö lite då och då under dagen. Dessutom får han ibland ett äpple eller en morot när jag tittar till honom. När jag är iväg och arbetar får han hänga med en rejäl höportion och dessutom fin halm att äta under dagen.

På kvällen när de andra kommer in får de havre. Grao får mash en gång till. Alla får förstås också hö. Grao får stå under värmelampan en gång till, när vi mockar åt honom, stänger fönstret och tar av täcket. Sen ska han göra sina sjukgymnasstikövningar. Det går ut på att stimulera musklerna runt det opererade knät så de aktiveras. Jag kontrollerar även hans kinesiotejp och byter ut den om det behövs. Därefter är det promenad en gång till. Likadant.

Innan vi lägger oss får alla hästarna natthö. För det mesta mockar jag Graos box en sista gång då också. Upprepas i sex veckor.

Korsbandsoperation

Här har det varit en händelserik höst, även om det inte märkts här. Under sommaren fick ju Grao kortisonbehandling i vänster bakknä och i augusti började jag sätta igång honom lite långsamt. I september var han sämre igen, och veterinären och jag kom överens om att vi behövde göra en CT. Det var ju rätt nervöst för matte – både att han skulle sövas, vad de skulle hitta och vad som skulle hända om de inte hittade något. Det gick inte att vara helt hundraprocentigt säker att vi röntgade rätt led. Grao fick åka till Helsingborg en måndagkväll och sova över. På tisdagen blev han sövd och CTad. När jag kom på tisdagkvällen för att hämta honom var han rätt stressad, så vi tog en liten betespromenad innan vi åkte hem. När han fick se sitt eget släp blev han jätteglad och marscherade raskt in och ställde sig. Kör hem, beordrade han!

Efter några dagar kom resultatet. Han hade en ”mild to moderate” skada på korsbandet, milda skador på ligamenten i knät och början till artros i leden. De senare sakerna troligen följder av korsbandsskadan. Veterinären bedömde prognosen som hyfsat god, och rekommenderade artroskopi och stamceller.

Vi bokade in en artroskopi, dvs en titthålsoperation i leden. Veterinären gick in med en kamera genom två små hål. Därinne rensades leden upp från skräp och de lade in PRP – platelet rich plasma. Det är ett preparat som tidigare gjordes från hästens eget blod men nu är konstgjort. Om jag förstår det rätt så rensar man blodplasman och ökar mängden blodplättar. Detta understödjer och förstärker hästens läkningsprocess och har visat sig vara en väldigt effektiv metod för att läka skador. Veterinären ringde mig efter operationen och berättade att allt hade gått bra och vad de hade gjort. Han hade ju också tittat omkring lite i leden och inte upptäckt någon mer skada som vi inte sett på CT – det var förstås också ett orosmoment. Ibland dyker det ju upp rätt allvarliga saker när de går in och tittar. I och med att de gick in i en led behöll de honom på djursjukhuset några dagar för observation. Han åkte in en tisdag, opererades på onsdagen och fick åka hem på fredagen. Även denna gång gick han med bestämda steg raskt in i släpet. Hem!

Tyvärr var detta fredagen då det snöade och var halt. Efter några mil på E6an blev det stopp. Jag såg framför mig synen att behöva bli stående där i många timmar med en nyopererad häst i släpet. Mardröm! Jag plockade upp några trafik- och kartappar och såg att jag skulle försöka ligga kvar på E6 ett tag – för nu rullade det i alla fall framåt om än väldigt långsamt. Jag passerade någon avfart där det stod helt stilla på avfarten, men efter ett tag kom jag till en avfart där det gick att köra av. Jag snirklade mig in på småvägar och lyssnade på trafikradion – nu var det stopp på minst två ställen på E65 som jag ju också skulle köra på. Jag snirklade vidare och lyckades till sist ta mig ut efter de båda stoppen! Min granne ringde dessutom och berättade vilka vägar som var farbara hemåt. Vi kom hem efter ett par nervösa timmar och när jag lastade ur insgå jag att resan nog ändå varit jobbigare för mig än för Grao. Han var på gott humör. Han var hemma! Och åka släp är ju inte något han har några problem med, han är världsmästare i släpståning.

Efter operationen följer sex veckors boxvila. De första två veckorna bara i box, sen börjar vi successivt promenera lite för hand också. Idag har det gått 12 dagar sedan operationen och allt ser bra ut så här långt. Igår tog jag stygnen från operationssåren. Jag valde att göra det själv istället för att åka till veterinär eftersom jag upplever att det är lugnare för Grao. Han var väldigt tålmodig och accepterade att jag drog med pincett och klippte.

Nu följer en dryg månad med promenader vid hand och olika rehabövningar på stallgången för att långsamt träna upp musklerna runt leden. Grao hanterar boxvilan riktigt bra. Den första dagen blev han lite orolig när de andra gick ut, men han lärde sig snabbt att han får mash när de gått ut. Mash är smask! Han får dessutom ha sitt fönster öppet, så han kan stå och titta ut på Xipo i hagen närmast och Otto i hagen lite längre bort. Vissa dagar är det dessutom dag-tv i form av Vägens hjältar – häromdagen körde en lastbil ner i diket utanför och han följde arbetet med att få upp den med stort intresse.

Vinterprepp av hagarna

Skånsk vinter är ju egentligen inte vinter, utan bara närmare ett halvår av november på dåligt humör. Ett sätt att hantera skånsk vinter är att minimera allt som kan bli lerigt. För några år sedan grusade vi en rasthage och området vid grinden i vår stora vinterhage. Rasthagen har hållit sig jättebra, trots att hästarna fick gå där riktigt mycket förra året, på grund av ett grävarbete i stora vinterhagen. Området vid grinden i stora hagen har på det hela funkat bra, men området precis vid grinden där hästarna ofta står och trampar och väntar på att bli insläppta har sista året fått en del geggiga partier där gruset sjunkit. För att råda permanent bot på det har vi köpt terrängarmering som vi lagt där. Vi passade även på att lägga en gång mellan stallet och rasthagen där hästarna går dagligen. Det är även där vi kör ut skottkärran till gödselstacken, så det är skönt att slippa lera där.

Armeringen levereras i buntar om fyra plattor på ungefär en kvarts kvadratmeter styck. Vi lade ut dem direkt på marken, utan hågot mer förarbete än att marken är jämn. Med hjälp av en gummiklubba är det lätt att slå ihop bitarna så de klickar i varandra.

Därefter fyllde vi med grus – vi valde 0-16 som ju är det billigaste väggruset. En skopa räckte nästan – gången behöver fyllas på lite mer. Nu har vi stabila hårda ytor som håller för det mesta och vi är riggade för att hantera Skånes fyra novembermånader.

Smaskig äppelkladdkaka

Vi har massor med äpplen nu, så jag bakar en del och lägger i frysen inför vintern. I helgen testade jag den här kakan, och enligt Ulrik är det den godaste äppelkaka jag någonsin gjort. Jag har gjort rätt många, så det är ett bra betyg! Jag funderar på att testa receptet med björnbär vid tillfälle också, tror det kan bli gott det med.

2 äpplen
socker
kanel
Skala, kärna ur och klyfta äpplena i tunna klyftor. Blanda klyftorna med äpple och kanel.

175 g smör
3 dl socker
3,5 dl mjöl
3 ägg
1 tsk kardemumma
1 tsk vaniljsocker
valfritt att bröa formen med

Smält smöret, pensla en form med löstagbar kant och bröa den. Jag använder gärna mandelmjöl, tycker det blir lite extra gott. Det som blir över när jag bröat formen häller jag i smeten.

Blanda i övriga ingredienser i det smälta smöret. Jag använder en slickepott direkt, så blir det inte så mycket disk. Häll smeten i formen och lägg äppelklyftorna ovanpå. Grädda i 160 grader varmluft (175 grader vanlig ugn) i ca 30 minuter. Kakan ska vara kladdig i mitten. Serveras sval med glass, grädde eller bara som den är.