Jag har träffat Arno igen! Det är snart sex år sedan vi sålde honom, och jag har inte träffat honom sedan dess. För drygt ett år sen blev jag kontaktad av Isabel, som då hade köpt honom. Som uppfödare är sånt verkligen roligt, det är fantastiskt att få kontakt med ägare som älskar en häst som man fött upp. Och Arno är verkligen högt älskad!
Ingen kan ta miste på det starka band som finns mellan Arno och hans ryttare. Arno är ju en häst med stor personlighet, och Isabel är en hästmänniska och ryttare som matchar upp honom bra och både kan ta tillvara på och uppskatta hans egenheter. För Arno är verkligen en stor häst, både fysiskt och mentalt! Han var över 180 när vi sålde honom och han är ju inte direkt mindre nu. Men så flott han har blivit!
Jag fick träffa honom i stallet och se att han fortfarande charmar alla i sin omgivning och ser till att få lite morötter när han håller på. Sen såg jag när Isabel red honom. De har blivit så himla duktiga tillsammans. Arno hade inte tävlat så mycket när Isabel köpte honom, och han var utbildad till ungefär Lätt A. Under förra året tävlade de en hel del, och gick från Lätt B till Msv B med fina resultat. Jag gillar verkligen Isabels lekfulla inställning till dressyr, hon och Arno har verkligen roligt tillsammans när de jobbar med saker som faktiskt är ganska svåra för en häst med så stor kropp. Isabel tvekar inte heller att ta av sadel och träns och avsluta passet lika lekfullt, helt utan utrustning.
