Xipo har tappat en framsko, så han kunde inte följa med Grao till skogen idag. Grao och jag åkte iväg själva och fick en helt fantastiskt fin runda. Det regnade inte ens! Grao trivs väldigt bra att rida ut själv, det är som om det är lättare för honom när han inte har en flock att tänka på? Han går som en klocka och är hur duktig som helst. Idag red vi en ganska lång runda, först stigarna utmed sjön, och hoppade alla stockarna där och klättrade uppför och nerför alla backarna. Sen fortsatte vi en bit på travslingan och sen in i skogen. På de stigar där det ligger löv är det rätt halt, men där det inte är löv gick det bra att trava. Vi gick en lång sträcka genom gles, vacker skog där det inte finns någon stig. Det kryllade av hjortar i skogen idag. Det är en annan rolig sak när man rider ensam – man kommer väldigt nära hjortarna. Grao är inte alls rädd för hjortar, jag tror han också tycker de är fina! Han är mest nyfiken och vill titta. Sen kom vi fram till vår favoritdel av travslingan. Där galopperade vi en sträcka som nog är lite mer än 2 kilometer. Vi hade på det hela arbetsfördelningen att jag valde väg och Grao valde hastighet. Några gånger fick jag säga till honom att vi kunde ta det lugnt, men han har verkligen god kondition och är dessutom säker på foten. Hem red vi en fin stig genom skog med mossa på marken. Det är verkligen härligt att se lite grönt så här i gråa november.
Grao blev rätt svettig, men han kändes väldigt nöjd med rundan (hallå, vi kunde kanske ha galopperat lite mer? /Grao).
Väl hemma lasttränade jag och Amelias ryttare Ferro. Han var lite motvillig till en början, men efter ett tag klev han in och fick havre och massor med beröm. Sen gick han in och ut en fem-sex gånger utan några problem – duktig liten unghäst!
