Grao är ju som ni vet en väldigt reaktiv och energisk häst. Det kan förstås ställa till problem ibland, men för mig är ändå det goda egenskaper som jag vill ha hos en häst. Jag vill ha en energi, en arbetsvilja och en kvick reaktion på alla hjälper – det är saker som skapar en fantastisk ridkänsla.
Men visst, ibland är det ju lite mycket att hantera. Jag vill ju dessutom att han ska jobba mer på styrka och spänst, än på ren spänning. Det jag har upptäckt med Grao är att han mår bra av att få göra av med energi riktigt ordentligt regelbundet. Det bästa är dessutom om han får göra det på ett relativt fritt sätt. Det är ett viktigt skäl till att jag ser till att regelbundet och ganska ofta komma ut i skogen och låta honom galoppera sig trött, helt utan krav på sig. Ofta är jag dessutom ensam på de här turerna, jag upplever att det blir ännu mer kravlöst för honom när det inte är andra hästar med. Han har ju fullt upp med att positionera sig och springa ikapp med andra hästar, när det bara är vi kan vi bättre njuta av naturen (och av farten).
Att han får springa rejält i skogen tar absolut inte udden av hans energi i dressyren eller WEn på bana. Han är precis lika energisk och reaktiv, men lite mer kommunicerbar och placerbar när han fått springa av sig. Dessutom gör ju de här turerna att han blir starkare och får bättre kondition, så över tid snarare ökar de energin. När han inte fått sprattla av sig på ett tag är fortfarande ridkänslan rätt bra, men det kan vara svårare att hålla allt på rätt plats och spänningarna är större – fokuset hamnar lätt på andra saker än arbete och samarbete. Han blir mer explosiv på ett okontrollerat sätt – vilket ger lite sämre resultat än den kontrollerade explosiviteten.
