Även helgen som gått har jag ägnat en hel del åt träning. På fredagkvällen var Grao och jag hos Paulinda. Det var ett bra tag sedan nu, jag hade inte varit där sedan innan min operation. Jag berättade att jag upplever att Graos tidigare snedhet/tendens att falla åt höger förvärrats under vilan, och att det åter är något jag behöver lägga en del tid och energi på. Paulinda höll med där, även om hon konstaterade att vi inte är tillbaka där vi var en gång i tiden, men hon såg precis vad jag menade. ”Men det kommer du lösa rätt sabbt tror jag” var hennes uppmuntrande ord. Vi började alltså passet med att titta på hur jag ska jobba med detta. Paulinda tycker jag ska arbeta mycket i skritt på en volt som är 10-max 15 m i diameter för att ha en begränsad yta och en tydlig linje att jobba på, utan att det blir svajigt som det lätt kan bli på en långsida. Helt uppenbart är ju att jag ska se till att Grao inte lutar sig mot höger skänkel, men det är också viktigt att se till att vänster bog är placerad där jag vill, dvs under hästen och inte till vänster om hästen. Jag måste dessutom se till att använda tyglarna för att placera överdelen av hästen rätt, så inte hela hästen lutar inåt. Genom att jobba på volten i lugn och ro i skritt kan jag se till att en hjälp i taget går igenom och funkar som den ska. När jag väl är där är det inte svårt att se till att hästen inte heller välter åt sidan. Ett bra knep är att växla mellan olika sidvärtsrörelser, skänkelvikningar åt båda håll, framdelsvändningar och bakdelsvändningar. Särskilt framdelsvändningen åt höger visade sig vara mycket användbar i det här arbetet.
I övrigt tittade vi en hel del på bytena. Jag har fortfarande svårare för det åt höger, och det underlättar förstås inte av vält-tendenserna. Men trots det fick vi många bra byten åt båda håll, och jag tror nyckeln för högerbytena till stor del ligger just där – är han rak och där han ska vara så blir bytet bra. Vi provade även lite passage. Jag upplevde ju att vi tappade passagen ett tag när vi tränade en hel del piaff och vi bestämde att fokusera på piaffen och plocka fram passagen senare igen. När jag ridit själv nu har Grao flera gånger frågat om vi inte ska gå i passage och jag upplever att passagen har kommit tillbaka, med förbättrad kvalitet. Paulinda höll med om att han nu är mer ridbar i passagen och att han bitvis har riktigt bra passage. Vi nöjde oss med det och blandade inte in piaffen den här gången.
På söndagen var det dags för WE-träning igen. För tredje helgen i rad åkte vi till ett nytt ställe med nya hinder och tränade – den här gången var det ÅB Horse Event i Tollarp där Astrid Hedman hade träningar. Ok, stället var inte helt nytt för Grao, han har varit där på en öppen bana för ganska länge sedan, men det är absolut tillräckligt nytt för att det ska räknas som nytt för Grao.
För att maximera träningen ville jag börja med att rida rätt på banan utan att träna på enstaka hinder i förväg. Det är ju så det blir på tävling. Jag konstaterade att om jag på tävling alltid kunde bli bedömd på ungefär tredje gången jag rider banan istället för första skulle jag ha anständiga restultat! Det ÄR en svårighet med en spänd häst att direkt rida bana på ny plats och nya hinder. Vi tog oss i alla fall igenom, men på vissa hinder med en del svårigheter. Allra störst var de vid bordet. Grao stannade och gjorde en jättefin halt – på fel sida eftersom matte styrt fel. Sen gjorde han en jättefin halt på rätt sida när matte rättat sig. Kannan var en plåtkanna. Grao tyckte den var jätteläskig, och ville bort från den. Matte höll kvar i den, och då blev han rädd för att den förföljde honom. Jag red runt tunnorna några gånger i skritt och försökte verkligen få honom att fokusera på jobb. När jag kände att spänningarna släppte red jag tillbaka till bordet och satte ner kannan. Även andra varvet var han spänd, men då kunde vi ta ett varv i passage med kannan i hand, tredje gången klarade vi hindret som det ska vara (och då red matte på rätt sida direkt också, även matte har viss inlärningsförmåga trots allt).
Vi gjorde faktiskt en del hinder bra också. Enkelslalom med byten och lans i hand satte han klockrent varenda gång, liksom hindret klocka i korridor. Han galopperade fint ända in i vinkeln, gjorde halt vid klockan och ryggade fint ur vinkeln på kommando efter att ha stått stilla i fi halt innan. Grinden gjorde vi bara åt ett håll, men den löste han alldeles utmärkt, trots nytt rep och nya stolpar. Det känns som om han knäckt grindkoden nu. Vi hoppade även hindret med lans i handen. Det är inte en Grao-prestation, det är en mattepretastion. Grao kan, matte är dålig. Men matte fick ändå godkänt av Grao den här gången. Parallellslalomen med sju käppar hade alla våra svåra högerbyten mot väggen, så den var extra svår. Men på slutet satte vi den med. Han är ju för det mesta ren i själva bytet nu, men han kan vara rätt studsig innan.
