Många olika omständigheter under hösten gjorde ju att Grao fick fyra veckors vila. Det tror jag egentligen inte var ett problem, det kanske till och med var rätt bra. Han har ju gått rätt så intensivt under en lång period och inte haft några egentliga viloperioder.
Nu är vi båda i alla fall hyfsat hela och har börjat sätta igång. På det hela taget känns allt väldigt bra. Grao känns stark och i form, han har verkligen inte tappat varken styrka eller kondition på den här tiden.
Det som kommer kräva lite mer jobb är raktriktningen. Antingen har den blivit sämre under vilan, eller så har jag helt enkelt lättare att se oliksidigheten när jag inte ridit varje dag. Det är ju faktiskt också en bra sak med att pausa, saker och ting är inte längre en vana som sitter i kroppen, utan det är lite lättare att se objektivt på saker.
