Kajsa på Olsgård

Att klä sig för att rida ut i ruskväder eller kyla är lätt. Det är bara att ta på sig tillräckligt med kläder. Att klä sig för att träna ute i dåligt väder är betydligt svårare. Jag har tränat utomhus året runt i drygt 20 år och har lärt mig en del med åren. Ulrik har varit mycket mer friluftsmänniska än jag, och när han bodde i Kiruna och ofta fjällvandrade och klättrade i berg lärde han sig en hel del om funktionskläder som han sen lärt mig.

Det svåra med att klä sig för träning är att man blir svettig av att vara aktiv – sen är man passiv ett tag och då blir man kall. Alltså måste svetten transporteras bort så gott det går. På överkroppen har jag en sport-BH avsedd för träning och sedan en långärmad underställströja i funktionsmaterial. Ovanpå det har jag en mellanlagertröja, oftast i ull. På benen har jag ett par fodrade ridbyxor i softshellmaterial. Detta är baskläder som jag har från ungefär tio plusgrader och neråt. Sen avgör vädret vad jag har utanpå detta.

Vid regn och blåst har jag gärna en softshelljacka på överkroppen. Om det inte regnar alltför mycket har jag hellre väst. Väst tycker jag är ett mycket praktiskt plagg att rida i. Det värmer överkroppen utan att stänga in svetten alltför mycket. Det gör dessutom att rörligheten bibehålls på ett bra sätt – och blir jag för varm är den lätt att ta av. Jag har västar i lite olika material. På bilden har jag en vindtät vadderad väst, jag har en annan favorit i powerstrechfleece. En bra halsduk som inte är för lång och fladdrig kan också göra bra nytta.

När det blir ännu kallare ökar jag på med en tjockare tröja under västen, och rider fram med jacka. Benen är ju lite knepiga – att rida med t ex termobyxor fungerar ju inte alls när man ska träna. Å andra sidan är det låren och fötterna man fryser om, det är ytterst sällan man fryser om vaderna. Första steget för varmare ben är mamelucker – långkalsonger som slutar över knäna. De fungerar bra även om man har ridstövlar som är tighta. Nästa steg är täckkjol. En ridanpassad täckkjol är verkligen guld värd. Den håller värmen om låren när man sitter till häst, och när jag hoppat av kan jag bara dra ner dragkedjorna och få fortsatt värme. Den är särskilt bra om jag både rider och undervisar.  Om det regnar eller snöar håller en regnkjol benen torra, eller så har jag så kallade rainlegs som har samma funktion.

Ulrik är lite avundsjuk på täckkjolen, men han har ingen egen. Däremot har han ett par ridbyxor helt i läder. Tillsammans med långkalsonger blir de rejält varma och dessutom vindtäta.

Första steget för fötterna är varma sulor. Kylan kommer ju mest underifrån så det gör rätt stor skillnad. Är det riktigt kallt tar jag mina primaloftfodrade kängor från Ariat och ett par shortchaps. Då går det förstås även att ha hellånga långkalsonger under ridbyxorna. Stigbyglar i metall kyler fötterna. Jag gillar inte plaststigbyglar för de är för lätta. Sen finns det ju en massa nya material, men jag har inte testat det utan rider i vanliga metallstygbyglar.  Men är det riktigt kallt kan jag tänka mig att ta ett träningspass utan stigbyglar.

Hjälmen gör rätt bra nytta om huvudet, men är det riktigt kallt eller blåsigt kombinerar jag den med ett par öronmuffar.

Även händerna måste hållas varma, men där är smidigheten också viktigt. Vid torrt väder är handskar i powerstrechfleece varma och bra, men de klarar inte väta alls. Thinsulatefodrade handskar kan fungera bra i blötare väder om de har ett bra ytterhölje. Ulrik har ett par mycket smidiga handskar i softshell/windstoppermaterial, dem är han nöjd med.