Hävert

wp-1479196678263.jpg

Nu har det blivit plusgrader och regn. Ridbanan har tinat i ytlagret, men är fortfarande frusen i botten. Vår bana är byggd med ett dräneringssystem där det är tänkt att allt vatten ska dränera neråt. Det funkar inte när det är fruset, och när det regnar mycket och fort är det inte alltid det hinner med. Därför har vi ett enkelt hävertsystem för att leda bort regnvatten lite snabbare. Vi har dessutom en svag lutning på banan så allt vatten samlas i ett hörn. I det här fallet är det praktiskt, liksom det faktum att ridbanan är uppbyggd ca en meter i den änden.

Hävertsystemet är som sagt mycket enkelt. Det är ett par vanliga trädgårdsslangar och ett par tegelstenar. Ena änden av slangen läggs i vattenpölen, där den är som djupast. Tegelstenen håller den på plats. Den andra änden dras över kanten och nerför slänten. Änden måste ligga lägre än den ände som är i vattenpölen.

Sen måste luften bort ur slangen. Det finns bara ett enkelt sätt – att suga och vara beredd att spotta. Jag klarar det sällan på ett ”sug”, men då är det bara att sätta fingret för änden och ta ett nytt tag. När det väl är vatten i hela slangen rinner det på fint tills pölen är torr.

wp-1479196642279.jpg

Mer utflykt

Idag var Grao och jag på ytterligare en utflykt – till vår tränare. Det var första gången jag rider, vi har ju varit där en gång tidigare men då red tränaren. Lastningen gick bra, han tvekade lite men gick på snällt. Sen fick han hästkarameller. Det har han inte ätit innan. Över huvud taget är det lite konstigt att få saker att äta ur handen, men det är onekligen ett smidigt sätt att ge en liten belöning. Det gick rätt snabbt att lära sig att hästkarameller är gott.

Han står bra i släpet, och det är skönt då det är en knapp timmes körning till tränaren. Vi var dessutom ute i väldigt god tid, så han fick stå och vänta en liten stund i släpet innan vi lastade ut. Även det gick bra.

Det var lite spänt i ridhuset men eftersom vi hade gott om tid på oss ledde jag runt honom ett tag innan jag satt upp. Jag tränade även att gå på höger sida om honom, det tycker han är lite skumt. Uppsittningspallar är ju av princip skumma och den här är verkligen superskum, så även där fick vi hålla på en stund innan jag kunde sitta upp.

Vi började lektionen med att flytta undan inner skänkel i skritt. Grao är känslig och pigg och vill gärna öka hela tiden. Genom att flytta undan inner skänkel tränar jag honom på att ha skänkeln intill kroppen och sidvärtsrörelsen fungerar som naturlig broms. Jag får hela tiden jobba med små detaljer i sits och inverkan, med en så känslig häst blir det en reaktion både på medvetna och omedvetna förändringar. Jag fick även göra samma arbete i trav.

Vi arbetade även med galoppfattningar från skritt. Där var det verkligen intressant att se hur lite jag behöver göra för att få en reaktion, och hur tydligt det var att gör jag för mycket får jag också för mycket. Det var inte bara en gång vi flög iväg som skjutna ur en kanon.

Nu har jag en hel del att jobba vidare med och dessutom ny lektion redan nästa vecka. Med anledning av dagens tidigare inlägg kan jag dessutom konstatera att jag har en tränare som är analytisk och klarsynt och som dessutom är duktig på att förmedla detta. Jag är verkligen nöjd med det!

Till den analyserande elevens försvar

I helgen ramlade jag in på en diskussion orsakat av Kajsa Boströms blogginlägg på Hippson, där hon svarade på några kommentarer hon fått tidigare. Kommentarerna handlade mycket om det första inlägget hon svarar på. I korthet bestod diskussionen av tränare som tyckte att den typen av elever som vill analysera och veta saker i detalj är väldigt jobbiga. Självklart har de rätt i att det inte går att skriva en ultimat och detaljerad ridlära som det sedan ”bara” är att följa. Ridning är extremt komplext och det kräver egenskaper som känsla och inte minst timing som du inte kan läsa dig till teoretiskt.

Men jag tycker ändå det är tråkigt att det raljeras så hårt och så mycket om en typ av elev som har ett par väldigt positiva egenskaper. Den första är vetgirighet och kunskapshunger. Jag tror absolut att den som verkligen vill förstå vad som händer också har en större chans att  lära sig. Jag kan förstå att det känns jobbigt att få kommentarer om att ens blogginlägg är tunna på innehåll, men drivkraften för den som kommenterar är ju att personen VILL lära sig mer.

Det andra är en teoretisk/analytisk förmåga. Även det är en tillgång i ridningen, naturligtvis kombinerat med insikten om att hästar och situationer är olika, att det är viktigt att öva upp sin känsla och sin timing. Här tror jag att det är viktigt med rätt matchning mellan elev och tränare. För en tränare som inte är särskilt analytisk blir det lätt jobbigt med en elev som är det. Det går att vara en fantastiskt skicklig tränare utan att ha analytisk förmåga eller analytiskt intresse – men kanske inte just för de här eleverna. De behöver någon som minst accepterar deras sätt att angripa ridningen, och helst som kan hänga med i funderingarna och leda dem på rätt spår.

Jag tror att det är viktigt som tränare att förstå att elever resonerar och lär på olika sätt. Jag tror också att det är viktigt att uppskatta en uppriktig önskan om att lära mer och förstå. Som elev måste du förstås också förstå att tränare fungerar och tänker olika. Jag tror däremot inte att det är nödvändigt att hitta någon som fungerar exakt som jag själv gör. Jag har haft tränare som jag kan analysera och resonera med, och tränare som jag inte har kunnat göra det med – men som ändå har kunnat lära mig massor om ridning. För ja, jag är en analyserande ryttare – i alla fall till en viss del. Och jag vill tas på allvar av mina tränare, och jag hoppas verkligen inte att min vetgirighet hånas bakom ryggen på mig och att jag ses som en ”besvärlig” elev för att jag frågar.

Dressyrinspiration

På tv-kanalen Horse&Country finns det mycket bra! I helgen har vi sett en clinic med Carl Hester och en med Charlie Hutton.

Carl Hester visade framför allt hur han arbetar med unga hästar. Femåringen han hade med sa han var ” a naughty horse”, alla på hans gård hade åkt av den någon gång. Men han betonade att det inte var arbete hästen hade något emot, utan jobbiga människor – och han menade att hästen faktiskt enligt honom hade ett perfekt temperament för Grand Prix. Kliniken hade rätt många år på nacken, så vi fick även se arbetet med en sexårig Valero, redan då en stor talang som Carl menade var stjärnan i stallet. Charlotte Dujardin presenterades som en ung och talangfull ryttare – och även där får man väl säga att han hade helt rätt!

Carl Hester är så himla genomtänkt i sitt arbete från unga hästar och uppåt, hela tiden med siktet inställt på det som han tycker är viktigt – att de blir bra i Grand Prix. Klasser på vägen är bara steg på vägen dit och unghästklasser rider de nästan aldrig – bland annat för att han tycker att han inte vill rida så mycket nedsittning i traven på unga hästar. Han visade även en del skolor på fem- och sexåringarna under lättridning och demonstrerade hur de får mer utrymme för ryggen på det sättet.

Lite samma tankesätt visade Charlie Hutton när han demonstrerade hur de lärde en häst passage. Istället för att sitta till och driva med sätet för att få passagen lättade ryttaren istället lite i sadeln och gav hästen mer utrymme att höja ryggen, sänka bakdelen och lägga vikten bak. Han visade även hur han arbetade med piaffen och passagen från marken, med vanligt träns och tyglar.

H&C är en reklamkanal och till en början var det rätt kul att se tv-reklam för hjälmar och hästtäcken – men tyvärr är det mest samma reklam hela tiden. Och allra mest retar jag mig på den svenska speakerrösten som gör reklam för kommande program – han verkar inte ha koll på hästvärlden alls och uttalar saker tokigt och använder märkliga uttryck. Så ska det inte vara på en nordkanal för nördar!

Liten utflykt

Ridbanan är fortfarande isig så vi passade på att testa våra nya lastningsskills i praktiken. Vi åkte till min vän Annikas ridhus 8 km bort. En sån utflykt är så bra träning på många sätt. Vi får lasta hemma och lasta borta, vi får se ett nytt ställe med nya hästar och träna på att arbeta i en ny miljö. Han blir ju rätt spänd, men jag tycker ändå att det var bra att vi kunde arbeta och inte bara gå runt och ”miljöträna”.

Ulrik var med och stod på marken, så jag fick bra hjälp med att hitta min position i sadeln i förhållande till vad jag önskar. Grao är väldigt känslig för hur jag placerar mig och det är inte alltid jag ser sambandet mellan att jag flyttar axeln ett par cm och hur han reagerar. Vi jobbade även en del med galoppfattningarna från skritt, även där med min position och hjälpgivning i fokus.

Idag går jag bet

wp-1478945089688.jpg

Vi har strategier för att hålla ridbanan ridbar året runt, och lyckas för det mesta. Men just nu har vi ett läge som vi inte klarar av att få ordning på. Det kom underkylt regn på frusen ridbana häromnatten, vilket gör att det ligger en isskorpa på några millimeter över hela ridbanan. Om vi saltar kan det smälta litegrann, men då vattnet inte rinner undan fryser det raskt på igen. Det är möjligt att det skulle gå att lösa med massor med salt och en pinnharv, men det känns just nu som väldigt mycket jobb och pengar med tanke på att det ska bli 10 plusgrader i veckan som kommer. Dessutom är jag osäker på om det går att köra med fyrhjulingen på isen, risken är att jag bara skulle sladda runt. Så det blir troligen ett par dagars ofrivillig vila. Det är ingen katastrof, Grao har ju arbetat rätt flitigt sedan han kom hit.

wp-1478945065725.jpg

Solen skiner i alla fall och temperaturen ligger runt nollan, så det är väldigt vackert ute. Här är vår utsikt norrut, mot Romeleåsen. Det är inte ovanligt att vi, som här, ser att det är snö på åsen fast vi har barmark.

wp-1478945120666.jpg

Lastträning

wp-1478605429621.jpg

För första gången på väldigt länge har jag fått lastträna en häst. Grao var ju inte alls nöjd med att gå in i transporten i fredags, och så kan jag inte ha det. Jag måste kunna åka iväg med mina hästar och lita på att de går rakt på släpet.

I måndags började jag med att bara leda honom runt släpet. Han var inte bekväm med att vara där, och det faktum att katten Elsa ”hjälpte till” underlättade faktiskt inte, vad hon än själv tror. Men efter ett tag kände jag att han varvade ner, så då gick vi fram till släpet, nosade och så fick han äta lite havre med huvudet inne.

Jag har upptäckt att han är lätt att leda när jag går vid bogen men är mer obekväm med att jag går framför. När jag lastar behöver jag ju vara före honom under bommen om jag ska gå med in. Vi har ju ett släp med bommar som man kan öppna och stänga framifrån, så det är så vi gör med alla våra hästar. Men här kände jag att jag fick tänka om. Jag lossade båda bommarna och snedställde mellanväggen. Sen ledde jag honom mot släpet och såg till att han hade bra bjudning framåt. Efter ett tag fick jag honom att kliva upp med framhovarna. Jag stannade där, lät honom stå ett tag och sedan backade jag. När han gick fram och klev upp med framhovarna varje gång jag gick mot släpet nöjde jag mig för dagen.

Igår fortsatte jag där jag slutat. Efter ett par-tre försök klev han åter upp med framhovarna. Jag hade dessutom hängt upp havrehinken längst fram i släpet och eftersom han kom lite längre in på varje försök upptäckte han den efter några gånger. Då bestämde jag mig för att be honom gå hela vägen in, fortfarande med mig utanför släpet. Det funkade! Jag kunde flytta mellanväggen och gå fram på andra sidan under tiden han åt havre. Han backade ut på mitt kommando, och vi testade en gång till. Det funkade igen. Han fick stå och äta havre en stund och titta sig omkring genom framdörren. Sedan backade jag ut och släppte ut honom i hagen igen. Första dagen höll vi på ca 45-50 minuter. Dag två tog det under 20 min. Förhoppningsvis är problemet snart helt löst.

Det var väldigt skönt att kunna jobba med honom i lugn och ro helt kravlöst. Jag tror verkligen han behöver det, han är en i grunden ganska osäker häst även om han har en tuff yta. Han kan se helt oberörd ut, men lägger man handen på honom känner man att han är spänd och darrar. Även om han på många sätt redan är en mattehäst så har han inte heller fullt förtroende för mig än. Men jag tror att vi är på rätt väg i alla fall.