Det började för något tiotal år sedan med kycklingfiléerna. Plötsligt var det inte 100% kyckling i innehållsförteckningen, den var ”marinerad” med saltlake. Anledningen sägs vara att kyckling är magert och lätt blir ”torrt och tråkigt”. Jag tycker snarare att det ger köttet en svampig konsistens. Dessutom tycker jag att det försvårar tillagningen, särskilt i stekpanna. Vattnet fälls ut när köttet hettas upp och det blir mer kokt än stekt.
För ett tag sedan köpte vi fläskytterfilé att grilla – denna styckningsdetalj som från början hette benfri fläskkotlett och sen har gått via namn som utskuren kotlett och fläskhare till att numera som sagt heta fläskytterfilé. Trots utmärkt tillagning konstaterade vi att köttet var svampigt och märkligt i konsistensen. Efter granskning av förpackningen inser vi att den är ”gourmetmörad” – dvs även den är injicerad med saltlake.
Efter en noggrann koll i köttdisken konstaterade vi att ungefär 80% av all fläskytterfilé i vår hyfsat välsorterade butik var behandlad med saltlake. Kyckling har vi numera gett upp att köpa fryst i vanlig affär – tack och lov har Picard fortfarande ren kycklingfilé i sina frysdiskar.
Detta får mig dessutom att fundera på ett annat fenomen. När jag lärde mig laga mat för en evighet sen fanns det bara gjutjärnsstekpannor. Dessa kräver ju lite fett för att fungera bra. Men ett par saker använde jag aldrig fett till, till exempel bacon och falukorv. Det inbyggda fettet räckte bra.
Idag tycker jag inte jag kan steka falukorv ens i de bästa nosstick-pannorna utan att ha i fett. Bacon kan vara samma sak – det fälls ut vatten istället för fett och det fastnar. Är även detta ett tecken på att råvaran innehåller saltlake måhända? Eller vad är det som hänt?
Du har helt rätt. Vi köper det mesta av vårt kött på återtag direkt från producent. Eller jagar själva. Alltid svenskt, alltid närproducerat. Tyvärr har vi inte kommit på nån bra strategi för att få tag på god fisk på samma sätt.