I helgen blev det WE-träning igen, den här gången för Idamaria Johansson. Jag har inte tränat för henne innan, men det var verkligen bra! Jag hade redan innan bestämt att fokus för helgen var att hitta ett lugn på banan, mellan och i hindren. Mitt vinterprojekt i år är att kunna galoppera lugnt och långsamt, med mindre samling och tryck, men fortfarande med en bra galopp. Som det är nu är risken ganska stor att vi tappar galoppen och antingen rullar över i trav eller får en fyrtaktig galopp när vi försöker rida på det sättet. Under de här två dagarna har vi jobbat mycket med att hitta precis den där rätta, lugna galoppen. Idamaria konstaterade ju rätt snabbt att det inte bara är Grao som är skurken här. Även jag hamnar lätt i ett läge där jag jagar upp mig, och rider lite för aktivt och intensivt och vi börjar trissa upp varandra. Jag konstaterade att det ändå är jag som är den vuxna i ekipaget, så jag måste verkligen jobba med mig själv så jag bidrar till en god utveckling här.
Vi började med att rida ett par hinder i taget, men med stora volter emellan för att hitta ett lugn och en bra galopp innan jag gick in i varje hinder. Jag ska tänka på att ha handen lite längre fram på tygeln och ge eftergifter så jag inte sitter och bromsar hela tiden, men samtidigt ska inte tempot öka. Jag ska också se till att huvudet inte blir för lågt, särskilt när jag rider in mot byten. I bytena har jag en tendens att lätta i sadeln. Genom att tänka på att huvudet ska upp och rumpan ner och fokusera på linjen får jag bättre förutsättningar för byten. Jag ska också vara noga med att Grao inte svänger före mig. Han vet ju vad han ska göra och tar lätt saken i egna hovar. Det leder inte riktigt till lugn det heller. Jag ska fokusera på att sitta still, hålla mig lugn och stötta upp honom genom svängarna med ytterskänkeln. I högersvängar behöver jag vara med lite bättre med axlarna, i vänstersvängar ska jag istället fokusera på att sitta mitt över. Just nu är det bättre att vi tappar galoppen och får några travsteg ibland än att vi snurrar upp oss mer och mer. Det är något jag måste acceptera i dagsläget, precis som jag accepterar något travsteg i övergångarna från galopp till skritt just nu – eftersom de har en tendens att bli lite väl stoppiga annars.
Filmen nedan är hela banan, men jag har klippt bort delar där jag lagt volter och hittat tillbaka till lugnet – mest för att filmen blev rätt lång och långsam annars 😀 Det är långt ifrån perfekt, men jag är jättenöjd med att vi kom så pass långt med att just hitta lugn och att vi faktiskt på det här sättet rider in i varje hinder utan hjärtat i halsgropen. Vi kan också göra alla ståstilla- eller långsamhinder på banan långsamt, det är bra! Nu ska vi fortsätta jobba på det här sättet hela vintern.
