Mot Kopparhatten

Normalt när vi har semester brukar vi göra någon resa som är längre än en dagstur, ofta till Gotland eller utomlands. Men i år är ju allt annorlunda, men vi ville ändå göra något som bryter av från vardagen. Därför bokade vi en guidad ritt i Söderåsens nationalpark hos Tostarp Bed’n ride, med våra egna hästar förstås. Ok, att åka iväg och rida ett par timmar i fin skog kanske inte är jätteovanligt för oss, vi gör ju det varje vecka, men det var nytt ställe och inget dåligt ställe heller, så visst räknas det som en semestertripp? Våra trogna vänner Josefine och Hoppsan hängde också på.

Ser ni, jag fotar från ryggen på Grao! Det trodde ni inte va?

Naturen på Söderåsen är svindlande vacker, och vi är inte så bortskämda med att rida i bokskog – den vackraste typen av skog som finns. Här var bokskogen sådär riktigt fantastiskt fin, lagom gles och med mjuka stigar som ibland var som långa korridorer i lövverket. Vi red en del rejält långa stigningar uppåt så hästarna fick jobba på. Väl uppe var det utsikt att njuta av, utöver den vackra skogen. Vi var uppe vid Kopparhatten och red runt lite upp och ner på åsen.

Det var en hel del folk i skogen, men det var tydligt utmärkt att det var tillåtet att rida på stigarna där vi red. Alla var glada och trevliga och tog hänsyn till varandra. Grao tyckte grupp om fyra var jättebra. Han var tvåa. Då är man inte först, men man är ändå mer först än sist. Dessutom fick han en ny polare, vår guides häst Harry. Harry skrittade minst lika fort som Grao, det var trevligt tyckte han.

Grao går för närvarande utan bakskor, eftersom han har dragit av sig dem och det var svårt att få på nya. Det är egentligen inget större problem, han verkar inte särskilt berörd av det, men det gör ändå att jag får vara försiktig så han inte sliter mer på hovarna än de växer. Jag vill ju kunna få på skor nästa skoning. Därför var vi lite begränsade i vägval, vi ville undvika längre sträckor på grus eller asfalt. Som tur är var berget fullt av mjuka stigar också. Till hösten är jag lite sugen på den fyratimmarsrunda som finns med, men då behöver absolut Grao ha skor runt om.

På vägen hem var vi hungriga, så vi stannade till vid en thaivagn mellan Skäralid och Röstånga. Hästarna fick se sig om lite på parkeringen.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *