Tävling med blandade skurar

Dagens tävling kan väl sammanfattas som en intressant tillställning som kan sättas på erfarenhetskontot. Vi åkte till den helt nya klubben och tävlingsarrangören Droomstable, som ligger  utanför Oxie. Det var deras första tävling, och alla var härligt trevliga och välkomnande. Jag visste att de hade långt ridhus och hade räknat med collectingring eftersom jag red två program på kort bana. Tyvärr var det inte så, utan all framridning var utomhus. Våra förutsättningar där var inte toppen. Det blåste rejält, runt 20 m/s i byarna, och Grao är ju rätt känslig för blåst. Dessutom var det en hel del grejer att titta på runt en relativt liten framridningsbana. Trots det tycker jag ändå att det gick hyfsat att rida fram. Jag kunde inte riktigt rida på men vi uppförde oss anständigt och kunde gå i olika gångarter åt olika håll.

Lite så fungerade det i Lätt B:1 också. Vi uppförde oss någorlunda, men det blev inte så mycket tryck – vilket i sin tur resulterade i att ritten blev rätt ostadig och vinglig. Det var en hel del grejer i ridhuset han tittade på, men jag kunde rida förbi och komma vidare även om han avvek något, eller  bromasade lite. Jag var ändå rätt nöjd, vi fick 62,8% vilket jag tycker är anständigt och ritten var inte märkvärdig men inte heller något att skämmas för.

I Lätt A-klassen tänkte jag trycka på lite till, så som jag kunde göra i slutet av Lätt B. När jag skulle sitta upp för den klassen började det regna. Regnet ökade kraftigt och när jag började framridningen var det stormbyar med regn som bitvis i alla fall kände som hagel. Det var sådär. Men sen sprack det upp, en bred och vacker regnbåge visade sig och regnet upphörde, även om blåsten fortsatte. Steg för steg kändes Grao finare och finare, och 10 min innan min start kändes allt riktigt bra.

När vi gick ner till ridhuset spände han till rätt rejält för alla grejer som det blåste i, och vi red in med en hel del spänning i kroppen. Eftersom han tittat en del på domarbordet i förra klassen la jag ett par åttvolter uppe vid domaren med nosen rakt mot domarbordet. Det är ett bra sätt att få rida mot domaren utan att det tar all den tid som går åt om man ska rida hela medellinjen fram. Jag fick startsignal och vände ner mot A-kortsidan. Men nej, han ville verkligen inte gå mot den! Jag vet inte riktigt varför, men vi konstaterade att det var en del grejer som flyttats där sedan klassen innan. Dessutom låg solen lite annorlunda. Det är detaljer, men Grao har tyvärr öga för detaljer. Jag trodde ett tag att jag inte ens skulle kunna starta, Det var stört omöjligt för mig att galoppera mot kortsidan. Det slutade med att jag gjorde en fuling, en tvär sväng strax före kortsidan och lurade upp honom på medellinjen för att komma igång. Men helt klart hade Graos hjärna gått i baklås totalt. Vi hade ingen kommunikation och han skyggade rejält för precis allt. Jag kämpade mig igenom travprogrammet, på ett ganska ograciöst sätt. När det var dags för galopp mot kortsidan avbröt jag och vinkade ut mig. Domaren frågade om jag ville trava några varv innan jag gick ut och jag tackade så mycket. Det var exakt vad jag ville, jag behövde få upp någon slags kommunikation igen. Vi lyckades ta några varv i trav, lättridning där jag kunde länga ut formen lite, så vi avslutade ändå ok tycker jag.

Självklart är ett sånt här bakslag en besvikelse. Men det finns ändå bra saker som jag kan ta med mig från detta. Sista delen av LB, från galoppen och framåt var inte alls dum. Där låg vi på 6,5 och 7 rakt igenom, och vi låg inte i närheten av vad vi kan när allt funkar. Framridningen till Lätt An är också något att komma ihåg. Trots dåliga förutsättningar fick vi till det riktigt bra. Det kommer säkert komma fler såna här tävlingar, men jag hoppas att de blir färre och färre ju mer jag kommer ut.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *