Om lättkränkthet, skämt och polisen på Södermalm

Ni har säkert hört om formuläret för Anmälan om lättkränkthet som polisen på Södermalm twittrade som ett skämt. Reaktionerna har blivit många. En del menar att den här typen av skämt signalerar att anmälningar av hatbrott inte riktigt tas på allvar av polisen. Andra menar att reaktionerna visar på precis det som formuläret skämtar om  – folk idag blir kränkta av allt och det går inte att skämta om något.

Det är den senare reaktionen jag vill stanna lite vid. Känns inte retoriken igen? Kommer ni ihåg mobbarna på skolgården, som ”skämtade” med sina mobboffer? Och om mobboffren reagerade var en vanlig kommentar från vuxenvärlden ”det var bara på skoj” ”lite skämt får man tåla” eller ”bry dig inte, förstår du inte att de bara tycker att det är roligare när du reagerar”. Det vill säga – du flyttar problemet från den som kommer med oförskämdheter och elakheter, om än i form av ”skämt” till den som är mottagare. Idag heter det att den är lättkränkt, och att vara lättkränkt är faktiskt rätt larvigt.

När det gäller polisen på Södermalm tycker jag reportern lyfte ett intressant exempel. Förra veckan pratades det en del om unga flickor som fick ”dickpics” skickade till sig. Dvs bilder på mäns könsorgan. Är dessa flickor lättkränkta om de anmäler detta? Herregud, det var ju bara ett skämt!

Jag förstår verkligen att formuläret som polisen skickade var ett skämt. Jag hann aldrig läsa det, men jag hade absolut inte trott att det var på allvar efter vad jag hört från nyhetsrapporteringen. Men är det ändå inte så att vårt sätt att skämta säger något om oss själva? Jag delar inte skämt som jag tycker känns unkna, och det tror jag väldigt få gör. Jag delar sånt som jag tycker är roligt och träffsäkert. Om polisen tycker att det här är roligt och träffsäkert, säger inte det något om deras syn på den här typen av anmälningar då?

Det här är ju på många sätt ett extremfall, men jag ser samma tendenser överallt på sociala medier. I argumentationer är det inte ovanligt att du lägger över ansvaret för det du skriver på mottagaren. Det kan vara formuleringar som ”om du inte tar åt dig behöver du väl inte reagera”, ”att du tolkar det jag skriver så säger mer om dig än om mig” eller ”där trampade jag visst på en öm tå”.  Det är fula retoriska knep för att komma undan med allt från generaliseringar till rena elakheter.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *