Dagens tema blev helt klart ”digital skattjakt”. Vi började med att rida och fixa stallet. Jag jobbade Grao på ridbanan med det som Paulinda skickade med oss från igår. Ulrik skrittade en sväng på Xipo, som ska sättas igång nu. Jag loggade mitt ridpass med Equilab som vanligt, och när jag ridit klart stängde jag av appen och kollade snabbt på våra träningsdata. Sen fixade vi stallet, och när vi gick in insåg jag att jag inte hade telefonen i fickan längre. Jag kollade på de vanliga ställena där jag brukar lägga den, men ingen telefon. Med hjälp av googles android-find-funktion såg vi att den såg ut att vara någonstans på östra sidan av vår gård. Där kunde vi dessutom sätta den i ett läge där den ringer i fem minuter, trots att jag hade den i tyst läge eftersom jag haft den på mig när jag red. Det gjorde att jag lätt hittade den – inrullad i balplast i uthuset där vi lagrar plasten tills den ska slängas. Den måste alltså ha åkt ur fickan när jag vek och rullade ihop balplasten. Utan den digitala hjälpen hade den i princip varit omöjlig att hitta.
Vi hade sedan tidigare planerat att göra en utflykt för att testa geocaching efter ridningen. Vi är ju sådär tio år efter alla andra, men vad tusan, vi var nyfikna och ville testa! Eller som Ulrik sa: det finns tre saker som garanterar att något inte är hett och inne längre: Han gör det, det sänds ett program på P1 om det eller det finns med på kursprogrammet hos något studieförbund. Här konstaterade vi att minst två av tre var uppfyllda – radioprogrammet Ute i P1 handlade om geocaching – bara några dagar efter att vi diskuterat att vi ville testa och laddat hem appen.
Vi fick en jättefin utflykt med en fin promenad i höstskog, och vi hittade tre cacher. På så sätt är ju detta riktigt roligt, vi får tips om ställen att promenera på där vi inte tidigare varit, och så lite skattjakt som extra krydda.
Vad bra att ni trots allt hittade telefonen, snacka om att dagens teknik utvecklas sen några år tillbaka!!! Och kul det där med geocoaching, kanske nått man borde testa.