Ikväll vid 20 föddes en liten hingst. Amelia bad om att få gå in strax före 19. Normalt går de ju inte in förrän ca 21, så jag misstänkte att det var på gång. Vi hann precis få i oss lite mat innan det var dags att gå ut.
The return of the Schersmin
Ett av de första jobben jag tog itu med på vår innergård var att få bort den monsterschersmin som hade dominerat hela gården. Det blev en verklig skräckfilm på temat ”man versus schersmin” i flera omgångar, men till sist hade människan besegrat schersminen. Men efter fyra år sker det som är så vanligt i filmvärlden. Du har glömt monstret ifråga, då det plötsligt dyker upp igen i en efterföljare. The return of the Schersmin.
Jag ligger som sagt lite efter med trädgårdsarbetet, och igår skulle jag ta ett tag för att komma ikapp genom att ta itu med den här rabatten:
Vid en närmare titt ser jag dem! Nästan meterhöga grenar av monsterschersminen!
Jag svingar raskt hacka, spade och sekatör och utplånar den ner under jordnivån. Jag hoppas vi slipper fler uppföljare, men vågar inte lita på det.
Vax
Nu är det vaxproppar också. Det tar sig.
Läget
Läget kan sammanfattas med ”händelselöst”. Amelia slappar med svansen mot kameran. Mest hela tiden.
Pilatespråmen
Nu börjar det bli väldigt jobbigt för Amelia, hon ser ut som en pråm som svalt en pilatesboll. Antingen får fölet komma snart eller så får vi sluta använda den smala stalldörren och bara gå genom dubbeldörrarna.
Ikväll var det en fyra på kalktestet, även om det var en tveksam fyra. Mjölken ser ut som lättmjölk och det är inga vaxproppar. Men Amelia känns oroligare än tidigare, hon går runt och lyfter svansen ideligen. Bäckenbanden är helt släppta och hon ser redo ut. Jag tror egentligen inte hon fölar inatt, men det är ändå tillräckligt mycket som ser klart ut för att vi ska vaka. Så nu har vi delat upp natten emellan oss, så var och en i alla fall kan få lite sömn.
Dagens kalktest
Vi väntar och väntar och väntar. Långsamt långsamt visar Amelia fler och fler tecken på att fölningen närmar sig. Men det går som sagt inte fort. Vi är idag på dygn 344. Kalktestet ikväll visade 3,5. Mjölken var inte ens lättmjölk, utan mer som hälften mjölk hälften vatten. Det blir nog inget föl inatt heller.
Blomsterprakt
Jag har insett att en av de saker jag uppskattar mest med vår trädgård är att jag kan ta kameran och gå ut och fota vackra blommor nästan när som helst. Så här års är det förstås extra roligt, och jag passar på att njuta av blommorna även om jag ligger efter med trädgårdsarbetet
.
Segt
Nu är det en tydlig trea på kalkstickorna – av fyra alltså. Amelias juver är fullt och stinnt, men spenarna är inte helt utfyllda. Bäckenbanden har släppt ordentligt. Allt är tecken på att fölningen närmar sig men att det inte är riktigt nära än – men det är så nära att det kan svänga snabbt. Vi passar på henne och är glada att vi har kameran i stallet.
Korvbröd
Vi har ju köpt så goda korvar från Grafmans Goda, men tyvärr tycker vi att det är svårt att hitta lika bra korvbröd. De flesta man köper är fluffiga, degiga och lite söta. Därför bestämde jag mig för att testa att baka egna korvbröd – något jag faktiskt inte gjort innan. De blev riktigt bra!
Recept:
6 dl mjölk, värm till 37°
75 g jäst
Blanda, sedan i med:
1 tsk salt
2 tsk socker
1/2 dl olja
ca 15 dl mjöl, gärna proteinrikt typ vetemjöl special
Knåda väl, jäs 30 min. Dela i 24 bitar för normalstora korvbröd, 18 el 20 för lite större. Rulla korvbröd, jäs på plåt 30 min. Pensla med ägg. Grädda i 7 min i 250 grader.
Vad vill du betala för?
För några dagar sedan hamnade jag i en diskussion på ett forum om det där med tillgången på välridna, trevliga hobbyhästar – något jag ju skrivit om tidigare.
Jag blev lite frustrerad i diskussionen, då relativt många uttryckte att det fanns en brist på trevliga hobbyhästar, något jag ju definitivt håller med om. Samtidigt opponerade de sig mot det som de kallade ”fantasipriser”. Fantasipriser i det här fallet betyder alltså att uppfödaren vill ha tillbaka i alla fall en del av alla de kostnader de haft för att föda upp hästen. Det förekom synpunkter som ”varför ska jag betala för vad hästen kostat innan jag köpt den? ” och ”men hur kan folk jämföra ett levande djur med en bil som har en produktionskostnad, fy så omänskligt”. Summan av skrämmande många personers resonemang är alltså att uppfödarna gör fel som hellre vill ha fram talanger för sporten än trevliga, hållbara hästar för den stora massan – samtidigt som de inte alls är beredda att betala i närheten av vad det kostar att ta fram en trevlig hobbyhäst.
Faktum är ju att det i praktiken är dyrare att föda upp och utbilda en häst som hobbyryttaren kan ha roligt med. Talangen köps ofta ganska tidigt, oinriden. Den skickliga ryttaren har kapacitet och möjlighet att göra jobbet själv, och många vill själva lägga grunden. Hobbyryttaren vill ha en häst som har lite erfarenhet redan. Den ska vara väl inriden. Den ska klara av att åka transport, och gärna att vara ensam i stallet. Den ska ha sett lite olika ställen, ha varit iväg på träningar och kanske något pay-arrangemang. Den ska vara trygg och stabil att rida ut på och den ska vara okomplicerad i all hantering. Allt det är sånt som hästar inte kan automatiskt. Det måste läggas en hel del tid och träning för att hästen ska komma dit. Dessutom måste hästen mogna rent tidsmässigt.
Ett resonemang från de här köparna är ju att de inte vill betala för tiden då någon annan har haft den här hästen. Och jag kan absolut se att det är en hobby att hålla på med hästar, även unghästar. Men varför ska det vara uppfödarens hobby att subventionera hästen som någon annan sedan ska ha glädje av och skörda frukterna av det goda arbete som lagts under unghästtiden?
Och den allra viktigaste frågan: Varför är de här egenskaperna, som anses så eftertaktade, trots det inte värda att betala för? Varför värderas inte egenskaper som gör att hästen blir rolig för gemene man i pengar?
Jag har full förståelse för att det är stora pengar det handlar om. Jag snyter själv inte hundratusen eller mer ur näsan hur som helst och jag vet att för de allra flesta handlar det om rejält stora uppoffringar för att köpa en häst. Men samtidigt – det kostar att ha häst också. Innan jag köpte min första häst lade jag undan vad jag trodde hästen skulle kosta mig varje månad. Det hade en dubbel effekt. Dels såg jag att jag klarade av att lägga de pengarna, dels växte pengarna på hästkontot förvånansvärt fort. Sen kostade förstås hästen mer varje månad än vad jag hade föreställt mig, men det visste jag ju inte då.
Jag tror det behövs en rejäl statushöjning för de här sjyssta hästarna som ger sina ägare möjlighet att verkligen ha roligt. Hästar som du kan prova det ena eller det andra med, som är lätta att åka iväg med och som är pigga på allt vad matte eller husse vill hitta på. Hästar som är trygga i sig själva, har fått en bra uppväxt och grundutbildning och har en positiv inställning till arbete. Om efterfrågan på sådana hästar är hög, och betalningsviljan likaså – då kommer även tillgången öka. Men så länge uppfödarna både får skäll för att de föder upp fel hästar och för att de tar betalt i nivå med de rena utgifter de haft för att få fram hästarna – då kommer det inte finnas någon vilja att föda upp och utbilda hästar av den här typen.