I helgen var vi på Krapperup för att träna WE för Astrid Hedman. Tyvärr har Am sträckt sig, så jag fick stå på marken och vara social med alla trevliga WE-människor när Ulrik och Xipo tränade. Vädret var verkligen strålande och det blev en fin dag. Jag fotade lite också – av förklarliga skäl mest på Ulrik och Xipo, men jag fick även några bilder på Marlene Jönsson som red före och ryttaren efter som jag tror är Agneta Hesselmar?
En av de största frågorna jag bevakade förra året var den om tilläggsregistrering av importerade hästar. Det handlar om ett EU-direktiv som säger att hästar ska registreras i det land de vistas i under mer än 90 dagar, oavsett var de är grundregistrerade. I Sverige tolkades detta av Jordbruksverket så att alla hästar som befinner sig i Sverige ska registreras i Sverige oavsett när de har kommit hit. I Danmark har deras motsvarighet gjort en annan tolkning som innebär mindre arbete och kostnader för hästägaren – de registrerar bara hästar som kommer in i landet efter det datum direktivet trädde i kraft. Proceduren är dessutom enklare i Danmark eftersom de sedan ett antal år tillbaka har ett enda centralt hästregister. I Sverige håller vi ju på att skapar detta, men registeransvaret ligger på en mängd olika organisationer.
Detta ledde till en JO-anmälan av Jordbruksverket, en anmälan som senare avslogs.
För vår del innebar detta att vi fick tilläggsregistrera Xipo. Amelia är ju född i Tyskland, men i och med att hon har haft föl i Sverige och dessa är stambokförda i SWB så var hon redan tilläggsregistrerad. Trots att jag bevakat frågan noga och hade stenkoll blev det tokigt. Vi ID-kontrollerade Xipo innan jul och skickade in allt efter jul – det gjorde att id-kontrollen inte godtogs, för den var 32 dagar gammal när ansökan kom in. Den måste vara max 30 dagar enligt SHs reglemente. Detta fick vi reda på när ansökan legat två månader på SH.
Nu är det förstås Grao Duque som ska tilläggsregistreras. Just nu känns det faktiskt inte alls krångligt och onödigt, det är bara ytterligare ett steg i import-processen. Det största bekymret är att behöva vara av med passet, men enligt personalen på SH är de nu ikapp och det ska bara behöva ta någon vecka att få registreringen gjord och passet tillbaka. Jag passade på att kryssa i att han ska registreras som uttagen ur livsmedelskedjan också, när jag ändå höll på, för det måste man ju också göra för att slippa ett annat byråkratiskt moment – att registrera sig som foderföretagare och föra loggbok på allt foder…
Vi får se hur läget är om någon vecka – om jag då har passet tillbaka i min hand eller om det är något som krånglar den här gången med!
Idag blev det nästan lite väl spännande för Grao. Jag longerade honom på ridbanan och han hade rätt mycket energi. När vi hållit på en stund brakar det till i häcken som är utmed ridbanan. Grao som är precis intill häcken när det sker blir förstås rädd, och jag får ta tag i honom för att få stopp. När jag vänder mig om för att se vad som hände flyger det upp en tornfalk ur häcken. Den jagade sparvar… Den flög upp och satte sig sedan på uppsittningspallen som står på ridbanan, så det var inga problem för mig att artbestämma – jag har bara sett tornfalk på så nära håll en gång innan tror jag, det var inte många meter bort!
Kameran hade jag ju förstås inte med, så bilden är tagen vid ett annat tillfälle – och på betydligt längre avstånd.
Jag tycker rovfåglar är mycket fascinerande och är glad åt att vi har så många arter omkring oss här. Jag ser regelbundet glador, ormvråk, börringevråk, tornfalk, lärkfalk, kärrhök och då och då duvhök och såväl kungsörn som havsörn. De får gärna jaga i vår trädgård, men kanske inte när jag jobbar hästarna. Deal?
I danska Hestemagasinet intervjuas Carl Hester om debatten inom dressyren. Han säger att han själv tröttnat på att tävla eftersom han upplever att han granskas genom lupp före, under och efter tävlingarna – och han berättar att han beundrar Charlotte Dujardin som aldrig läser något på sociala medier – hon läser inte, hon tävlar, säger han.
Han har två konkreta råd till dressyrsporten.
Vad tror ni? Är han på rätt spår?
Idag träffas jag och ett hundratal andra hästentusiaster på EMV i Everlöv – platsen för midsommardressyren bland annat. Arrangörer är Hästen i Skåne. Tillsammans diskuterar vi hästens roll i framtidens samhälle och hur vår sektor ska formas och växa. Det är särskilt intressant med tanke på den förstudie som jag och Hanna Elgåker håller på med om hästsektorn i Skurups kommun. Dessutom är det förstås mycket givande att träffa folk från många olika delar av hästsektorn och lyfta blicken lite från det vardagliga.
Den vackra miljön och den goda lunchen från Yalla i Sjöbo är extra plus förstås.
Idag har vi varit hos veterinären med Grao, eller Grålle som han numera kallas – sin färg till trots. Han skulle vaccineras och ID-kontrolleras för sin tilläggsregistrering, och då Catharina på Svedala Veterinärpraktik även är duktig på tänder passade vi på att titta på dem med.
Grao är ju en mycket vaken och känslig häst, men trots mycket att titta på skötte han sig bra. Däremot var han inte så förtjust i att bli stucken i halsen.
Tänderna såg mycket fina ut. Det fanns någon mindre pigg som veterinären slipade ner, men på det hela taget konstaterade hon att han var mycket fin i munnen och verkar ha funderat bra på den betsling han ridits på. Vi konstaterade även att han är rejält smal i underkäken, och att jag därför ska prova även tvådelade och raka bett på honom – trots att det tredelade fungerat bra.
Jag uppskattar en kopp gott kaffe, och jag blir så glad när jag får se en Fogarollimoppe – ok, det är inte billigt, men så himla gott! Jag gillar dessutom konceptet med mobila kaffebarer – på så sätt kan de finnas där jag bäst behöver dem. Företaget är svenskt, men till min glädje hittade jag flera stycken även på Store Hestedagen i Roskilde.
Nu är skördetiden här och många har ett överflöd av äpplen i sina trädgårdar. De flesta hästar gillar verkligen äpplen, men hur mycket kan de äta? Och hur noga ska man vara med kvaliteten?
Näringsmässigt tillför inte äpplen särskilt mycket. De består till allra största delen, 85%, av vatten. I äpplen är det dessutom 10% socker. Det gör att det krävs mycket stora mängder för att de ska ha någon näringsmässig påverkan på foderstaten. Däremot finns det en del vitaminer.
Precis som med andra foder är det viktigt att gradvis vänja hästarna vid äpplen. När de är tillvanda kan friska hästar äta ganska stora mängder, upp till ett kilo per dag brukar inte vara något problem, och en del kan äta mer än så. Hästar som ligger i riskzonen för fång eller som har känsliga magar bör man dock vara försiktig med. Hästar som har akut fång ska förstås inte ha äpplen alls.
Äpplen som är kantstötta eller maskätna är inga problem för hästarna att äta, men man ska vara uppmärksam så de inte har börjat ruttna. Ruttna äpplen eller morötter kan orsaka feljäsning i grovtarmen, vilket kan ge allvarlig kolik.
Se även över förvaringen av äpplen och morötter – det som är ruttet smittar snabbt över till kringliggande frukt. Förvaringen behöver även vara helt frostfri.
Har man en hage där det finns äppelträd behöver man vara uppmärksam på flera saker. För det första bör man hålla koll på mängden hästarna äter. Om de äter en begränsad mängd är det ingen omedelbar fara. Man bör även ha koll så det inte ligger ruttnande frukt på marken som hästarna sedan äter. Äppelkart i sig är inte farligt för hästar, och många gillar dem inte. Men karten är ju ofta hårda och svåra att tugga sönder, så om hästarna äter dem finns det en risk att de sätter i halsen.
I helgen hålls Store Hestedagen i Roskilde – ett årligt evenemang som vi besökte för första gången. Det är ett trevligt utomhusevenemang med show, utställningar, tävlingar på vad jag uppfattade som motsvarande regional nivå och mässa. Det är danskt gemyt i hästväg helt enkelt. Jag uppskattade det opretentiösa och blandningen – här är det kärleken till hästen som är den gemensamma nämnaren.
Mässområdet var i ungefär samma storlek som Falsterbo, men med en skillnad – här var det rejält med rea på många ställen, 50% rabatt var inte ovanligt. Jag kunde även konstatera att mitt favoritmärke på schabrak, Le Mieux, har mycket större genomslag här än i Sverige – de fanns i de flesta montrar. Tyvärr var det inte så mycket rea på dem, utan de var nästan lika dyra som i Sverige. På bilden ovan är ett specialverktyg för att ta upp stånds och andra oönskade växter – tack och lov har vi inte så mycket sådant att jag känner behov av ett specialverktyg.
Det var utställningar för många olika raser – och för åsnor. Här är det ett gäng shirehästar som blivit bastflätade enligt konstens alla regler. Publiken och utställarna rör sig alltså på samma områden. På bilden överst i blogginlägget är det en tinker med extremt lång man och ovanlig färg.
Vi satte oss på läktaren vid lunchtid och såg entimmasshowen, som sedan löstes av av ett antal clinics. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig, så bilderna blev därefter. Även på showen var det en salig blandning av raser, inriktningar och kvalitet. Det hela började med en fartfylld körtävling av modellen parallellslalom. Två körekipage tävlade på varsin spegelvänd precisionsbana. På det sättet blev det spännande och lätt för publiken att se resultatet. Men då alla mötte alla tog det hela en hel del tid, även om banan var kort – och i alla fall en av hästarna blev rejält trött mot slutet. Det var dessutom oklart vem – om någon – utsågs till slutsegrare. Lite för långt var ett genomgående tema – de flesta numren var underhållande på olika sätt, men de höll på lite för länge.
Frieserföreningen hade en ambitiös kadrilj, men hästarna hade det bitvis lite jobbigt med den höga musiken.
Absolut högst klass höll numret med en fantastiskt fin och välriden hannoveraner som gjorde ett dressyrprogram tillsammans med en dansare.
Numret med några westernhästar, människor utklädda till kor och ryttare klädda som cowboys och indianer var mer åt slapstick-hållet, och visst skrattade vi en del.
På det hela taget var det ett bra arrangemang, och extra trevligt att priserna var högst överkomliga. Inträdet var 110 danska kronor, och det gick att köpa biljett i förväg på nätet. Parkeringen tog de inte betalt för alls. Även när det gäller maten fanns det ett varierat utbud till acceptabla priser – vi uppskattar särskilt att de inte gjort som t ex Falsterbo och lagt ut allt på en firma som alltså har monopol på matförsäljningen på hela området.
Tur vi bara har en.
