Betesfet?

Min vän och fd kollega Ponnymamman skrev häromdagen detta inlägg om vådan med att låta hästarna bli betesfeta. Jag tycker det var så bra att jag vill lyfta det här! Vi gillar ju att ha hästarna på bete. Det ger dem en möjlighet att leva ett naturligt hästliv där de äter när de vill, rör sig och umgås som hästar gör. Men samtidigt måste man ha i åtanke att hästens näringsbehov gäller även under sommaren. Ett odlat bete i bra skick är lättätet och effektivt. Hästar som är lättfödda får därför lätt i sig alldeles för mycket mat på ett sådant bete. Det finns även hästar som har svårt att hålla hull på betet. Vår lusitano Xipo har svårt att hålla hull på ett sämre bete, och jag har haft en del fullblod på bete tidigare som också behövde de här odlade, välskötta betena för att hålla hullet. Här gäller det verkligen att se till individerna och hitta lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för den enskilda hästen. Läser man på om hur man sköter ett bete finns det många bra råd när det gäller till exempel putsning och stripbetning. Då är det viktigt att tänka på att de råden ofta syftar till att ge en god avkastning på betet. Har man knappt med bete och svårfödda hästar är det ofta bra råd. Men har man lättfödda hästar och kanske lite för mycket bete är det inte alltid så klokt. Gräs växer som bäst när solen når ner till rötterna. Bete är som allra kraftigast när det är mellan 10 och 20 cm högt, då växer det fort, innehåller mycket näring och hästarna kan beta väldigt effektivt – de får mycket i munnen varje tugga de tar. Ett kortare gräs är det också ”krut” i, men hästarna får jobba mer för att få i sig volymer. Ett riktigt långt gräs, som gått i ax och kanske till och med börjat torka lite är betydligt mer näringsfattigt. Det är inte heller lika aptitligt, så en del hästar äter mindre när gräset blivit så långt. Dessutom trampar de ofta ner rätt mycket av gräset, och ratar det därför. Därför kan det paradoxalt nog vara så att de lättfödda hästarna ska släppas i hagen med mycket gräs, och de svårfödda i den gräsmattekorta.

En annan viktig faktor är motionen. Hästarna rör sig en hel del om de går i en stor beteshage, och ännu mer om det är en hage som inte bara är en stor gräsvall, utan en hage med skog och gläntor där de får gå och leta efter maten. Men på många hästar behövs även ridmotionen. Vi rider våra hästar för fullt under hela betessäsongen, trots att de går ute dygnet runt på gräs. Vi tränar och vi tävlar, rider långritter i skogen och galopperar konditionspass. För Am, som gillar mat, är den motionen en nödvändighet för att jag ska kunna ha henne i samma hage som våra mer lättfödda hästar.

För den som har sin häst på stall hela sommaren är det viktigt att komma ihåg att gräs faktiskt är mat – och ju mer gräs hästen har i hagen, desto mer måste man minska på maten inne. Det går inte att fortsätta att ge vintergivor hela sommaren samtidigt som hästen äter gräs och tro att den ska hålla samma vikt.

 

Om du vill nörda i detta lite mer – läs gärna detta examensarbete.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *