För lite drygt två månader anmälde jag Grao och mig till distansryttare på distans sommarutmaning. Vi skulle rida 160 km på åtta veckor, och bara pass över 10 km räknades. Vi hade ju ett litet avbräck i början på grund av att jag gjorde en operation, så vi tappade lite drygt två, nästan tre av de åtta veckorna där. Tur att det inte var Grao som opererades, honom hade jag gett betydligt längre konvalecens.
Nu är vi i alla fall i mål, med 163,5 kilometer ridna. Det blev elva pass, några med sällskap men de allra flesta ensam. Inga pass är ridna hemma, här tycker jag det är svårt att få ihop rundor med tillräcklig längd och vettigt underlag. Såklart går det, men jag tycker det är betydligt mer givande att rida på ställen med bättre förutsättningar. Under en stor del av tiden har det dessutom varit rejält varmt – en runda på drygt 16 km red vi i 30 grader och så mycket insekter att vi nästan fick slå oss fram. Ett par gånger när jag vred på huvudet var Graos rumpa nästan helt täckt av otäcka grå blinningar. Tack och lov är han tålmodig med värme och insekter – det kan ju ha att göra med att han är uppvuxen i ett betydligt varmare klimat. Vi har sett kronhjort, dovhjort, en rävunge, örnar, glador, svanar, hägrar, ormvråkar och rådjur på våra turer. Vi har under den här tiden däremot inte stött på några vildsvin, det gör vi ju ibland annars. När jag summerar på Equilab ser jag att det blivit 76,9 km i skritt, 41,7 km i trav och 42 km i galopp. Den observante ser att summan inte stämmer med totalsumman, men det är inte jättekonstigt. Equilab är för det första inte helt exakt i sin gångartsberäkning, sen har den ju dessutom avrundat siffrorna vid varje pass. Jag tycker i alla fall det är intressant att se att jag nästan skrittat halva sträckan – så känns det verkligen inte! Att jag ändå har kunnat hålla såpass mycket trav och galopp beror förstås på att jag valt att rida på ställen med bra underlag. Det är också tydigt att andelen skritt är betydligt högre när jag har sällskap – då vill man ju prata och ha trevligt också!
Jag är i alla fall jättenöjd med att Grao och jag, som ju faktiskt mest identifierar oss som dressyrekipage, har klarat av utmaningen. Vi har dessutom haft rätt roligt tillsammans!
