Grao och jag orienterar

För en vecka sedan frågade en kollega om jag ville rida orientering till häst. Det lät ju jättekul! Kollegan hade själv inte möjlighet att vara med för hon hade ingen transport. Det var ju lätt löst, så tidigt i morse åkte jag och Grao till hennes stall och hämtade upp henne, hennes häst och hennes dotter som skulle vara medhjälpare och dela ut vatten vid depåstoppet mitt på banan. Det var ungefär 20 ekipage inbjudna, och platsen var helt perfekt för den här typen av aktiviteter – Revingehed. Utsikten är magisk på sina ställen, heden är dessutom perfekt för långa och snabba galopper i grupp – underlaget är okej i princip överallt. Banan var smart satt i två öglor som möts på mitten, så start, mål och mittkontrollen med möjlighet att dricka vatten var på samma ställe. Rundan var på optimaltid, men den var rätt tight satt. Kollegan och jag var inte i närheten av den på första loopen. Det berodde delvis på att vi red ordentligt fel en gång (men hamnade på en sandig galoppväg som vi enades om var klart värd omvägen!), delvis på att vi tog det lugnt så kollegans häst skulle orka, den var inte i riktigt lika hög kondition som Grao är. Vi höll ändå ett rätt så bra tempo tycker jag, med mycket trav och galopp. Sen var det lite svårigheter vid kontrollerna. Grao och jag är ju inte direkt en tillgång vid just orientering, eftersom det är helt omöjligt för mig att hålla en prasslig karta i händerna, eller rida fram och stämpla ett kontrollkort. Kollegan fick fixa allt sånt, och vid första kontrollen var hennes häst djupt skeptisk. Han visade sig ändå vara väldigt läraktig, och efter några kontroller hade han fått kläm på vad han skulle göra.

Efter första öglan bestämde kollegan att det räckte för henne, vi hade ridit i en bit över en timme, det var 30 grader varmt och hennes häst var rätt trött. Jag hakade istället på ett annat par och red med dem den andra rundan. Dem som jag hängde på var ryttare som inte tvekade att galoppera på när möjligheten fanns, vilket förstås både Grao och jag uppskattade mycket!

Efter att ha ridit 19,6 kilometer enligt Endomondo (något mindre enligt Equilab, men Endomondo verkar mäta bättre) i högt tempo och gassande sol var både Grao och jag svettiga, törstiga och trötta! Jag drack båda mina vattenflaskor på 10 minuter och tyckte plötsligt att 16 deciliter vatten var lite i underkant, jag borde ha tagit med mer! Grao fick också i sig några liter vatten ur min medtagna dunk. En del hästar valde att rulla sig i den goa sanden på heden efter att de fått av sadlarna, och vi samlades för en gruppbild med milsvid utsikt i bakgrunden. Det fanns de som ridit bra och fick pris. Det var inte vi, men oj så roligt vi hade det!

Nu har både Grao och jag duschat kallt, och både hans och mina genomsvettiga kläder har passerat tvättmaskinen. Jag ska inte göra något jobbigt mer idag är planen, bara hänga i soffan på innergården och ha det gott. Grao säger detsamma i sin svala box inne i vårt stenstall. De får gå ut när det är lite svalare.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *