Jag har precis läst en intressant tråd på Bukefalos om vad tränarna säger och vilken feedback ryttarna upplever att de får. Många tycker att tränarna bara talar om vad hästen gör för fel och inte vad ryttaren gör som gör att det blir så. Det här är en fråga som jag funderat på en hel del både när jag tränar själv och när jag har elever. Jag har förenklat resonemanget till att det finns tre nivåer av feedback från tränaren:
- Vad händer?
- Vad beror det på?
- Hur tränar jag för att det inte ska hända?
Den första typen av feedback är ganska lätt för tränaren att ge. ”Bogen glider ut i höger varv” ”Baken går före i skänkelvikningen” eller ”hästen ramlar på bogarna i upptagningen efter mellantraven” är exempel på den typen av feedback. Det är konstateranden som kan vara bra att få påpekade om man själv inte känner det, men i många fall är det sådant som gör att tränaren till stor del kan ersättas av en spegel eller någon som filmar.
Andra nivån kräver givetvis mer av tränaren. Den måste ha kunskap och erfarenhet av orsak och verkan. Denna erfarenhet bör dessutom omfatta olika hästar och gärna även olika ryttare, eftersom det inte är maskiner utan individer vi pratar om.
Tredje nivån kan vara rätt enkel om du hittat svaret på andra nivån – men den behöver inte heller vara det. Ibland handlar det bara om att förhindra orsaken till att det som händer händer. Men minst lika ofta handlar det om att den fysiska förmågan måste tränas upp på ett eller annat sätt. Det är ju inte alls säkert att du får en bättre öppna genom att rida många öppnor. Det troligaste är faktiskt att om du fortsätter att göra öppnan likadant kommer hästen göra likadant. Ibland kan det räcka att ryttaren ändrar något så blir det bättre, men det kan även vara så att hästen behöver fysiskt tränas för att klara att göra öppnan bättre – och då är det inte optimalt att träna genom att göra många öppnor.
Utöver detta måste en bra tränare kunna se helheten, alla saker som behöver rättas till och bedöma i vilken ände det är bäst att börja, vilka saker som är grundorsaker och vilka som är följdorsaker och på vilket sätt träningen ska läggas upp för att uppnå bästa resultat.
Nu är vi ganska långt ifrån att se om öppnan är korrekt utförd, och det är uppenbart att det är ett extremt svårt och komplext jobb att träna ridekipage. Till det kommer ytterligare en dimension – när du själv har klart för dig vad som sker, varför det sker och hur ekipaget bör tränas för att komma tillrätta med det ska du kommunicera detta till eleven. Elever är olika. Att lära en elev t ex timing är svårt, det gäller att hitta metoder för att öka elevens ridkänsla och förståelse.
Hur blir man då en skicklig tränare? Jag tror att det också är individuellt. Erfarenhet är bra, men förmågan att reflektera och analysera är också viktig. Du måste dessutom gilla arbetet med att träna andra för att ha motivationen och drivkraften att bli riktigt bra.
