Mottot för gårdagens träning för Grao och mig kan nog sägas vara noga och ännu mer noga. Vi jobbar ju fortfarande med rakriktningen, och det enda som hjälper är att vara supernoga precis hela tiden. Jag fick beröm för att jag blivit så noga framför allt i övergångarna, men jag inser ju att det inte räcker hela vägen fram. Jag måste fortsätta på samma sätt och bli ännu mer noga med rakriktningen, att hela tiden arbeta för att det ska bli bättre och bättre. I höger varv måste jag flytta båda bogarna åt höger så jag får inner bak in rakt under magen. I vänster varv handlar det mycket om att ha koll på yttersidan och få ut honom med fronten mot yttertygeln, så egentligen är det ju ganska lika arbete – även om det ser lite olika ut.
Glädjande nog upplever både Paulinda och jag att vi redan är där vi slutade innan höstens vila. Förra lektionen var helt ok, men handlade mycket om att kolla av läget. Nu kunde vi fortsätta träna. Förra lektionen hade vi dessutom en del trassel i förvända galoppen. Jag har jobbat en hel del med galoppen och med enkla förvända vägar och igår kunde vi rida även de svårare vägarna i förvänd med god kvalitet och utan trassel.
I travarbetet arbetade vi mycket med öppnor. Där är det en utmaning att få lagom tvärning utan att det blir skänkelvikning och böjningen ska hamna rätt. Dessutom är det just nu en utmaning för oss att få en bra trav. Egentligen är det så att grundtraven har blivit jättebra, men risken att vi hamnar i en trav som drar åt passage, men ändå inte är passage är stor. Jag får arbeta, åter igen noga, med att hålla dragläget i traven, där det verkligen är trav.
Paulinda ville se om vi kunde få några steg piaff också. Eftersom hon förespråkar att göra piaffen ur trav var det även där en utmaning att inte få passage när jag fångar upp för att hamna på stället. Paulindas lösning på det är att be om sämre trav – hon förklarade det som att piaff är dålig trav på stället och passage är bra trav med kadens framåt. Med den förklaringen fick vi till några steg ett par gånger och vi nöjde oss och konstaterade att han kommer bli bra på både piaff och passage.
Vi avslutade med några byten, först ett åt varje håll. Det första, från vänster till höger som ju tidigare varit vårt svåra, var jättefint, men vi dabbade oss åt andra hållet. Vi gjorde ett till åt varje håll, och de var rena och fina båda två. Den största risken nu är att han rinner iväg framåt i galoppen. För att undvika det ska jag hålla en bra galopp in och rida en tvärare, kortare diagonal så det inte blir så mycket sträcka att länga ut sig på.
