I går morse när jag klappade Sixten godmorgon såg jag att han hade en blöt fläck i pälsen. När jag rörde honom morrade han och sprang och gömde sig. Han var påtagligt sänkt i humör och sinnesstämning och låg mest och tryckte under soffan. Även om vi inte fick titta så noga förstod vi att han var skadad på något sätt och Ulrik tog honom till veterinären. När han blivit sövd och klippt var det tydligt varför – han har ett flertal ordentligt djupa sår på kroppen. De djupaste är 4 cm och det är troligt att han åter har varit i slagsmål med någon rovfågel. Det fanns dessutom redan tecken på sepsis, så vi är glada att vi kunde komma till veterinären så snabbt med honom. Nu är han rakad och rengjord och ska äta medicin i 10 dagar, både smärtstillande/antiinflammatoriskt och antibiotika. Dessutom ska vi tvätta såren två gånger dagligen, de är så djupa så de måste hållas öppna ett tag så de får en chans att läka inifrån och ut. Sixten piggade i alla fall på sig bra igår efter medicineringen och tyckte vi var dumma som inte lät honom gå ut. Idag verkar han ha accepterat det och ligger mest och sover sig frisk. Han gillar inte att få såren tvättade, men tolererar att Ulrik gör det. Han är en riktig hussekatt på alla sätt. Även medicineringen sköter Ulrik, både piller (som slinker ner bra ihop med leverpastej) och en spruta i munnen (som verkar smaka gott, men det är ändå lite jobbigt med metoden tycker han). Nu hoppas vi att Sixten snabbt blir bra och att han slutar ta byten som rovfåglarna vill ha, för vi tror att det är det som händer.
Skadad Sixten
