Åre i år igen

Här har det varit stilltje ett tag, vi har varit på skidsemester den här veckan. Vi valde Åre igen. Resemässigt hittar vi inget resmål som slår Åre – det är så smidigt att kliva på tåget i Malmö på kvällen och vakna i Åre nästa morgon – och tvärt om när vi ska hem. På fyra hotellnätter får vi fem skiddagar – det är bra! I år valde vi att bo på hotell Fjällgården – ett mycket bra val. Bättre läge mitt i backen går inte att hitta, och hotellet håller hög kvalitet, med bland annat sköna sängar och mycket trevlig personal.

Förra året var vädret ojämnt – och samma sak gällde i år också. Första dagen var det plusgrader och regn. Vi åkte lite i Rödkullen och Ullådalen. Efter ungefär fyra timmar var vi rejält blöta och bastade på hotellet innan vi fick vårt rum och åt middag – vi hade halvpension så alla middagar åts på hotellet. Den här dagen serverades förresten slottsstek – frågan är om det var den godaste slottsstek jag någonsin ätit, den var magisk.

Andra dagen var det minusgrader och allt det blöta från dagen innan hade frusit. Allt var alltså isigt och knöligt. Dessutom var det dimma när liftarna öppnade, så vårt första åk – från Fjällgårdsexpressen ner till Sadelexpressen – var hemskt. Jag var beredd att ge upp. Utan sikt och med ojämn blankis spände jag mig så benen domnade bort av kramp. Vi åkte upp Sadelexpressen, som ju är en lång och bekväm lift, och sen ner mot hotellet igen. Där var backarna bättre pistade och den värsta krampen hade släppt – så vi bestämde att vi åkte ner till skidbussen och tog den bort till Rödkullen. Transportsträckorna dit var vi inte sugna på alls. Vi fick några fina åk i Ullådalen, men sista åket i Rödkullen var isigt och tråkigt. Vi tog bussen tillbaka med, nöjda med att vi i alla fall lyckats åka några timmar trots dåliga förutsättningar.

Tredje dagen hade Ulrik bokat varsin skidcoach till oss – vi har ju inte riktigt samma önskemål och preferenser. Ulrik åker bräda och åker gärna i orörd snö. Jag åker skidor i pist och valde därför att få en traditionell skidlektion samtidigt som Ulrik och hans guide Daniel från Hyrskidan gav sig iväg på jakt efter fin men lavinsäker offpist. Mikael, också han från Hyrskidan, och jag åkte Fjällgårdsexpressen upp för att ta oss vidare mot Sadeln – i den backe där jag blev påkörd förra året och hade så dålig åkning dagen innan. Det visade sig att Mikael visste vad han höll på med! Han lät mig åka hela vägen ner först och tittade hur jag åkte. Förutsättningarna var så mycket bättre med pistad nysnö ovanpå det knöggliga isiga, så nu tyckte jag att det gick riktigt bra. Sedan åkte vi ett gäng åk i backarna vid Sadelexpressen, och jag fick en riktig aha-upplevelse. Jag har ju åkt på carvingskidor i några år nu, men jag har fortsatt åka som om jag hade långa raka skidor! Nu fick jag lära mig att carva på riktigt, och vilken skillnad det blev. Jag fick under den 90 minuter långa lektionen tre viktiga instruktioner – tidig belastning, vikten långt fram, låt skidan svänga själv. Jag fick träna och testa och känna mig för hur jag skulle ha vikten fördelad på fötterna och i pjäxorna i svängens olika stadier. Det var jätteroligt att känna hur åkningen förbättrades och jag sladdade mindre och mindre. Jag åkte lite själv innan Ulrik var klar och fick chansen att träna vidare. När vi sen träffades var Ulrik jätteimponerad! Han bokade direkt en lektion till mig och guidning till sig själv nästa dag med.

På lektion nummer två fick jag förfina, men också lägga till att jag vinklar knäna för att kantställa när det är isigt. Jag fick också lära mig att trycka ifrån så jag får lite mer fart i flacka partier, särskilt användbart på transportsträckorna förstås! Jag insåg att jag kanske har lite nytta av att jag är van att ta ridlektioner, jag har tränat på att ta instruktioner och tillämpa dem fysiskt — ändra belastning, balans och så vidare.

Sista dagen åkte Ulrik och jag ihop hela dagen. Vi bestämde oss för att ta oss allra längst bort i pistsystemet åt andra hållet, till Björnen. På så sätt hade vi varit i hela systemet. I de bortersta backarna kördes snökanonerna i halva backen, så Ulrik fick några fina åk i nypistad snö när han körde under dem. Och så blev han rätt snöig!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *