Äntligen åter Equitana

Den stora hästmässan Equitana i Tyskland har under många år varit ett återkommande resmål för oss. Första gången jag var där var 2001. Då fick jag resan i stipendium av Ridskolornas Riksorganisation för idén och genomförandet av det första riksmästerskapet för lektionsryttare. Sen har jag åkt som journalist ett antal gånger, och 2011 förlovade Ulrik och jag oss i Essen, mellan vårt besök på mässan och den stora kvällsshowen. Nu har det gått några år sedan vi var här, senast var 2017, så det är verkligen kul att vara tillbaka. Vi reste hemifrån vid 5-tiden på fredagen och med en otroligt smidig resa med tåg och flyg var vi framme före 12. Vi hann precis orientera oss på mässan, som är rätt ordentligt ombyggd sedan vi var här sist, innan vi satte oss på läktaren för att se en clinic med Christoph Hess. Det är en av de roliga sakerna med Equitana, programmet håller otroligt hög kvalitet och det är bara att gå och sätta sig på läktarna och titta när man vill. Har man väl gått in behövs det inga speciella biljetter till läktare, uppvisningar och clinics. Det är bara kvällsshowerna som kräver extra biljetter.

Jag har ju lyssnat en del på Christoph Hess tidigare, och jag tycker han är otroligt duktig. Han lyckas lyfta ekipage och få fram så fin kvalitet på den begränsade tid som en clinic innebär. Samtliga fyra ekipage som var med den här gången blev jättefina efter hans ofta ganska enkla instruktioner som till stor del handlar om att släppa fram hästen och låta den röra sig fritt. Det syns verkligen skillnad på hur hästen rör sig när den är ”typ lösgjord” och när han har hjälpt till att få den lösgjord på riktigt. Det är ganska tufft för ryttarna, någon av dem fick göra rätt stora förändringar i sin ridning, men leendet på slutet vittnar om att ryttaren tycker det var värt det. Det var extra roligt att det högst utbildade ekipaget som visades var en lusitano som även tävlar WE. Christoph Hess lovordade WE som disciplin och beskrev det som ”grenen med dressyrprecision”. Ekipaget fick hjälp att få lite mer framåtgripande byten, och på slutet red hon skolor på en hand till publikens förtjusning.

Lite senare på fredagen var det en WE-clinic och sedan en WE-uppvisningstävling med teknik och speed. Tyskarna är duktiga WE-ryttare och det var kul att se att några av de bästa har nya hästar på gång upp i svår klass.

Vi såg även en kadrilj med fyra friesrar som var fin!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *