Min vän Åsa Saletros beskriver idag i ett blogginlägg hur hon arbetat med sin unghäst för att lära honom åka hästtransport. Jag är imponerad av hur hon, trots en otäck upplevelse, klarar av att analysera problemet och bryta ner det i små bitar. Sedan funderar hon ut sätt att arbeta med varje liten bit för sig – på så sätt blir problemen lösbara. Särskilt intressant är det att hon även tittar på sig själv och den påverkan hon har – vad blir jag rädd för, hur påverkar det och hur kan jag minska min egen negativa påverkan? Hennes slutgiltiga metod är på intet sätt en universallösning för transporträdda hästar – men modellen för hur hon tänker och resonerar sig fram är ett föredöme för alla som arbetar med hästar på olika sätt.