Mardrömmen kolik

Grao har genomlevt några tuffa dygn. I söndags visade han koliksymptom. Han hade magljud och bajsade men mådde klart dåligt, så vi ringde ut jourveterinär. Hon konstaterade också bra magljud, och normal doft och funktion från magsäcken och inga direkta problem rektalt, men ändå kolik. Han fick två sorters kramplösande och sondades med paraffinolja och vatten. Jag var så imponerad av honom när veterinären förde ner sonden genom näsan, utan att han fått lugnande. Hon ville inte ge det, för det skulle försvåra för oss att ha koll på hur han mådde. Kanyler är han däremot inte så glad i, han är svårstucken intramuskulärt, och det blir förstås än svårare att hitta ett blodkärl på honom, men även det löste den duktiga veterinären. När hon åkte sent på kvällen såg han ut att vara på bra bättringsväg. Vi promenerade honom 10-15 minuter varje timme fram till 2, sedan en gång kl 4 och en gång kl 6. Jag longerade även ett par gånger och lite trav verkade hjälpa magen så han kunde bajsa. Men klockan 6 tyckte vi att han såg lite hängig ut och framåt åttatiden kom det nya kolikkramper. Jag ringde direkt veterinären igen, och han fick mer av samma behandling. Jag skulle egentligen ha åkt till Stockholm för att jobba på morgonen, men jag lyckades organisera om med hjälp av goda kolleger och fick tåget ombokat till eftermiddagen.

När det var dags för mig att åka hade han varit stabil några timmar, men vi visste ju att den kritiska tidpunkten var när effekten på den kramplösande behandlingen släppte – det var då de nya kolikkramperna kom på morgonen. Ulrik fick alltså hålla stenkoll på honom under hela kvällen och på egen hand utföra de nattliga promenaderna en natt till. Nu har det gått ytterligare ett dygn och läget har varit stabilt. Han är dock inte uppe på full matranson än. Nu längtar jag hem för att själv få vara hos honom, även om jag vet att han är i goda händer.

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *