Träning av unga hästar

Jag hamnade härom dagen i en diskussion om träning av unga hästar med en person som har sina erfarenheter och referensramar i en annan hästvärld än min, hon är distansryttare och har araber. Dessutom bor hon inte i Sverige.

Hon blev förvånad när jag sa att Arno nu ska gå mycket i skogen för att bygga styrka och kondition. I hennes värld är det tidigt att rida in en treåring, och framför allt är det väldigt tidigt att träna en treåring. I min värld är det ju inget konstigt alls. Jag blev istället förvånad över hennes beskrivningar av 6-7-åriga araber som ännu inte är inridna. Just det tyckte i och för sig min vän var onödigt sent, men det sätter onekligen perspektiv på saker.

Diskussionen gällde framför allt träning för hållbarhet. Jag resonerar som så att tidig lätt träning under tiden hästen växer är positivt. Sedan ska träningen trappas upp, långsamt. Hon menade i stället att i de kretsar hon hänger tänker man att hästen ska belastas minimalt när den växer. Först när den är färdigvuxen ska den utsättas för träning.

Arno blev ju inkörd som tvååring och gick en del i vagn förra sommaren. Sedan fick han en vila och reds in under våren som treåring. Nu bor han en månad uppe på åsen nära oss. Där ska han ridas ut i backar och skog för att stärka sig och bygga kondition är min plan.

Det handlar alltså inte om att bygga styrka för galoppiruetter och kondition för att gå distanstävling. Det handlar om att bygga styrka att gå upp och ner för backar och att orka bli riden i ett pass på 45 min. Så småningom ska även galoppflåset byggas upp, men där är vi ju inte nu.
Min bild av hästens utbildningsgång är att den ska bygga kondition tidigt. Innan den är inriden ska den röra sig så mycket som möjligt i hagen. Direkt efter inridning ska den långsamt byggas upp till en bra grundkondition som sedan är bas under hela livet. Jag upplever att den får bättre hållbarhet och lättare att återgå till kondition om den får bygga en grundkondition som ung – dvs om hästen i äldre dagar blir skadad och stående tappar den mindre och återhämtar sig snabbare när den har en bra grund.
När hästen är precis inriden är det jobbigt för den att bli riden. Första passen är det lagom med 15-20 minuter, sen är de för trötta både kroppsligt och mentalt för att ta in något. Under inridningen ligger ju mycket fokus på just inlärning.
Nu har Arno grunderna i ridning klart för sig. Nu behöver han inte lära sig nya saker förrän han är stark nog och har kondition nog för att åter kunna fokusera på nyinlärning. Han ska gå kravlöst rakt fram i skogen, lära sig gå fram i terräng och hitta en naturlig bjudning. Jag tycker det är lagom med tre pass i veckan, ungefär varannan dag. Passen ska successivt öka i längd, till upp mot 45-60 minuter, kanske ännu något längre om det är mycket skritt. Självklart måste man med en så ung häst vara lyhörd för de individuella förutsättningarna.

Jag tycker det dessutom är intressant att det som är ”sanning” i vissa kretsar ses som tokigt i andra. Jag har ju haft en hel del kontakt med travvärlden. Där ses ovanstående upplägg som extremt långsamt. Där körs hästarna in på hösten när de är ett, de får en grundträning som tvååringar och förväntas vara atleter som treåringar. Det finns givetvis tränare även där som lyckas bättre och sämre – men jag vet ingen som gör jättestora avsteg från deras gängse upplägg över ålder. Däremot tror jag lyhördhet för individen är extremt viktig för att hästen inte ska överarbetas. Jag vet ju att t ex islandshästfolket rider in senare än vad varmblodsfolket gör, men jag kände inte till att man väntade så länge med araber. Jag har en gång i tiden ridit in en fyraårig arab, men jag trodde ju då att det var sent och inte tidigt!

Och det är väl där någonstans jag hamnar i mina tankar. Träning är bra, så länge den inte är skadlig. Så himla komplicerat och okomplicerat på samma gång. Sen finns det olika skolor och system. Min utbildningsskala och mitt system är färgat av den ridhästvärld jag befinner mig i. Där rids hästarna in vid två och ett halvt till tre års ålder och tränas för tävling som fyraåringar, det anses ”normalt”. Sen väntar jag personligen gärna lite längre med den rena tävlingsträningen, jag vill lägga tid och fokus på att just bygga grundkondition i unga år.