Nudging, eller puffning på svenska, är ett begrepp i tiden. Tanken om att påverka beteenden genom små ”knuffar” i rätt riktning fick ekonomipriset till Nobels minne 2017. Tekniken att med små medel göra det lätt att göra rätt har bland annat används under coronapandemin. Exempel på det är streck i golvet där man ska stå för att hålla avstånd till andra och min favorit – västtrafiks tygpåsar avsedda att sätta på sätet bredvid en för att ingen annan ska sätta sig där. På flygplatsen i Amsterdam finns ett annat exempel – i pissoarerna finns en målad fluga – som visat sig öka träffsäkerheten markant.
Men vad har det här med Graos och min träning att göra? Jo, jag har ju insett att jag också måste göra det lätt för Grao att göra rätt – i små små steg. Efter vår träningshelg i början av augusti kom jag fram till att jag måste ta itu med hindret Bord. Det är ju ett hinder som finns från de allra lättaste klasserna och vid första anblicken inte är särskilt svårt. Men att det är lätt för många innebär inte att det är lätt för Grao. Jag bestämde mig för att göra som med grinden – jag ställer fram hindret på banan vartenda ridpass och nöter tills det funkar. För att underlätta förhöjde jag bordet så kannan, som jag alltså ska lyfta, hamnade ganska högt upp.
Det visade sig rätt snabbt att jag underskattat problemen med hindret. Grao blev rädd för kannan när jag lyfte den och allt blev alldeles för svårt. Det var dags att backa tillbaka rejält och sedan sakta sakta börja nudga oss mot ett resultat.
De senaste ridpassen har jag haft bara tunnan, som jag använder som bord, mitt på ridbanan. Då och då har jag ridit in och gjort halt bredvid tunnan. Först gjorde jag absolt bara det – red in, gjorde halt, stod stilla en stund och sen red jag iväg. Ibland red jag förbi tunnan, nära, men utan att göra halt. Jag vill undvika att Grao börjar bromsa redan på väg fram, så han måste träna på att både gå fram och förbi och att stanna. Båda delarna ska vara lika bekvämt. Jag börjar i skritt, fortsätter i trav och lägger allra mest tid på att rida i samlad, långsam och mycket kontrollerad galopp – med möjlighet att kunna trycka på ett eller två språng framåt om jag känner motstånd.
När halten bredvid tunnan kändes lätt och jag kunde välja att stå en kort eller lång stund lade jag till nästa moment. Jag lutade mig framåt med överlivet. Redan där ökade spänningen tydligt. Ibland visade det sig genom att han kastade åt sidan, men för det mesta bara genom att han började trampa med fötterna eller att jag kände att hela hästen var spänd och beredd på flykt. Trampade han om gjorde jag bara en ny halt och stod still en stund. Kändes det bra lutade jag mig framåt lite och reste mig igen.
Efter en del träning började även detta funka bra. Nästa steg är att föra högerhanden neråt, mot bogen. Jag har ju fortfarande inget att lyfta, utan i det här läget handlar det bara om att han ska vänja sig vid rörelsen. Vid varje halt böjer jag mig fram olika antal gånger. När hindret så småningom genomförs som det ska kommer jag ju böja mig ner två gånger – en för att hämta kannan på bordet, och en för att ställa tillbaka den. Kannan ska höjas över axelhöjd för godkänt hinder. I speed höjer man kannan över axeln utan att resa upp överlivet, så på sikt kommer vi behöva träna det med.
Där någonstans är vi nu. För det mesta går det bra att jag lutar mig framåt, och ibland kan jag även klappa med högerhanden på bogen. Det är inte alltid vi klarar av att stå helt still men de lyckade gångerna blir fler och fler. Jag kommer skynda väldigt långsamt och verkligen befästa det här innan jag går vidare. Vi fortsätter att blanda halter där jag sitter still med halter där jag böjer mig framåt och med att bara rida förbi. Vi gör även andra halter bredvid bordet, till exempel sitter jag alltid av där. På sikt kommer jag förstås behöva lägga till kannan – och då kommer jag först jobba med att hantera den bredvid honom på olika sätt när jag står på marken. Sedan kommer jag behöva en medhjälpare som kan räcka mig kannan – och ta den ifrån mig. Sakta sakta kommer vi närma oss målet – att kunna utföra hindret Bord på tävling.
Märkligt nog har jag, som normalt är en person med ganska lite tålamod, absolut inga problem med att göra det här arbetet. När jag rider är mitt tålamod inte alls dåligt utan jag kan lägga nästan hur många repetitioner som helst på något för att uppnå det jag vill – och jag kan peta med detaljer i en evighet.
