Nya läbbigt-skills

Idag var Ulrik och jag hemma hos Olof och tränade med både Grao och Xipo. Grao har inte varit så ofta i det ridhuset, och det låg en del läbbiga saker utmed väggen,  en vattenmatta såg särskilt lömsk ut. Därför började vi med att Olof visade mig en metod för att få Grao att fokusera på mig och lita på att jag kan avgöra om grejer är farliga eller inte. Det är ju den grundprincipen jag jobbat med en hel del, men den här metoden visade sig funka väldigt bra just för Grao.

Vi började med att göra halt så fort jag kände att han var på väg att avvika från spåret jag hade anvisat honom eller dra iväg eller egentligen vad som helst. Vi stod still en liten stund, sen fick jag flytta honom undan för innerskänkeln, ut mot spåret och det läskiga. Så fort det låste sig gjorde vi halt igen. Vi gick mot det läbbiga några steg i taget och gjorde halt med jämna mellanrum. Gick han av spåret, så flyttade jag bara lugnt tillbaka honom för innerskänkeln. När vi var mitt för det läbbiga stod vi still ett tag. Sedan ryggade vi några steg, halt igen, flytta om det behövs, fram, halt. Ja, ni förstår nog grejen vid det här laget.

Efter några vändor gick det hur bra som helst att gå förbi vattenmattan. Men då insåg han att sockerbitarna på andra långsidan ju faktiskt inte heller såg helt pålitliga ut. Bra, vi fick öva metoden lite till. Sen kunde vi rida utmed hela spåret, och fick riktigt bra arbete i både trav och galopp.

Målsättningen är förstås att vi inte ska behöva göra så här, utan att Grao ska ha ett grundförtroende som gör att han litar på mig och lyssnar på mig även när han ser saker – ”för den hästen kommer aldrig missa att se något, det kan du räkna med,” sa Olof.  Han är en känslig häst, men jag skulle absolut inte vilja ha honom annorlunda – och den fina ridning vi fick efter det här arbetet väger upp allt extrajobb hans känslighet innebär.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *