Reaktionerna på beskedet att det blir obligatoriskt med hjälm i svensk dressyr har fått mycket uppmärksamhet. De flesta verkar vara positiva, men några elitryttare, både från Sverige och andra länder, tycker det är negativt. De värnar om valfriheten.
Det argumentet känns väldigt märkligt för mig. Vi talar alltså om en gren där det internationella reglementet ägnar flera sidor åt att med hjälp av formler begränsa de tillåtna färgerna på tävlingsfracken. Sammanfattningsvis kan man säga att de får inte vara för ljusa eller ha för klara färger.
Danske Rasmus Bagger menar att det faktum att hatt förbjuds gör dressyren ”ännu mer ointressant”. Öööööh va? Tycker han att dressyren ÄR ointressant eller tror han att publiken tittar på den bara för att se de eleganta hattarna? Och OM det nu skulle vara så att det var hattarna som stod för underhållningsvärdet och valfriheten är viktig – varför då inte kämpa för helt fri klädsel inklusive fantasifulla hattar? Jag tycker faktiskt inte alls att en svart eller möjligtvis mörkblå hatt i ”lagom” höjd och traditionell skärning är särskilt spännande att titta på. Alls. Frågan är om slalomentusiaster tycker att deras sport har blivit tråkigare att titta på när slalomåkarna slutade att använda trendsättande stickade mössor och istället började använda hjälm?
