Vi har inte varit på Sandhammaren och ridit på hela den här vintern, så när vädret för lördagen såg lovande ut frågade jag Josefine om hon ville med dit. Det ville hon! Dessutom följde Björn med tillsammans med sin drönare, resultatet blev två riktigt häftiga filmer, som skulle kunna vara reklamfilmer för Österlen, och en jättesvettig men glad häst. Ok, två svettiga och glada hästar, men Hoppsan hade inte en chans att slå Grao i svettighet… Vi hade dessutom tur med underlaget. Det kan ju variera kraftigt från dag till dag, nu var det sådär perfekt. Josefine konstaterade att ljudet när vi galopperade var som från kokosnötter, ni vet som i Monthy Python and the Holy Grail.
Litegrann från ovan
