Försoningsgåva?

Integrationen av Sixten i vårt hushåll har inte varit helt smärtfri, även om jag tycker att det har fungerat någorlunda. Det största problemet är att Sixten bara inte kan låta bli att smyga på dem och hoppa fram och bus-anfalla i tid och otid. Det går bara inte att hålla sig! Med Maja fungerar det ändå relativt väl. Hon morrar, fräser och klipper till om han blir alltför jobbig, och ofta räcker det att hon bara spänner ögonen i honom. Elsa har det jobbigare. Hon har inte riktigt samma auktoritet som Maja, och hon reagerar ofta med att springa och gömma sig även om även hon säger ifrån ibland. Där får vi gå in och sära på dem ibland, och vi försöker hela tiden se till att Elsa ska få vara ifred när hon vill det. Sixten är ju väldigt lättdistraherad, så ofta räcker det att vi kastar något som han kan jaga till honom när vi ser att han smyger på Elsa. Någon gång har Ulrik lyckats spruta vatten på honom mitt i ett anfall, det var effektivt!

I morse gjorde Maja något jag inte sett på länge. Hon kom med en död mus och gav till Sixten. När alla våra katter var unga brukade hon hämta möss till alla: sina båda ungar Elsa och Emil och även Eddie, som var jämngammal med henne men kille. Hon försörjde hela hushållet.

Sixten blev i alla fall jätteglad för presenten, mer glad än vad vi blir när vi får såna gåvor (för oss jagar hon fortfarande till, hon vet ju hur värdelösa vi är på musjakt).

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *