Graos arbetsdag

 

Hej, idag är det jag, Grao, som skriver här! På mattes jobb har de börjat med något som heter Jobba i Tomelilla på instagram. Där berättar alla som jobbar där med olika saker om sina arbetsdagar. Jag tyckte det verkade jätteroligt, och eftersom jag har så intressanta dagar föreslog jag för matte att vi alla som bor här på gården skulle ha ett instagramkonto som hette ”Jobba på Olsgård”. Där kunde jag visa bilder från min spännande vardag och katterna kunde visa bilder från sin jättetråkiga vardag. Matte sa att det var en dålig idé. (hon säger ofta det när jag får bra idéer, jag tror hon bara har dålig fantasi) Hon sa att på instagram måste man fota och jag fotar jättedåligt. (gör jag inte alls, är det inte en fin selfie jag lagt med här?) Dessutom vet jag ingenting om GDPR.

Det där sista är inte heller sant. Det är när man springer med näsan i bringan, och det får man inte, det är förbjudet! Nu ropar matte att jag har rört ihop det. Det är LDR som är att man springer med nosen i bringan. GDPR är en helt annan sak, det handlar om att man inte får lov att fota andra hur som helst. Där kan jag för övrigt avslöja att jag ALDRIG gett matte tillstånd att lägga upp bilder på mig på internet. Har det hjälpt va?

Men då sa matte att jag kunde få låna hennes blogg och berätta om mitt jobb och min arbetsdag. Så det är det jag gör nu! De senaste dagarna har jag fått på mig yllekoftan och så har vi åkt till skogen och jobbat där. Det har varit spännande och roligt! Men idag fick jag på sadeln direkt och vi gick ut på mitt vanliga jobb och jobbade. För er som inte vet det har jag en arbetsplats hemma på gården. Det är rätt praktiskt, pendlingstiden är jättekort, jag går bara ut genom gårdsdörren på stallet och så är jag framme.

Idag började vi att skritta noga. Det gör vi nästan varje arbetspass. Matte är jättepetig med att jag ska ha stöd på yttertygeln och inte luta mig mot innerskänkeln. För att förvirra styr hon fram och tillbaka så inner och ytter byter plats med varandra hela tiden. Jag har ändå blivit ganska bra på detta, men när vi går förbi tunnorna och bommarna fuskar jag lite och lutar mig mot innerskänkeln. Det är faktiskt lite säkrare att passera så, och säkerheten är viktig tycker jag. Matte säger att jag inte borde tycka att grejerna är otäcka, för de är där som vanligt, och jag gillar ju som vanligt. Men matte fattar inte grejen. Tunnorna och bommarna är inte som vanligt. De är NÄSTAN som vanligt. Och det är ju absolut värsta sorten! Annorlunda som LÅTSAS vara som vanligt! Det fattar ju vem som helst som tänker lite att det är väldigt lömskt.

Sen springer vi lite på cirklar och utmed hela jobbet, längs med kanterna, eller så vänder vi på andra linjer kors och tvärs. Förutom vid bommarna aktar jag mig lite vid häckarna. Det är jobbigt, eftersom det är häckar överallt. Men i häckarna finns det fåglar och katter ibland, och katter är faktiskt rovdjur, eller hur? Ibland när jag tar ansvar för oss i ekipaget och håller säkerhetsavstånd lurar matte mig. Hon svänger in på en liten volt, och jag tycker det är jätteskönt att hon fattar att det är farligt och svänger bort från det. Men det är bara lur! Den lilla volten tar slut jättesnabbt, och plötsligt är jag tillbaka vid det läskiga, men ännu närmare. Jag tycker det är fult att luras.

Sen ska vi galoppera. Det är det bästa! Matte säger att jag inte ska lösa problem genom att springa fortare. Men det enda problem jag kan se med att galoppera med matte på ryggen är att det går för långsamt. Och hur ska jag kunna lösa det utan att springa fortare? Vavava? Kan någon svara på det eller? Ibland får jag feeling och galopperar lite kreativt och konstnärligt. Matte är en tråkmåns och säger att jag ska sluta bocka.

Sen fick jag springa lite på tvären. Jag gillar och springa på tvären så länge vi inte gör det mot läskiga grejer. De läskiga grejerna blir liksom ännu läskigare när man kommer på tvären mot dem. Men jag blev lite paff idag när matte lyckades lura mig där med. Hon lät mig börja springa på tvären där det inte var läbbiga saker, och sen sa hon att jag var jätteduktig. Jag höll med henne och tänkte på hur duktig jag verkligen är – och plötsligt var jag förbi de farliga grejerna. Det var verkligen tur att vi klarade oss!

På slutet vill matte att jag ska trava jättelångsamt på långa tyglar. Det är helt sjukt egentligen, på långa tyglar kan man ju faktiskt springa fort, och varför då springa långsamt? Men hon övertalar mig på något sätt med sin rumpa att bara springa långsamt ändå. Jag har faktiskt inte fattat riktigt hur hon gör. Sen skrittar vi lite på lång tygel och sen är det dags för matte att hoppa av. Jag vet att hon är lite fånig med att inte hoppa av förrän jag står med alla benen rakt ner, så jag ställde mig så direkt. Det är trots allt snabbaste sättet att få komma in till sin kvällsmat.

Så har min arbetsdag varit – hur har ni haft det?

Hälsningar
Grao

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *