Vildsvinsmöte

Vi bestämde oss att helg betyder att man kan åka till Snogeholm, även om man gjorde det igår också. Det är ändå roligare och faktiskt mindre obehagligt att rida i skogen i regn än på ridbanan – och ridbanan kan vi rida på varje vardagkväll dessutom.

Grao var i början lite ambivalent över det där med placering och ordning på hästarna.
–Matte, jag vill inte vara sist! Det är otäckt att vara sist!
–Ok, då går vi förbi Xipo, blir det bra?
–Ja, det blir bra!
–Men vad tusan, nu blev jag först! Matte, jag vill inte vara först, det är otäckt att vara först!
–Men Grao, ni är bara två. En måste vara först och en måste vara sist där stigen är så här smal.
–Men matte, så smal är den väl inte? Jag kan gå på Xipo?
–Jo, här är den för smal. Sen får ni gå bredvid varandra.
–Bredvid varandra är bäst. Då är Xipo både först och sist. Jag är bredvid.

Vi konstaterade att det bästa är att låta Grao gå sist ett par kilometer, i skritt. Han blir lugnare och lugnare och efter ett tag kan han utan problem gå först. Idag red vi rundan åt andra hållet mot vad vi brukar. Efter någon kilometer är stigen så bred att vi kunde rida i bredd, och då gick det också bra att trava. Ett tag – sen tvärnitade båda hästarna. Inte så konstigt, på stigen ungefär 20 meter framför oss gick det ett vildsvin.
–Matte, ett vilt svin! Det är vilt! Och det är ett svin!
–Jag har sett dem förr, muttrade Xipo. De är konstiga.

Hästarna blev lite spända, men vi tycker ändå att de var duktiga, de kastade sig inte eller tvärvände eller något sådant, de blev bara lite extra vaksamma en stund. Vi fortsatte att trava i bredd ett bra tag, och sedan när stigen blev smalare gick vi ner i skritt och Grao sa morskt att han gärna gick först nu. Efter några minuter såg vi två vildsvin till.

–Förresten, jag tycker nog att Xipo kan gå först nu, sa Grao. Xipo hade inte sett vildsvinen, så han tuffade på förbi oss. Därefter kom det ett gäng hjortar, men det reagerar hästarna knappt på alls.

Sista tredjedelen av rundan gick Grao först, helt avslappnad och han ångade på riktigt fint i skritt på lång tygel. Bara det är en bedrift, skritta på lång tygel har han ju varit för spänd för tidigare, det har helt enkelt inte fungerat. Men nu gick han på skogsstigarna med öronen spetsade och klev ifrån Xipo, som ändå skrittade på i gott tempo han med. Nöjd häst – nöjd matte!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *