Grao och jag har ju tränat WE ett bra tag, men fram till idag har vi aldrig tävlat. Jag valde ju att vänta med att ens träna på hinder de första åren jag hade honom. När han kändes mogen för att börja träna var han inte mogen för att tävla. Under ett ganska bra tag åkte vi till olika ställen och provade banor, några gånger efter en tävling men utom tävlan, rätt många gånger på träningar på olika ställen. Ett av målen för i år var att genomföra en riktig tävling. Det har varit några tävlingar i Skåne under våren, men de har krockat med landslagsträningar. Idag åkte vi till Mörrum i Blekinge och debuterade i en Msv B – en trevlig tävlingsplats!
Det hela började rätt dåligt. Strax innan jag kom fram, efter drygt två timmars körning slog mig en insikt som en blixt. Jag packade aldrig sadelgjorden! Jag svängde in på tävlingsplatsen, pratade med några bekanta och tävlingsledningen och innan jag visste ordet av hade jag tre erbjudanden om att låna sadelgjord! WE-folk är fantastiska, och särskilt tack till Malin, Marie och Lisa som alla ansträngde sig för att hjälpa mig. Maries extragjord funkade toppen för oss, och hon var snäll och stannade kvar tills jag hade ridit klart. TACK!
På framridningen till dressyrmomentet kändes Grao väldigt fin. Han var fint framme för hjälperna och med på nästan allt. När vi red in på dressyrbanan, inne i ridhuset tyckte han att läktaren utmed ena långsidan var klart suspekt. Jag prioriterade att rida förbi den åt båda håll innan jag fick startsignal. Grao var spänd och tyckte inte om att gå mot eller på den långsidan. På andra sidan av banan gick han stabilare. Men på det hela taget gjorde han ändå ett bra jobb och jag är jättenöjd. Lite förenklat hade vi femmor på allt mot/på den läbbiga sidan och sjuor på det som var på andra ställen. Helt följdriktigt landade vi alltså på 60,5%. Här har vi ju en del att jobba med, men det är ändå bra att han är såpass ridbar även när det är lite otäckt.
Tekniken gick utomhus, och där var det förstås ännu mer att titta på. Vi tog oss igenom banan med ett par riktigt stora missar och inte riktigt den harmoni jag önskar och som vi kan ha. Trots missarna landade vi på 65%, vilket jag förstås är helt nöjd med.
I speeden hade jag bestämt mig för att satsa. Tyvärr tappade vi en hel del tid när vi skulle stänga grinden och framför allt vid kannan. Bordet var väldigt lågt och det tog lite tid för mig både att få tag på kannan och sätta ner den – och när den väl var nere stod jag 180 grader åt fel håll! Dessutom fick vi ett par missförstånd om vart vi var på väg, där måste matte lära sig att bli tydligare. Jag fick inte heller ringen, och med facit i hand var det lite synd. Ringen ger -10 sekunder, och i slutänden var det exakt den tiden som skilde mig och den som vann speeden.
Det finns alltså rätt mycket vi kan förbättra, men nu är vi ute och tävlar! Det har tagit några år, men nu är vi på gång.
