För några dagar sedan skrev Josefine och frågade om jag ville träna WE för Julia ihop med henne på annandagen. Så klart ville jag det, och antecknade det ordentligt. Det var bara ett litet problem. Jag antecknade det i min kalender på söndagen och inte på måndagen. När jag kom hem till Julia på söndagen var varken hon eller Josefine där. Julia var iväg och hade träningar på en klubb en bit bort. Jag lyckades få tag på henne på telefon. Det visade sig att hon hade en ledig plats i en grupp om två timmar. Jag funderade lite – skulle jag åka dit och vänta eller åka hem utan att ha tränat? Nä, jag funderade faktiskt inte så länge på det, självklart ville jag träna när jag ändå åkt iväg, det är ju inte direkt nästgårds.
Grao såg lite förvånad ut när jag sadlade av och lastade igen utan att ha ridit, men han är ju inte svår så. Inte heller att stå i släpet nästan två timmar på det nya stället tyckte han var särskilt besvärligt. Vi fick en bra träning med parallellslalom med sju pinnar, tre tunnor, klocka i vinkel, enkelslalom och repgrind. Det viktigaste jag fick med mig hem var att jobba mer på att hitta ett lugn i repgrinden. Han kan den bra nu, men det blir lite överilat, delvis för att jag är rätt så kvick med att ta mig igenom och få upp repet för att vara säker på att vi inte välter grinden. Det jag ska träna på nu är att alla mina rörelser ska vara som i sirap, för att försöka föra över lugnet och stabiliteten till honom.
Idag bar det iväg igen, nu på rätt dag och rätt tid. Josefine hade beställt fast grind, jag lade in en beställning på lans. Dessutom red vi en kort parallellslalom, enkelslalom och tre tunnor. Det var rätt bra att fortsätta arbetet med parallellslalomen. Jag har tidigare gärna bytt direkt ur svängen för att det har varit lättast. Nu jobbade jag istället på att hitta en så lång rak linje som möjligt och lägga bytet lite senare på den raka linjen. Detta har flera syften – det första är förstås att säkerställa att bytet verkligen är på hjälpen. Sen hjälper det oss också att få ett rent och bra byte om jag hinner rakrikta och ha upp fronten framför mig innan bytet. Vi hade väl lite varierande framgång men det kändes ändå som om jag hittat rätt väg att träna framåt nu. Dessutom är det så skönt att känna att vi har hittat en bra, samlad och väldigt ridbar galopp som vi kan jobba detaljer ur nu.
Den fasta grinden har jag aldrig ridit med Grao. När Ulrik och jag har tränat hos Julia och den har varit framme har jag jobbat på att kunna göra halt hyfsat nära den, säg på någon eller ett par meters avstånd. Det har varit lagom svårighetsgrad. Nu hade jag absolut inga problem att rida in honom mot grinden och ställa upp honom parallellt med den och sedan stå still där. Jag föreslog att Julia skulle öppna och sköta grinden åt mig och jag bara red så jag var intill den. Det funkade bra. Nästa gång testade jag själv – och tro det eller ej, vi fixade det! Lugnt och fint och kontrollerat! Jag var så jättenöjd med min duktiga häst som har kommit så långt med saker som är svårt för honom.
Lansen har vi tränat en hel del på hemma och jag tycker det funkar jättebra att hämta och lämna och rida med lans nu. Det som har varit svårt är när jag ska sänka lansen och fånga ringen. Hur jag än har försökt göra har Grao accelererat när jag lutat mig framåt och åt sidan. Julias lösning var enkel och genial. Hon föreslog att jag ska flytta handen på lansen, från mitten och ganska långt bakåt så jag har mycket lans framför mig och nästan ingen bakom mig. Då har jag ett betydligt större spelrum och kan sitta normalt och bromsa med sätet samtidigt som jag fångar ringen. Nu hade vi ingen ring att testa på, men jag tränade tekniken och det funkade jättebra. Sen måste jag förstås ändra greppet igen när jag ska sätta i lansen, då behöver jag ha större delen bakom handen.
Det blev verkligen två bra påskträningar, även om det blev lite tokigt igår! Dessutom var det roligt att träffa Julia och Josefine, och Hoppsan också förstås.
