Paj och piruett

Igår var måndag och vi var iväg och tränade för Paulinda igen. Det är så lyxigt med semester och att kunna träna på vardagar. Jag har ju rätt långt till min tränare så jag löser ju inte det en dag när jag jobbar.

Vi började med att diskutera bytena. Det blev ju trassel med dem på förra träningen, lite otippat eftersom de fungerat rätt så bra under en längre tid. Jag berättade att jag bara gjort ett enda byte sedan förra träningen. Det var ett åt vårt svåra håll, där jag sänkte kraven rejält och bara vände över och bytte, och det var rent. Då nöjde jag mig. Frågan för oss nu var hur vi skulle gå vidare. Jag ska tävla om några veckor, och då är det förstås klasser där byten inte ingår. Därför vill jag inte jobba med bytena alltför nära tävlingen. Vi kom överens att vi skulle testa av bytena i alla fall för att se hur de funkar. Det visade sig vara en bra plan. Första bytet, åt lätta hållet, spände jag mig lite och fick ett lite studsigt men rent byte. Paulinda sa till mig att bara vända rakt över ridbanan och byta åt andra hållet. Jag gjorde det och fick ett toppenbra byte. Där nöjde vi oss för nu, och nu lägger jag undan bytena ett tag.

Vi fortsatte med galopparbete och konstaterade att vi håller på att bli bättre rakriktade än vi varit. I högervarvet kan vi fortfarande ha lite problem med att välta inåt, men det har blivit mindre och mindre. Där fick jag en väldigt tydlig bild av Paulinda. ”Tänk dig att du gör ett pajskal. Din innerskänkel är tummen som trycker ut degen mot kanten av pajformen”. Jamenvisst, glasklar beskrivning! Den inte bara säger att jag ska rida ”innerskänkel mot yttertygel” (eller snarare ytterhjälper) utan också ger en bild av känslan.

Vi arbetade också vidare med piruetterna. Vi jobbar ju med tekniken att samla galoppen på volt och rida med tagen bakdel. Jag kan vända några steg, men tanken är inte att vända runt utan mer hitta en känsla och kunna rida in och ur den. Jag tycker det känns som om vi kommit en bit på väg och jag tror inte det kommer vara svårt för oss att göra halvpiruetter om ett halvår om vi får träna på.

Eftersom vi ska tävla framöver ville jag ha lite tips om travökningar och längning av formen. Det är ju våra svaga punkter i de program vi tävlar nu. Att länga steget i travökningarna är lite svårt, det blir gärna springigt, men har jag honom bara ordentligt framme för skänkeln hela tiden så finns de i honom. Det är inte alltid så lätt att se till att en het häst alltid är framme för skänkeln, men jag fick bra hjälp med detta. Jag ska även göra alla travökningar i lättridning på träning för att hjälpa honom att få upp ryggen och länga steget.

Det där med att länga ut formen är knepigt. Grao tycker att ramen är en trygghet. Han är inte alls bekväm med att länga ut den. Han springer fortare, och en gång igår fick han panik och drog iväg i galopp. Jag fick träna att länga ut och direkt stoppa när han ökar, flera gånger. Det arbetet ska jag fortsätta med, försöka att försiktigt länga ut formen och se till att det går så långsamt som det är möjligt. Så fort han ökar stannar jag och börjar om.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *