Igår kväll unnade jag mig en kväll utan lera, inomhus, bland ickehästiga människor. Jag var på Malmö Opera och såg Spelman på taket.
Det var en fantastiskt bra föreställning! Jag gillar ju Spelman, det här var den fjärde uppsättningen jag sett. Första gången var redan när jag gick på högstadiet. Det kom en engelsk grupp till Åtvidaberg och satte upp föreställningen i sporthallen. Antagligen hade de sålt dåligt med biljetter, för samma dag gick det ut på vår skola att vi elever fick hämta gratisbiljetter. Jag och några vänner gjorde det, och fick en stark upplevelse. Musiken är gripande och medryckande, gör dig glad och sorgsen om vartannat.
Föreställningen i Malmö var storslagen med en väl tilltagen ensemble. Regin var rätt traditionell, men med ett enkelt grepp slog den en båge ända från pogromerna i tsarens Ryssland för 100 år sedan till vår tid.
I inledningsscenen sitter alla i något som ser ut som en väntsal. De har täckjackor och filtar om sig. Alla i Malmö känner igen bilden av hur det såg ut på centralstationen här hösten 2015, när vi nåddes av den stora flyktingvågen. På slutet, när byborna drivs iväg från Anatevka, tar de åter på sig jackorna. Det är subtilt, det är enkelt, och det är effektivt.
