En dag vi glömmer

Jag vaknade med ryggskott. Jag trodde först att det bara var en sträckning eller något, men insåg snart att jag inte kunde stå upp alls. Jag satte mig och ringde runt tills jag fick en akut naprapat-tid. Det blev kanske lite bättre, men jag kunde fortfarande inte stå upprätt och att gå 150 meter mellan naprapaten och bilen var hur jobbigt som helst. Jag har en ny tid på onsdag, då trodde han att det skulle gå att få det bättre, nu var det för färskt för att vara riktigt behandlingsbart. Jag har ju dessutom gått med smärtor i foten en längre tid. Det har visat sig vara något som heter Mortons neurom. Det kan vara så att ryggontet kommer av att jag gått illa.

Jag åkte i alla fall till jobbet, sitta funkar bra. Min snälla chef hämtade soppa åt mig i caféet så jag inte behövde röra på mig för att få mat i magen heller. På kvällen hade vi en rundtur med buss för nyinflyttade. Det var en jättebra resa med duktig guide, men ont, det hade jag. Vid 21 var det dags att köra hem. Jag längtade nog lite för mycket till sängen –  och körde för fort. Det blev böter.

Nu vill jag bara glömma den här dagen.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *