När Grao och jag tävlar WE rider vi på ett babypelhambett från Fager, som vi dessutom mildrat genom att använda delta och geletunnel. Det är en betsling som Grao trivs väldigt bra med, men som ju inte är tillåten i dressyr. Där tävlar vi med ett helt vanligt tvådelat tränsbett, även det ett fagerbett av titan eftersom Grao verkar gilla lätta bett bättre än tunga. Det där är ju individuellt, jag har haft flera hästar som varit precis tvärt om – de har uppskattat ett bett med lite tyngd i.
Jag har därför under en tid funderat på att hitta en kandarbetsling som liknar pelhambettet, men som är tillåten att tävla dressyr på. Jag har därför köpt såväl stångbett som bridong i titan från Fager. Då jag alltid köper så dyra bett begagnat har det tagit lite tid att få tag på de bett jag tror funkar bra för Grao. När jag väl hade betten upptäckte jag att det fina svarta kandaret inte fungerade. Sidostyckena för stång och bridong var lika långa, och jag kunde inte få ner stången tillräckligt långt så betten inte gick i varandra i munnen. Jag provade med det bruna kandaret som Amelia haft, och inte heller på det gick det att få ner stången tillräckligt. Jag beställde ett par XFull-sidostycken till det svarta, och när de kom visade de sig vara exakt lika långa som de i storlek Full som jag redan hade. Men när vi åkte till Equitana såg jag till att ha med måtten, och gick runt och spanade vad som fanns där. Jag hittade ett jättefint kandar från Paul Schockemöhle som såg ut att räcka till, men ack så dyrt det var. Jag avvaktade lite och kollade vidare, men var lite inställd på att det ändå skulle få följa med hem. Men dagen efter hittade jag ytterligare ett som funkade – i Stübbens outletmonter dessutom, så till väldigt bra pris. Det fick det bli! Det har en snygg lite droppformad nosgrimma som inte har tillbakaknäppning utan enkel knäppning som går att öppna från båda sidor – en detalj som jag gillar då jag ofta knäpper upp ”fel” när jag tränsar eller tränsar av i transporten. Även käkremmen gick att öppna på båda sidor. Nackstycket har vadderade kuddar bakom öronen och är utskuret för god komfort, och det har en extrarem till stången, som man kan ta bort och få ett träns istället. Extraremmen var precis tillräckligt lång i sista hålet. Jag förstår verkligen inte varför kandar är gjorda för att ha båda betten på samma höjd? Det funkar ju inte, den ena måste ju vara lite längre.
Nu har Grao och jag provat kandaret, och det funkade bra. Det ska bara oljas lite så det blir mjukare, men läderkvaliteten är god. Eventuellt byter jag ut pannbandet mot något med mer bling också – det svarta svängda är fint men jag hade nog gärna haft lite glitter också. Tror jag!
