Den här dagen började faktiskt redan igårkväll. Jag skulle flyga från Sturup tidigt i morse, och när snöandet och blåsandet inte verkade avta bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra. Ulrik fick köra mig till några vänner som bor precis vid flygplatsen och jag lånade en säng av dem. Jag fick en trevlig kväll där, och hade inga problem att komma till flyget på morgonen.
Tyvärr insåg jag när jag klev in på Sturup att kön till säkerhetskontrollen gick hela vägen ut i ankomsthallen. Jag hann precis igenom och gå till gaten. Det jag inte hann var att köpa en kaffe och en macka.
Jag skulle vara på en vallfoderkonferens på Ultuna som började redan 8.25. För att inte missa mer än nödvändigt hade jag förbokat en taxi som skulle vänta på mig. Jag flög Norwegian, som brukar landa på terminal 4. Idag landade vi på terminal 5, längst bort. Jag ringde taxibolaget och frågade om chauffören hade koll på sånt. Nej, svarade de, du får gå till terminal 4. Jag tar en rask promenad. Det är en bit.
Utanför terminal 4 finns ingen taxi. Jag ringer bolaget igen. De ringer chauffören. Gissa var han är? Nåväl, jag står kvar och han kommer och plockar upp mig. Klockan är nu 8.50 45 min efter mitt plan hade landat och jag har fortfarande inte ätit frukost. Jag är på plats på Ultuna en halvtimme senare, och hinner lyssna en hel kvart på den första sessionen. Tack och lov fanns det sedan kaffe och smörgås!
Konferensen var riktigt bra, med flera intressanta frågeställningar som direkt rör hästägare. Jag antecknade flitigt – resultatet kommer ni få läsa i tidningen Ridsport förstås.
Efter konferensen hade jag bokat in en intervju med en veterinär och expert på bilddiagnostik när jag ändå var på Ultuna. Jag fick en visning av det nya veterinärmedicinska centret och en intressant pratstund.
Nästa moment var att ta sig med lokalbuss till centrala Uppsala. Det visade sig vara extremt smidigt – de sålde biljetter PÅ bussen! Vad jag vet är det inte många bolag som gör så nuförtiden. Ännu bättre blev det förstås när kortläsaren var sönder och jag fick åka gratis…
Inne i stan träffade jag Jennifer, som läser till jurist i Uppsala. Vi har några gemensamma vänner och har haft en del kontakt innan, men det var första gången vi träffades på riktigt. Det var så kul att träffa henne, vi var verkligen på samma våglängd, inte bara när det gäller hästar.
I skrivande stund sitter jag på Arlanda och utnyttjar deras platser med eluttag för att ladda datorn och telefonen. Dessutom har de fri wifi – det är bra. Flygplatser tenderar ju annars att vara så tråkiga.
Nu håller jag bara tummarna för att Ulrik kan hämta mig på Sturup, så jag kan sova i min egen säng ikväll.