Examensarbetet är intressant om än något ofullständigt – vilket det självklart blir i ett examensarbete som ju görs av en student över begränsad tid.
De strömedel som jämförts är hackad halm, kutterspån och spånpellets. Samtliga hästar hade en permanentbädd och studien pågick i fem veckor. Redan här ser jag lite av ett problem. Min erfarenhet är att en permanentbädd behöver mer än fem veckor på sig för att uppnå sin fulla funktion. Jag skulle tro att det även påverkar strömängden som använts. Boxarna fylldes med 100 kg kutterspån, 140 kg spånpellets eller 16 kg hackad halm. Spontant känns det som en ok början, men inte en färdig permanentbädd – den ska enligt mig vara tjockare än så. Den totala strömängden påverkas också av den korta studietiden. När det gäller halm brukar det vara så att det går åt mindre för att starta, men mer löpande än för spån. En färdig spånbädd kräver en rejäl strömängd i början, men när den är i balans behövs inte alls mycket. Därför tror jag att förbrukningssiffrorna skulle se rätt annorlunda ut om man räknade över en hel uppställningssäsong.
Testet av uppsugningsförmågan visar ju att spån suger ungefär 4 ggr så mycket vätska per vikt som hackad halm. Då är det ju lätt att inse att en box med 140 kg spånpellets kan hantera rätt mycket mer än en box med 16 kg halm…
Även ammoniakhalterna var högre med halm, vilket ju antagligen beror delvis på den sämre uppsugningsförmågan.
Studien stärker mig i min tro att vi faktiskt hittat ett riktigt bra system hos oss. Vi har bäddar med torv i botten och spånpellets ovanpå. På det sättet har vi de goda egenskaperna hos torv – bra uppsugningsförmåga, förmåga att neutralisera basisk ammoniak eftersom torven är lätt sur och förmågan att skapa en stabil bädd – kombinerade med den enkla hanteringen av spånpellets. Dessutom tycker jag att spånpelletsen gör att det dammar mindre och det blir lättmockat. Mängderna spån vi mockar ut är rätt små, så gödseln blir dessutom bra att använda i trädgården och på åkrar. Våra boxar är relativt stora, mellan 12 och 18 kvm, och hästarna går ute betydligt mer än de som är med i studien – det är också faktorer som spelar in.
Nackdelen är förstås att de inte har ett strö de kan äta – men vi kompenserar det genom att ge dem fin halm att äta. Det känns faktiskt bättre än att räkna med att de äter det som de bajsar, kissar och ligger på.